Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Couperin
- Couperus
- Couple
- Coupon
- Coupure
- Cour, hof, hofpersonal
- Cour, La. Janus Andreas Bartholin, dansk målare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utmärktaste medlem var François C. Han föddes
1668, blef organist vid kyrkan S:t-Gervais i Paris
1696 samt kammarmusikus och hoforganist 1701. Död
1733. Som organist var han lärd, som klaverspelare
utmärkte han sig genom ett angenämt och rörande
föredrag. Hans fina och smakfulla, ehuru med sirliga
prydnader öfverlastade kompositioner bestämde
klaverspelets riktning på hans tid och blefvo
t. o. m. af S. Bach högt skattade och tagna till
mönster (C:s 4 böcker Pièces de clavecin äro utgifna
på nytt af J. Brahms). Utom klaversaker komponerade
C. motetter, kantater, orgelfugor m. m., hvarjämte
han författade L’art de toucher du clavecin (1717).
A. L.
Couperus [kopéres], Louis, holländsk författare,
f. 10 juni 1863 i Haag, tillbragte sina uppväxtår
i Batavia och återvände sedan till Holland,
där han 1893 blef medredaktör af tidskriften "De
gids". C. började som lyriker, med diktsamlingarna En
lent van vaerzen (1884) och Orchidaeën (1886), men
öfvergick snart till prosaskildring - diktsamlingen
Williswinde 1895 står ensam i hans senare alstring -
och nämnes nu som Hollands kanske främste lefvande
romanförfattare. Han har tagit intryck af modern
fransk och skandinavisk litteratur, med hvilken
han röjer frändskap i sin pessimistiska, nästan
fatalistiska åskådning och greppet på de psykologiska
konflikterna. Stor människokännedom, intuitiv fantasi
och ett suggestivt, melodiskt språk utmärka hans
verk. Nämnas må: Eline Vere (1889), Noodlot (1890;
"Under vänskapens ok", 1900), Extase (1892), Majesteit
(1893; "Majestät", 1895), Wereldvrede (1895), Hooge
troeven (1896), Metamorfoze (1897), Psyche (1898),
Fidessa (1899), Langs lijnen van geleidelijkheid
(1900), De stille kracht (s. å.), Babel (1901),
Over lichtende drempels (1902), God en goden
(1903), De boken der kleine zielen (4 dlr, 1901-03),
Dionyzos (1904) och De berg van licht (2 dlr, 1905).
R-n B.
Couple [kopl], fr., mek., kraftpar, betecknar i
den teoretiska mekaniken två krafter, parallella
och lika stora, men verkande i motsatta riktningar
på samma fasta kropp. Ett sådant kraftpar kan icke
ersättas med en enda kraft och kan icke gifva åt
kroppen en rörelse framåt, utan endast rotation kring
en axel, som går genom dess tyngdpunkt. Det är i
synnerhet Poinsot, som utbildat läran om kraftpar.
G. R. D.*
Coupon [köpa’], fr. (af couper, afskära). Se Kupong.
Coupure [kopyr], fr., fortif., tvärverk;
förskansning, som lägges bakom en bräsch
till dennas försvar eller som afskär en
linjes främre del från den bakomvarande.
L. W:son M.
Cour [kor], fr. (trol. af mlat. cortis,
öppen gårdsplan, af lat. chors l. cohors, inhägnad
gård, jfr eng. cvurt), hof; hofpersonal, uppvaktning;
artighetsbetygelse ("göra någon sin kur");
domstol. Om den
franska domstolsorganisationen se Frankrike
(författning och förvaltning). - Cour d’appel
[-dappä’1], vadedomstol l. appellationsdomstol,
namn på hvar och en af de 26 domstolar i Frankrike,
till hvilka, vanligen belägna på samma platser som
de före 1789 befintliga parlamenten, vädjas från
arrondissemangsdomstolarna i deras distrikt och som
bestå af minst tre afdelningar (chambres): chambre
civile, chambre des appels correctionnels och chambre
des mises en accusation. - Cour d’assises [-dassis],
assisdomstol, en minst hvar tredje månad i hvarje
departementshufvudstad sammanträdande domstol,
som är forum för gröfre brott (crime, se Délit)
samt vissa förbrytelser mot tryckfrihetslagen och
vissa politiska förbrytelser. - Cour de
cassation [-de kassasiä’], kassationsdomstolen,
Frankrikes högsta, till Paris (palais de justice)
förlagda domstol, som är högsta instans i både
kriminella och civila mål, men som icke gifver nytt
utslag i dit hänvisade mål, utan antingen bekräftar
föregående domstolsutslag eller förvisar målet till
förnyad behandling inför annan domstol än den, som
förut handlagt det. Den är fördelad på tre afdelningar
(chambres): chambre des requétes, chambre civile och
chambre criminelle. - Cour des comptes [dä ka’t], ett
ämbetsverk, som utöfvar kontroll öfver de afslutade
statsfinansoperationerna och tillika i finansiella
mål är ett slags högsta domstol, med rang närmast
efter cour de cassation. Det afgifver hvarje år inför
parlamentet redogörelse öfver sin kontrollverksamhet
samt till republikens president rapport angående
de reformer, som det under sina arbeten funnit böra
företagas inom statsförvaltningen. Fördeladt på tre
afdelningar, består det af en förste president, tre
presidenter, 18 conseillers maîtres, 24 conseillers
référendaires af första och 60 af andra klass samt
15 auditörer af första och 10 af andra klass. Där
äro ock anställda en generalprokurator (procureur
général) och 4 aktuarier (en greffier en chef och tre
commis-greffiers). - Haute cour de justice [åt kor
de jysti’s], namn på den som riksrätt konstituerade
senaten, som har att döma republikens president
och ministrarna samt attentat mot statens säkerhet.
E. A-t.
Cour [kor], La. 1. Janus Andreas Bartholin
La C., dansk målare, f. 1837, fick sin utbildning
vid konstakademien i Köpenhamn och höjde sig
under påverkan af Skovgaard till en af den yngre
skolans mest betydande landskapsmålare. 1865-67
vistades han i Paris och Rom såsom akademiens
stipendiat. 1868-70 var han åter i Italien och blef
professor 1884. C. är en af de mest utpräglade
representanterna för dansk landskapskonst,
"formsäker och ärlig i naturåtergifvandet, lugn,
behärskad och hjärtlig i känslouttrycket, ej sällan
vemodig i stämningen". Flera af hans arbeten finnas i
Köpenhamns konstmuseum. Vid utställningen i Stockholm
1897 inköpte nationalmuseum På stigen, vårlandskap
(1896). Ph. W. (G-g N.)
2. Poul La C., dansk fysiker och uppfinnare, f. 13
april 1846 på Skjærsö, blef 1864 student och
tog magisterkonferensen 1869. C. företog därefter
en utländsk resa för att studera meteorologiska
observationer och anställdes efter sin hemkomst såsom
souschef vid det nyinrättade danska meteorologiska
institutet i Köpenhamn 1872. Han lämnade emellertid
denna plats 1877 för att utarbeta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbe/0434.html