Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cremona, Luigi, italiensk matematiker - Cremonas kraftplan - Cremonesare - Cremor tartari - Cremortartariträdet - Cremutis Cordus - Créneaux - Crenilabrus - Crenothrix - Creodonta - Crêpe - Crepis - Crepon - Crepuscularia - Crépy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
universitetet i Rom och till föreståndare
för därvarande ingenjörskola, med uppdrag att
reorganisera denna anstalt. Han utsågs 1879 till
medlem af italienska senaten och hade äfven säte
i högre undervisningsrådet. C. rönte den sällsynta
utmärkelsen att kallas till utländsk ledamot af Royal
society i London. 1901 blef han ledamot af svenska
vetenskapsakademien. Han egnade sig förnämligast åt
utbildandet af den projektiviska geometrien och den
grafiska statiken, hvilka lärogrenar han infört i den
tekniska undervisningen. Af stor betydelse äro äfven
hans arbeten inom teorien för den s. k. birationella
transformationen af kurvor. Som vetenskapsman utmärkes
han genom klarhet och elegans. C. sträfvade städse
att åskådliggöra de analytiska processerna medelst
geometriska sådana och lät härvid de senare få
hedersplatsen. Bland hans arbeten märkas Introduzione
ad una teoria geometrica delle curve piane (1862),
Memoria sulle superficie di terzo ordine (1865,
belönt med stelnerska priset af vetenskapsakademien
i Berlin), Preliminari di una teoria geometrica delle
superficie (2 bd, 1867), Le figure reciproche nella
statica grafica (1872; 3:e uppl. 1879), Elementi di
geometria projettiva (1873) och Elementi di calcolo
grafico (1874). Se vidare Cremonas kraftplan.
Cremonas kraftplan, en af L. Cremona vetenskapligt
behandlad metod att bestämma spänningen i de olika
stängerna inom ett plant fackverk. Metoden grundar
sig därpå, att samtliga krafter i en knutpunkt, yttre
belastningar och stångspänningar, hålla hvarandra i
jämvikt. Uppritas därför dessa krafter parallellt med
sina riktningslinjer i en viss kraftskala, bilda de en
sluten polygon, en kraftplan. Vid grafisk beräkning
af fackverk (broar, takstolar m. m.) har metoden
funnit stor användning. Jfr Grafostatik.
S. L-k.
Cremonesare, violin från Cremona. Denna
stads fabrikation af violiner var fordom
mycket berömd. I synnerhet gällde detta om de
instrument, som förfärdigats af famiJljerna
Amati, Stradivari och Guarneri (1560-1750).
A. L.
Cremor tartari, farm. Se Vin-sten.
Cremortartari-trädet, bot. Se Adansonia.
Crenutius Co’rdus, romersk historieskrifvare,
skildrade i ett numera förloradt verk inbördeskrigen
och (början af) Augustus’ regering. För sina
frimodiga yttranden (han kallade bl. a. Cassius,
Caesars mördare, den siste romaren) blef han på
anstiftan af Tiberius’ gunstling Sejanus anklagad
och förekom domen genom att svälta ihjäl sig (25
e. Kr.). Senaten bestämde, att hans skrifter skulle
brännas, men dottern Marcia räddade några exemplar.
Créneaux [krenå], fr. (fnfr. crenel, lat. crena,
inskärning), fortif., i murar anbragta skottgluggar
för handgevär. Ordet betecknade ursprungligen
de tinnar, hvarmed slottsmurarna fordom kröntes
för bågskyttarnas skydd, sålunda den öfversta,
tandade delen af muren, som i följd däraf
kallades kr ene-lerad. Se S k o 11 g l u g g.
L. W:sonM.
Creniläbrus. Se Bergfiskar, sp. 1457.
Creno^hrix, bot. Se Järnbakterier.
Creodo’nta, zool, en grupp fullständigt utdöda
däggdjur, som kunna betraktas såsom de först uppkomna
rofdjuren och därför rättast - under namn af Carnivora
primitiva - torde förenas med dessa till en ordning,
Carnivora (se E o f d j u r e n). De uppträda
redan under den äldsta tertiärperioden (eocen) och
visa då stark frändskap med flera af hofdjurens
förfäder (Condylarthra, se U n g u l a t a);
redan under den första miocentiden dö de ut. De
skilja sig från de modernare rofdjuren genom en rad
lägre, ursprung-ligare karaktärer, såsom bristande
differentiering af de bakre kindtänderna, som äro
hvarandra ganska lika, i motsats mot hvad som är
förhållandet hos de öfriga rofdjuren; de särskilda
benen i handlofven äro vanligen fria, ej somliga
sammanväxta, som hos nutidens rofdjur; hjärnan
är mindre o. s. v. Till de fullständigast kända
släktena höra Hycenodon och Mesonyx. Creodonta
hafva lefvat i både Europa och norra Amerika.
L-e-
Crepe [kräp], fr., ett slags tyg. Se Kräpp.
Cre’pis L., bot., växtsläkte af familjen Composita,
innefattande större eller mindre örter med antingen
Crepis biennis.
mångbladig stjälk och blomkorgarna samlade i
gre-nig kvast eller ock stängel och korgarna i
klase eller liten enkel kvast. Blommorna äro gula
eller röda. I Sverige finnas 6 arter, af hvilka
några, såsom C. tectorum, vanliga klofiblan,
och C. biennis, skånska klofiblan, äro på sina
ställen besvärliga åkerogräs. C. rubra L., inhemsk i
Syd-Europa, med röda blommor, odlas i trädgårdarna.
G. A. (G. L-m.)
Crépon [krepå"’], fr., tygsort. Se Krepong.
Crepusculäria, zool. Se Aftonfjärilar.
Crépy [krepl] 1. Crespy. 1. C.-en-Valois
[-ä-valωa’], stad i franska depart. Oise
(Ile-de-France), fordom hufvudstad i hertigdömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
