- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
1103-1104

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dahlgren. 3. Eva Charlotta (Lotten) Carolina D., författarinna - Dahlgren, Karl Fredrik, konstsamlare - Dahlgren, Anders Victor, operasångare - Dahlhausen - Dahlheim - Dahlia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3. Eva Charlotta (Lotten) Carolina D., den
föregåendes syster, författarinna, f. 23 april
1851 i Stockholm, har från och med 1891 redigerat
Fredrika-Bremer-förbundets tidskrift "Dagny",
där hon skrifvit ett stort antal uppsatser i
kvinnofrågan, biografier, litteraturanmälningar
m. m., vanligen under märkena L. D. och L. D-n, men
äfven osignerade. Fröken D. har vidare författat
Vid brasan i barnkammaren (1881), Julklapp till
svenska barn 1889
(i förening med H. Widmark och Hugo
Hörlin) samt Ransäter. Värmländska släktminnen från
1800-talets förra hälft
(1905; 3:e uppl. 1906),
en på bref, dagböcker och anteckningar stödd,
särdeles intressant person- och miljöskildring,
som särskildt utförligt behandlar familjen Geijer,
Uno Troili och F. A. Dahlgren. Sedan 1888 medlem af
Fredrika-Bremer-förbundets styrelse, representerade
fröken D. detta förbund vid kvinnokongresserna i
Berlin 1896 och Kristiania 1902; 1901–06 var hon
också sekreterare i sällskapet Nya Idun.

Dahlgren, Karl Fredrik, konstsamlare, donator, f. 10
juli 1818 i Gistads socken, Östergötland, blef student
i Uppsala 1837, 1855 v. häradshöfding, s. å. notarie
hos öfverståthållarämbetet för polisärenden (tjänstfri
från 1877) och 1870 kurator vid Stockholms stads
förmyndarkammare. Död i Stockholm 23 dec. 1894. På
enskilda uppdrag skaffade D. sig en betydlig
förmögenhet, som han hufvudsakligen använde för att
tillfredsställa sin vurm för samlandet af konst-
och konstslöjdföremål. I sitt testamente donerade
han till Nationalmuseum sina samlingar af dosor (mer
än 1,100 st.), ur (omkr. 450) och miniatyrmålningar
(4,435 st.); hans större målningar (omkr. 1,900 st.) i
olja, pastell och akvarell skänktes till Östergötlands
museum i Linköping.

Dahlgren, Anders Viktor, operasångare, f. 16 okt. 1828
i Stockholm, blef elev vid k. operans balett 1846,
figurant därstädes 1852 och samtidigt elev vid
sångscenen. Efter lyckade debuter såsom Pelle i
"Målaren och modellerna" samt Daniel i "Alphyddan"
(1853) var han 1854-88 anställd vid k. operan såsom
aktör och sångare och uppträdde därunder öfver 4,000
gånger i de mest olika tenorpartier, till en början
äfven allvarliga, såsom Max i "Friskytten", Ottavio
i "Don Juan", Tamino i "Trollflöjten", till och med
Florestan i "Fidelio", men mestadels och småningom
uteslutande i komiska roller, för hvilka hans
outtömliga godlynthet och "vis comica" ofta gjorde
honom till en ypperlig representant. Förträffliga
voro hans Donathan i "Nürnbergerdockan", Roger i
"Muraren", Spinker i "Muntra fruarna", Aignelet i
"Advokaten Pathelin", Fargeau i "Mjölnarvargen", Per i
"Värmlänningarna". År 1888 tog han afsked, uppträdde
sedan några gånger som gäst på olika teatrar samt
dog 23 juni 1892. A. L.

Dahlhausen, by i preussiska regeringsområdet
Arnsberg (Westfalen), vid Ruhr. 9,165
inv. (1900). Stenkolsgrufvor, stål- och järnverk.

