Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cornides - Cornificius - Cornil - Cornill - Corning - Cornish heights - Cornish stone - Corniska - Corniska ångmaskiner - Corn laws - Corno - Cornouaille - Cornu - Cornus - Cornutus - Cornwall, det sydvästligaste grefskapet i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genealogia etc. (1778), Commentatio de religione
veterum hungarorum (1791) och Bibliotheca hungaria
etc. (1792).
Cornificius, Quintus, en af Cæsars anhängare,
blef år 44 f. Kr. ståthållare i Afrika, slöt sig
sedermera till Sextus Pompejus och stupade 42 i
Utica. Man har förmodat honom vara författare till
vår äldsta retoriska lärobok på romerskt språk, den
s. k. Rhetorica ad Herennium, förr äfven tillskrifven
Cicero; författarfrågan är ännu oafgjord. (H. Sgn.)
Cornil, André Victor, fransk anatom, f. 1837, blef
1865 med. doktor, innehade därefter läkarbefattningar
vid sjukhusen i Paris och blef 1882 professor
vid Paris’ universitet. Han var 1876-82 medlem af
deputeradekammaren, där han tillhörde den moderata
vänstern, och valdes 1885 till senator. Den af
C. utgifna Manuel d’histologie pathologique (3
bd, 1869-76; 3:e uppl. 1900 ff.) åtnjuter stort
anseende. Vidare skref han Leçons sur la syphilis
(1879), Les bactéries et leur rôle dans l’étiologie
(med Babes; 1885, 3:e uppl. 1890) m. m. C. invaldes
1902 i svenska vetenskapsakademien.
Cornill, Karl Heinrich, tysk evangelisk teolog,
f. 1854 i Heidelberg, blef 1878 docent, 1886
e. o. professor i Marburg, 1888 professor i
Königsberg, 1898 i Breslau. C., en af samtidens
utmärktare bibelkritiker, af wellhausenska riktningen
(jfr Bibelkritik), har utgifvit bl. a. Das buch
des propheten Ezechiel (1886), hvars text han på
ett förtjänstfullt sätt sökt återställa, Einleitung
in das alte testament (1891; 3:e uppl. 1896), Der
israelitische prophetismus (1894; 4:e uppl. 1903)
och Geschichte des volkes Israel (1898).
Corning [kå’niŋ], stad i nordamerikanska
staten New York, vid Tioga river. 11,061
inv. (1900). Kolgrufvor. Maskinverkstäder.
Cornish heights [kå’niʃ hai’ts], bergskedja i engelska
grefsk. Cornwall. Den består af granit och reser
sig brant ur hafvet samt fyller halfön med öde,
skoglösa, endast med ljung och ginst klädda
berg och dalar. Högsta punkten är Brown Willy
(urspr. Bryn-uhella, "den högsta kullen", 419 m.).
Cornish stone [kå’niʃ ståu’n], eng., kem. tekn., ett i
Cornwallis förekommande, genom förvittring af fältspat
uppkommet slag af kaolin eller porslinslera. Det
nyttjas vid porslinstillverkning. P. T. C.*
Corniska l. Korniska (eng. cornish), ett keltiskt
språk, systerspråk till bretonska och walesiska. Det
talades i engelska grefskapet Cornwall och utdog 1778.
Corniska ångmaskiner, mek. Se Cornwall-ångmaskiner.
Corn laws [kå;n-lås], eng., spannmålslagar,
d. y. s. lagar om tullar och exportpremier på
spannmål. Se Anti-corn-law league och Handelspolitik.
Corno, it. (fr. cor), mus., horn (se d. o.). -
C. di bassetto. Se Bassetthorn. - C. di (da)
caccia [ka’tja]. Se Horn och Valthorn. - C.
inglese. Se Engelskt horn.
Cornouaille [kårnoa’j], fordom landskap i sydvästra
delen af Bretagne, kring städerna Châteaulin och
Quimper. Det är nu deladt mellan departementen
Finistère, Morbihan och Côtes-du-nord.
