- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
1093-1094

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dahlbergh, Erik Jönsson D., grefve, krigare - Dahlbom - Dahlbäck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en storartad utveckling till mötes. Vid hans
företrädare Wärnschiöldhs död räknade denna stat ej
mera än 35 officerare, 4 civila och några handtverkare
på ordinarie samt ett fåtal hufvudsakligen civila
personer och handtverkare på extraordinarie stat,
men vid D:s frånfälle utgjordes fortifikationsstaten
af 46 officerare, 30 civila och 62 handtverkare på
ordinarie samt 53 officerare, 35 civila och öfver
200 handtverkare på extraordinarie stat. 1681
inrättade D. fortifikationskontoret, som genast
blef ett fristående ämbetsverk, och 1695 utgaf han
den reviderade fortifikationsordning, som ännu
är gällande. För öfrigt gjorde sig D. ryktbar
genom sina fästningsbyggnader, till hvilka han i
allmänhet själf utarbetade förslagen. Han uppgjorde
sålunda ritningar till ny- eller ombyggnad af
befästningarna vid Hälsingborg, Karlshamn, Vaxholm,
Dalarö, Malmö, Göteborg med Kronan och Göta Lejon,
Vänersborg, Jönköping, Karlskrona med Kungsholmen
och Drottningskär, Landskrona, Karlsten, Kalmar med
Grimskär, Bohus, Riga slott och stad, Nymünde,
Reval, Arensburg, Narva, Nyen, Stralsund, Stettin,
Wismar med Hvalfisken, Stade, Karlsburg, m. fl.; och
utom vid de flesta af nu nämnda orter arbetades på D:s
tillskyndan äfven på förbättrande af bl. a. Halmstads,
Varbergs, Nya Älfsborgs, Dorpats, Pernaus, Kobrons,
Kokenhusens, Keksholms, Nöteborgs, Damms, Otterbergs
och Burgs försvarsverk. Såsom fästningskonstruktör
hyllade D. först den nederländska, sedan den franska
skolan, men snart blefvo hans förslag alltmera
själfständiga, ehuru han liksom sin store samtida
Vauban ej angaf något visst befästningssystem,
utan alltid lämpade sina planer efter de ortliga
förhållandena. D:s befästningsförslag utmärka sig i
öfrigt genom rymliga bastioner, bonnetterade högverk,
dubbla och ofta inåtböjda samt mot stryklinjerna
vinkelräta flanker, orilloner, dubbla kurtiner,
beklädnadsmurar äfven vid våta grafvar, stora
raveliner, reträttraveliner och traverserad betäckt
väg med vapenplatser; och vid täckt försvar, bombfria
kasematter och gevärsgallerier lade han synnerlig
vikt. Såsom fästningsingenjör stod D. sålunda i
mycket långt framom sin tid, och särskildt hans
sjökastell och ofta flervåniga tornbefästningar
hafva tjänat till mönster för senare fästningsbyggare,
bl. -a. Montalembert.