Dahlheim, Karl Baltzar von, fortifikationsofficer,
f. 1673 i Pommern (ej i Sachsen 1669), d. 16 maj 1756
i Stockholm, deltog som volontär vid ett svenskt
regemente (både hans far och farfar hade tjänat i
den svenska hären och där avancerat till kaptener)
i de allierades fälttåg i Brabant mot fransmännen
och blef efter Namurs belägring
1696 löjtnant. Sedan han därefter under den
holländske generalingenjören Coehoorn öfvat sig
i den militära ingenjörsvetenskapen, användes
han 1701 vid fortifikationsbyggnaderna i Bremen
och blef 1702 löjtnant vid pommerska arméns
fortifikationsfältstat. 1703-09 deltog han i alla
Karl XII:s fälttåg, och därefter var han konungen
följaktig till Bender samt kommenderades 1710-11 till
tatariska och turkiska arméerna. Efter kalabaliken
1713, då hans journaler och ritningar gingo förlorade,
följde han konungen till Timurtasch och Demotika. 1708
hade han blifvit kapten vid fortifikations!ältstaten,
och 1711 generalkvartermästarlöjtnant samt svensk
adelsman (förut hette han von Thalheim). 1714
marscherade han med de andra svenska krigarna
från Turkiet till Pommern, dit ankomsten skedde
1715, och uppgjorde en karta öfver marschen. 1715
deltog D. i Stralsunds försvar, hvarunder han svårt
sårades, och s. å. utnämndes han till öfverste vid
fortifikationsfältstaten. Fången vid Stralsunds
kapitulation, återkom D. till Sverige 1718 och
blef då fortifikationsbefälhafvare vid bohuslänska
armén. Under norska fälttåget s. å. verkställde han
den af Swedenborg uppgjorda planen att föra sju fartyg
från Strömstad öfver land till Idefjorden. 1719
öfverflyttades han till Stockholmska arméns
fortifikationsfältstat, och 13 aug. s. å. utförde han
en lysande bragd, då han med underlägsna krafter under
flera timmars tid vid Baggensstäket höll tillbaka
ryssarna, tills R. Fuchs kom med undsättning (se
Baggensstäket). D. byggde sedan en ny skans vid Stäket
och iståndsatte 1720-21 Hörningsholmsskansarna. Vid
fortifikationsfältstatens indragning 1721 miste
D. sin tjänst, trots arfprinsens dagen efter striden
13 aug. gifna löfte, fick en ringa pension och lefde
sedan under stora ekonomiska bekymmer (en lång tid på
Stångeberga kronohemman i Össeby-Garns socken). Jfr
D:s meritförteckning (i "Personhist. tidskr.",
1905, s. 102-111). D:s namn finnes inristadt å det
monument, som till minne af striden 13 aug. aftäcktes
på Skogsö 16 juli 1905 af Föreningen för Stockholms
fasta försvar.

Dahlia Cav., bot., växtsläkte af fam. Compositæ. Det
omfattar nio arter, hvilka alla härstamma
från Mexico. Till dem hör den välbekanta, som
trädgårdsväxt allmänt odlade dahlian eller
georginen, D. variabilis Desf. Denna omtyckta och
särdeles prydliga växt blef omkr. 1789 införd
till Europa. Sedan dess har en oändlig mängd,
minst 3,000 varieteter uppkommit, och nya uppstå
allt fortfarande. I vildt tillstånd har denna
växt gula, rörformiga diskblommor och röda,
gula eller hvita, tunglika kantblommor. Hos de
odlade formerna växlar blommornas färg nästan utan
gräns i alla skiftningar utom blått. Korgarna hos
dessa former äro vanligen "fyllda" eller "dubbla",
d. v. s. att äfven diskblommorna ombildats till
ett slags tungblommor. Dock odlas äfven åtskilliga
former med "enkla" blommor. Den första dubbla dahlian
uppdrogs 1808. De former af dubbla dahlior, som voro
så omtyckta under större delen af 1800-talet, hade
en jämförelsevis stel och klumpig byggnad. I slutet
af 1870-talet uppkom emellertid en ny varietet,
som utmärkte sig genom en lättare byggnad. Den gaf
upphofvet till våra dagars "kaktusdahlior", hvilka
med sin rikedom på variationer i blommornas form och
färg på ett par


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbe/0592.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free