Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Confessio - Confessio fidei - Confessionarius - Confessio oris - Confessor - Con festivitá - Confetti - Con fierezza - Confirmatio - Confiteor - Confiture - Conflans - Confluentes - Conformers - Con forza - Confrater - Confrère - Confrérie de la passion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
zwingliska åsikt om nattvarden. - 4. C. basileensis (prior)
et mulhusana, i 12 artiklar. Den antogs endast i
Basel och Mülhausen och är sannolikt författad af
Oswald Myconius 1532-34. Dess nattvardslära förmedlar
öfvergången från Zwingli till Calvin. - 5. C. belgica,
i 37 artiklar, ursprungligen en privatskrift af en
vallonsk präst, Guido de Bres. Den trycktes först
på franska 1562, framlämnades samma år till Filip
II och blef antagen på en synod i Antwerpen 1566. -
6. C. gallicana (Confession de La Rochelle), i 40
artiklar, hvartill utkastet författats af Calvin
själf. Den antogs på en synod i Paris 1559 och
stadfästes slutligen på en synod i La Rochelle
1571. - 7. C. helvetica prior (äfven kallad
C. basileensis posterior), 1536, i 27 artiklar,
uppsattes hufvudsakligen af Bullinger och Myconius
och godkändes af alla de protestantiska kantonerna i
Schweiz. Afsikten med densamma var åstadkommandet af
en förening med den lutherska kyrkan, hvarför dess
nattvardslära, ehuru i själfva verket zwinglisk, i
uttrycken närmar sig den lutherska. - 8. C. helvetica
posterior, i 30 kapitel, af Bullinger. Den utgafs 1566
och antogs af alla reformerta schweiziska kantoner,
utom Basel, samt därjämte af de reformerte i Polen,
Ungern, Skottland och Frankrike. Ehuru den är
riktad mot den lutherska kyrkan, är dess kalvinism,
i synnerhet predestinationsläran, framställd
i mildrade ordalag. - 9. C. marchica prima,
utgifven 1614, i 16 artiklar, af kurfursten Johan
Sigismund i Brandenburg, såsom ett insegel på hans
öfvergång till den reformerta kyrkan. Dess förnämste
författare var Martin Füssel. Den framställes
såsom en närmare bestämning till augsburgiska
bekännelsen, hvilken kurfursten fortfarande
sade sig antaga. I nattvardsläran är den likväl
kalvinsk. - 10. C. marchica secunda uppsattes under
religionssamtalet i Leipzig 1631 och intager en ärligt
medlande ståndpunkt mellan kalvinism och lutherdom. -
11. C. presbyterianorum l. Westminsterkonfessionen,
omkr. 1643, i 33 artiklar, strängt kalvinsk, fick
symboliskt anseende i Skottland. - 12. C. scoticana, i
25 artiklar, uppsattes af Knox på en synod i Edinburgh
1560. Den är särskildt fientlig mot katolicismen,
men närmar sig däremot i flera punkter lutherdomen.
C. Grekisk-katolska.
1. C. orthodoxa, äfven kallad Ryska katekesen. Dess
ursprungliga och fullständiga titel är: Orthodoxos
homologia tes pisleos tes katolikes kai apostolikes
ekklesias tes anatolikrs, d. ä. "rättrogen
bekännelse af den katolska och apostoliska kyrkan
i österlandet". Den författades af metropoliten
Petrus Mogilas i Kijev, närmast för att motarbeta
de af Cyrillus Lukaris i grekiska kyrkan uppväckta
sympatierna för kalvinismen. 1643 underskrefs den
af samtliga den grekiska kyrkans patriarker, 1672
stadfästes den på en synod i Jerusalem, och 1721
blef den för ryska kyrkan antagen af Peter den
store. Den är affattad i katekesform och består
af tre delar, hvilka handla om tron, hoppet och
kärleken. Den godkänner läran om de sju sakramenten
och om transsubstantiationen, men vidhåller, om ock
i mild form, de gamla skiljaktigheterna mellan den
romerska och den grekiska kyrkan. - 2. C. Dosithei,
uppsatt 1672 under ledning af patriarken Dositheus
i Jerusalem, äfvenledes riktad mot kalvinismen,
men med närmande till den romersk-katolska kyrkoläran.