Cornu [kårny], Marie Alfred, fransk fysiker, f. 1841
i Orléans, d. 1902 i Paris,
utexaminerades från école des mines såsom ingenjör 1866
och anställdes såsom professor i fysik vid école
polytechnique 1867. C. utförde många vetenskapliga
mätningar, hvilka äro kännetecknade af en mycket stor
noggrannhet. Så bestämde han enligt Cavendishs metod
jordens specifika vikt (han fann värdet 5,56). Försök
angående minskningen af stafvars genomskärningsyta
vid deras sträckning äro utförda af C. Hans förnämsta
arbeten höra till optikens område. Enligt en af Fizeau
uppfunnen, af C. förbättrad metod mättes ljusets
hastighet vid dess gång mellan école polytechnique
och fästet Mont Valérien (utanför Paris), hvarvid
värdet 298,500 km. pr sekund erhölls. C. uppmätte
våglängderna för åtskilliga (särskildt ultravioletta)
linjer i solspektrum och gaf en metod (beroende
på Dopplers princip, se d. o.) att skilja mellan
linjer härrörande från absorption i solens och i
jordens atmosfär. Vidare kontrollerade han Balmers
formel för våglängderna af vätgasens linjer och
fann utmärkt öfverensstämmelse. C. erhöll
Rumfordsmedaljen af Royal society i London 1878 samt
blef medlem af franska vetenskapsakademien 1883
och af den svenska 1892. Han var äfven, sedan
1878, ledamot af vetenskapssocieteten i Uppsala.
S. A-s.
Cornus. Se Cornaceæ.
Cornutus (lat., af cornu, horn), "behornad" (med
underförstådt syllogismus), log., hornslut; under
pennalismens tid benämning på nykommen student, med
anledning af den hornprydda hufvudbonad, som han vid
upptagandet måste bära (se Deposition).
Cornwall [kå’nωål]. 1. (Lat. Cornu Galliæ,
d. v. s. det yttersta af gallier bebodda landet) C.,
det sydvästligaste grefskapet i England, bildar en i
Atlantiska hafvet utskjutande halfö, som i ö. gränsar
till Devonshire. 3,513 kvkm. 322,334 inv. (1901), 92
på 1 kvkm. Landet är bergigt (jfr Cornish heights),
med höga strandskär, som bilda en stor mängd uddar,
bl. a. Lizard och Lands end. Till det höra ock
Scilly-öarna. De största floderna äro Tamar och Fal,
som utmynna i Engelska kanalen, och Camel, som faller
ut i Atlantiska hafvet. Landets rikedom utgöres af
mineralskatter, af hvilka den mest bekanta är tenn,
som redan i förhistorisk tid var föremål för brytning
och som sedan af fenicierna och romarna hämtades
där, hvilket gaf dem anledning att kalla landet för
Tennöarna. En mängd gamla, nu öfvergifna grufvor
daterar sig från dessa tider. Nu är tennbrytning
obetydlig mot förr, dels emedan tenn ej längre finnes
i så stor mängd, dels till följd af konkurrensen med
andra rikare tenndistrikt. Äfven annan grufbrytning
har aftagit, hvilket haft till följd en ganska
betydlig folkminskning. Någon ersättning har C. fått
i sina rika lager af porslinslera. Äfven fisket
(särskildt pilchardfisket) är mycket gifvande. Den
keltiska befolkningen i C. bibehöll sig längre an
i andra delar af England (utom Wales) och utdog
icke förrän 1778, då den sista, som kunde tala
corniska (en kvinna), afled. Än i dag skilja sig
dock invånarna i flera afseenden från de öfrige
engelsmännen. C. är ovanligt rikt på minnesmärken
från gammal keltisk tid. Hufvudstad är Bodmin. –
Först i 10:e årh. eröfrades denna landsdel af
angelsaxarna. Vilhelm Eröfraren gaf C. som grefskap åt
sin halfbroder Robert af Mortain; bland de följande
grefvarna af C., hvilka alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
