Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 917-918 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cronquist - Crusebjörn - Crusell - Crusenstolpe

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1895 ledamot af lappkommittén samt 1897-98 ordförande
i befästningskommittén, hvilken bl. a. föreslog
anläggningen af fästningen Boden. 27 okt. 1899
inkallades han i konungens råd såsom chef för
landtförsvarsdepartementet, samtidigt hvarmed han
utnämndes till generalmajor, och lyckades under sin
ämbetsutöfning genomdrifva ej allenast beviljandet
af grundplåten till Boden-fästningen, utan äfven
antagandet af 1901 års härordning, hvarigenom
(efter de af riksdagen gjorda afprutningarna i
regeringsförslaget) indelningsverket afskaffades
och de värnpliktiges öfningstid utsträcktes
till 8 månader för infanteriet och 12 månader
för specialvapnen. Efter härordningsförslagets
antagande utnämndes han till generallöjtnant. Efter
en långvarig sjukdom afgick C. ur statsrådet 27 juli
1903 och återvände till sitt län, där han afled i
Umeå 24 juni 1904. – Sedan 1876 var han ledamot
af Krigsvetenskapsakademien och sedan 1899 af
Landtbruksakademien. Utom en mängd smärre militära
uppsatser och ströskrifter utgaf han från trycket:
Öfversigt af grannstaternas arméorganisationer (1873)
och Öfversigt af allmänna värnpligtens tillämpning i
Sverige under förflutna tider (1879). C. var utrustad
med en ovanligt redig uppfattningsförmåga, klar blick
och stor arbetsamhet. Han var dessutom en älskvärd,
jovialisk person, och hans korta växt och stora fetma
ökade det intryck af fryntlighet, som han städse ingaf.
C. O. N.


Crusell. 1. Bernhard Henrik C., musiker, f. 15
okt. 1775 i Nystad i Finland, lärde sig som gosse
på egen hand spela klarinett och blef genom major
O. Wallenstjerns beskydd 1788 anställd som
volontär vid Änkedrottningens finska lifregemente,
hvilket han efter ryska krigets slut 1791 åtföljde
till Stockholm, där han 1793 af Vogler antogs
till klarinettist i hofkapellet. 1798 fick han
tillfälle att i Berlin studera klarinettspelet
för Franz Tausch och 1803 i Paris komposition för
Berton och Gossec. Han invaldes 1801 i Musikaliska
akademien. 1818 blef han musikdirektör vid båda
lifgrenadjärregementena. Död 28 juli 1838 i
Stockholm. – Sin musikaliska betydelse har C. främst
såsom klarinettvirtuos, i hvilken egenskap han
fullt kunde mäta sig med sin samtids störste
mästare i denna konst, och hans kompositioner för
klarinetten höra ännu i dag till hvarje klarinettists
repertoar. Mera populär blef han emellertid genom
sina sånger. Operetten Lilla slafvinnan (1824) anslog
genom sina enkla och täcka melodier, och för samma
förtjänster prisades äfven hans öfriga sånger, af
hvilka de flesta äro satta till ord af Tegnér (Sång
till solen, Flyttfåglarna, Fågellek m. fl.). Ännu
sjungas ej sällan hans fosterländska manskvartetter
(Hell dig, du höga nord, Lange var nordens herlige
stamme) äfvensom hans stycken ur Fritjofs saga, hvilka
senare likväl icke stå i jämnhöjd med dikten. Någon
speciellt nordisk nationalfärg eger C:s musik ej;
den har snarare en mera allmän klassisk karaktär. C.,
som var en fint bildad man, öfversatte äfven en
mängd operalibretter till svenskan. Han erhöll 1838
Svenska akademiens stora guldmedalj.
A. L.

2. Gustaf Samuel C., den föregåendes kusins son, finsk
läkare, f. 1810 i Tammela, Tavastland, blef student
1829, med. licentiat 1838, t. f. provinsialläkare
i Kajana 1839, med. doktor 1840 och ordinarie
provinsialläkare i Keksholm 1842. Han var den
förste, som använde den då för tiden af läkarna
redan glömda galvanismen såsom läkemedel. De
kemiska egenskaperna i denna kraft hade nämligen
dittills blifvit förbisedda. Med understöd af
universitetets dåv. kansler reste han 1840 till
Petersburg, där han 1841 utgaf afhandlingen Über
den galvanismus als chemisches heilmittel gegen
oertliche krankheiten, hvartill sedermera kommo
till-lägg under titeln Erster zusatz zu der schrift
über den galvanismus etc. (1842) samt Zweiter zusatz
etc. (1843) och Dritter zusatz etc. (1844). Efter att
hafva öfvergifvit ett af honom i Moskva inrättadt
s. k. elektrolytiskt institut fortsatte han sina
forskningar i Petersburg och uppfann därvid de
första metoderna inom galvanokaustiken. Af den
finska högskolan kallades han 1857 till docent i
medicinsk fysik, sedan han för denna plats försvarat
en afhandling Om det utböjda pyrokaustiska hjulet
och om pyrokaustiska knifven. C. var en ihärdig man,
men han egde ej sinne för det praktiska lifvet. Denne
oförtjänt förgätne forskare dog i Petersburg 1858.
A. R.*

Crusenstolpe, svensk adelssläkt, härstammande från
Magnus Corinus, som på 1600-talet var professor i
Dorpat. Dennes sonsons son, Magnus Corin (ej Chorin),
blef 1770 adlad och antog då namnet C. Ätten
utgick på manssidan 1882 och på kvinnolinjen 1896.

1. Magnus C., ämbetsman, f. 1724 i Lund, blef
1747 auskultant i Göta hofrätt, 1751 auditör vid
Södra skånska kavalleriregementet och 1761
landssekreterare i Jönköping. Sedan han blifvit
förbigången vid flera assessorsutnämningar i Göta
hofrätt, besvärade han sig 1766 hos rikets ständer,
och genom deras mellankomst fick han s. å. ett
assessorsämbete. Men att C. var en ständernas
skyddsling och nära bekant med general Pechlin, kom
honom illa till pass, när Gustaf III blifvit konung.
Jämte tre andra hofrättsassessorer blef han nämligen
1775 för "begångna tjänstefel", såsom det hette,
dömd sitt ämbete förlustig. Sedermera sökte han
återfå detsamma, men utan framgång. Sitt återstående
lif tillbragte han med enskild juridisk verksamhet.
Hans efterlämnade papper, af hvilka en del genom hans
sonson Magnus Jakob C. offentliggjordes i tidningen
"Fäderneslandet" 1832 (i n:r 156–170, "Ur min farfars
anteckningar"), andas bittert hat mot konung Gustaf.
C. blef 1770 adlad. Död 1805 i Jönköping.

2. Magnus Jakob C., den föregåendes sonson,
jurist, skriftställare och publicist, f. 11 mars
1795 i Jönköping, blef student i Lund 1811, tog
juridisk ämbetsexamen därstädes 1814, inskrefs
s. å. som auskultant i Göta hofrätt och blef 1817
vice häradshöfding samt innehade därefter till 1819
åtskilliga domarförordnanden. Under riksdagen
1817–18 var han kanslist i expeditionsutskottet,
utnämndes 1818 till kanslist i justitierevisionen,
blef 1820 adjungerad ledamot i Svea hofrätt och 1821
tillförordnad landssekreterare i Skaraborgs län, där
C. Ehrenborg, hans gynnare och vän, då var vice

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>