D. försökte sig äfven och med framgång såsom
arkitekt, hvarom bl. a. rådhuset och västra kapellet
i Jönköping, friherre G. Soops grafkor vid Askersunds
landskyrka och D:s eget grafkor vid Turinge kyrka ännu
bära vittne. Han anordnade äfven flera våningar samt
kyrkan i Jönköpings slott, uppgjorde ritningar till
monumentala fästningsportaler m. m., till boställshus
för indelta arméns befäl och, tillsammans med Tessin,
till "publique" hus i Karlskrona, hvarjämte han
under någon tid hade öfverinseende öfver Borgholms
slottsbyggnad. Nämnas kan äfven, att D. hade
befattning med ordnandet af rikets kartverk samt att
han uppgjorde stadsplan för Karlskrona.
D. författade En kort och sannfärdig berättelse om
E. Dahlbergs lefverneslopp ifrån dess späda ungdom
till d. 24 Maj; 1694
(intagen i Gjörwells "Svenska
bibliotheket", 1757) och utförde teckningarna
till Karl X Gustafs historia af Pufendorf.
1661 fick han uppdrag att "geografiskt af teckna
Sveriges förnämsta städer m. m. samt däröfver göra
en kort beskrifning". Hans teckningar stuckos
sedan i
koppar af företrädesvis franska och holländska mästare
samt utgåfvos, jämte text, under titeln Suecia
antiqua et hodierna
(se Sueciæ-verket). Rik på
ära och år, afled D. i Stockholm 16 jan. 1703. Hans
jordiska kvarlefvor hvila i det af honom själf byggda
grafkoret vid Turinge kyrka i Södermanland. 1786
lät Svenska akademien prägla en minnespenning öfver
D. 1823 utgaf S. Lundblad "Kongl. rådet grefve Erik
Dahlbergs egenhändigt författade dagbok". Se vidare
Nordin, "Lefvernesbeskrifning öfver Erik Dahlberg"
("Sv. akad:s handl.", d. I, 1786), och A. Fryxell,
"Äreminne öfver Erik Dahlberg" ("Sv. akad:s
handl. ifrån år 1796", d. XXIV, 1851). Se de
art. Autograf bilagda "Autografer af åtskilliga
ryktbara personer", III, där en namnteckning af
D. finnes. Gl. U. L. W:son M.

2. Alexander Magnus D., den föregåendes brorson,
krigare, f. 1685 på Stora Ryby i Bohus län, tog
1704 värfning som dragon, deltog i Karl XII:s
polska och ryska fälttåg och blef 1709 fänrik vid
Västerbottningarna, men tillfångatogs s. å. vid
Poltava och internerades sedermera i Moskva, där han
försörjde sig med handskmakeri. 1711 gjorde han jämte
några kamrater ett rymningsförsök, men greps i Pskov
och återförpassades till Moskva. Som fånge fick han
nu tillbringa tre månader i en inhägnad under bar
himmel, men rymde sedan ånyo. För att undgå straff
lät bevakningsbefälhafvaren uppgifva honom såsom
död; men D. höll sig gömd hos en skomakare, hvars
son han gaf undervisning, och försörjde sig dessutom
med handskmakeri. 1712 anställdes han i tjänst hos en
furst Volkonskij och medföljde denne till Preussen,
men då fursten kort därefter skulle återvända till
Ryssland, rymde D. jämte tre tyska medtjänare till
Memel, där de emellertid ertappades och fördes till
Mitau. Flyktingarna sammanlänkades nu två och två samt
höllos under fyra månader i ett mörkt kyffe, hvarefter
D. genom landshöfding Fitinghoffs mellankomst
lyckades få köpa sig fri. 1713 kom han tillbaka
till Sverige samt befordrades 1714 till löjtnant
och 1718 till kapten. I slaget vid Villmanstrand
(1741) blef han svårt sårad och fången, men lyckades
rädda sig till svenska högkvarteret. 1742 blef han
stadsmajor i Malmö. Död 1772. - I "Lunds veckoblad"
för åren 1775 och 1776 infördes (genom J. Malmros)
D:s af honom själf författade lefnadslopp.
(L. W:son M.)

Dahlbom, Anders Gustaf, entomolog, f. 1806 i
Härberga socken i Östergötlands län, d. 1859,
blef student i Lund 1825, filos. magister 1829,
docent i naturalhistoria 1830, e. o. adjunkt i
entomologi 1841, ord. adjunkt i samma ämne 1843
och intendent vid universitetets entomologiska
samlingar samt e. o. professor 1857. - Med understöd
af allmänna medel företog han många studieresor och
gjorde därunder iakttagelser, som offentliggjordes
i disputationer och vetenskapliga tidskrifter. Hans
viktigaste arbete är Hymenoptera europæa præcipue
borealia
(1843-53), ett af de grundläggande verken
för kännedomen om steklarna.

Dahlbäck, Carl Jonas, skolman, författare, f. 24
nov. 1829 i Piteå, blef 1848 student i Uppsala, 1857
filos. doktor, 1858 docent i teoretisk filosofi,
1860 lektor i latin och filosofi i Umeå och 1864

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 06:09:25 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0587.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free