(Tridentinska trosbekännelsen, som är en af den
romersk-katolska kyrkans symboliska böcker,
kallas på latin icke "confessio", utan
Professio tridentina.) Se Oehler, "Symbolik" (2
uppl. 1891), Müller, "Symbolik" (1896), Loofs,
"Symbolik" I (1902), och Bensow, "Symbolik" (1904).
E. J. Ö. (Hj. H-t.)
2. Bygnk. En martyrs (bekännares) graf; ett däröfver
rest altare. Se Basilika, sp. 1029.
Confessio fidei (lat.), trosbekännelse (se d. o.).
Confessionarius (lat.), biktfader (se d. o.).
Confessio oris (lat.), munnens bekännelse. Se Bot,
sp. 1301.
Confessor (lat.), "bekännare"; hedersbenämning för
dem af den gamla kristna kyrkans medlemmar, hvilka
äfven under förföljelserna ståndaktigt bekände sin
tro, men, i motsats till martyrerna, fingo behålla
lifvet; biktfader vid ett kloster.
Con festività (it.). Se Festivo.
Confetti (it., af lat. confectum; jfr Konfekt),
sockerbakverk, konfekt; af gips, krita eller papper
gjorda kulor, hvilka man vid karnevaler och dylika
upptåg plägar kasta på hvarandra.
Con fierezza [-re’tsa], it., mus., stolt,
trotsigt. Jfr Fieramente.
Confirmatio (lat.), bekräftelse, stadfästelse. Se
Konfirmation.
Confiteor (lat.), "jag bekänner", en i det
romersk-katolska missale föreskrifven formel för
den offentliga syndabekännelsen. Den uppläses af
prästen vid början af hvarje mässa, vid utdelning
af nattvarden utom mässan, vid generalabsolution och
sista smörjeisen m. fl. kyrkliga handlingar. Det
nu brukliga confiteor kan följas tillbaka till
8:e årh. och fick sin fasta form genom Pius V:s
missale. J. Hdr.
Confiture [kåfityr], fr., sockerbagerivaror, konfekt;
sylt.
Conflans [klflä’]. 1. C. l’Archevêque [larjsväk]
eller C.-les-Carrières, by i franska depart. Seine,
nära Marnes och Seines sammanflöde. 1465 egde där
förhandlingar rum mellan den franske konungen Ludvig
XI och den s. k. "ligan för allmänt väl", hvilka ledde
till freden i S:t Maur. - 2. C.-Sainte-Honorine,
köping i franska depart. Seine-et-Oise, ofvan
mynningen af Oise, 26 km. från Paris. 3,212
inv. (1901). Stenbrott, vinodling. - 3. Stad i franska
depart. Savoie, vid floden Isére. Omkr. 3,500 inv.
Confluentes. Se Koblenz.
Conformers [kanfå^es], eng., Konformister,
de engelske protestanter, som förklarade sig gå in
på de under drottning Elisabet uppställda trettionio
högkyrkliga artiklarna. De som vägrade sitt samtycke
kallades non-konformister. Jfr Episkopalkyrkan.
Con forza (it.), mus., med styrka, i det dynamiska.
Confrater (lat.), medbroder, ämbetsbroder. Ordet
användes särskildt af det protestantiska prästerskapet
sinsemellan.
Confrère [käfrår], fr., medbroder, ämbetsbroder.
Confrérie de la passion [käfrerl d9 la passiå’],
fr., passionsbrödraskapet, det berömdaste af alla
medeltida handtverksgillen, som spelat teater. Det
uppförde Kristi pinas historia. Troligen spelade
det redan omkr. 1380 i Saint-Maur-def-Fossés utanför
Paris. Säkert är, att det existerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
