Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 1165-1166 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Daler - Daler-karoliner - Daler kopparmynt - Daler kurant - Daler silfvermynt - Dalformationen - Dalga - Dalgamun - Dalgas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hanrejdaler och hanrejdukat (jfr Hanrej) kallades
de speciesdaler och dukater, som Rhengrefven Filip
Reinhard af Solms 1627 lät slå i Wolffenbüttel
af det silfver, som han bemäktigade sig, när
han å den danske konung Kristian IV:s vägnar
satte sig i besittning af hertig Fredrik Ulriks
af Braunschweig stater. Anledningen till namnet
lär hafva varit den, att i prägeln å en af detta
slags speciesdaler det krönta C, med en 4 inuti,
har formen af tvenne hvarandra mötande horn - hvari
man ville finna en antydan på bemälde Rhengrefves
förmodade förhållande till hertigens gemål.
A. W. S.*

Daler-karoliner. Se Daler.

Daler kopparmynt. Se Daler.

Daler kurant. Se Daler.

Daler silfvermynt. Se Daler.

Profil genom Dalformationen söder vid sjön Råvarp, gr granit; s kvartsitsandsten; l lerskiffer; k kloritsten och kloritskiffer; kv hvit kvartsit; g gröngrå skiffer (lianeskiffer, s. k. gråvackeskiffer).

Dalformationen l. Dalslandsgruppen (Dalslandsserien),
geol., en inom östra Dalsland förekommande
geologisk formation bestående af åtskilliga
konglomerat-, sandstens-, kvartsit- och skifferlager
i växling med hvarandra. Formationen indelas i fyra
hufvudafdelningar eller s. k. lag, nämligen, nedifrån
uppåt, bottenlaget, skifferlaget, kvartsitlaget
och lianeskifferlaget
hvilka anses hafva en ungefärlig mäktighet af
resp. 200, 800, 470 och 400 m. Bottenlaget hvilar
omedelbart på urformationens bergarter och utgöres
till sin hufvudmassa af en rödaktig, finkornig,
hård kvartsitsandsten, vanligen med ett på sina
ställen ända till 15 m. mäktigt konglomerat vid
själfva bottnen. I kvartsitsandstenen synas ofta
böljslagsmärken. Skifferlaget består af mäktiga
lager svartgrå lerskiffer samt mörkgrön eller grågrön
kloritsten och kloritskiffer växlande med lager af
kvartsitsandsten. Lerskiffern, som här och där är
utbildad som kalklerskiffer och på några ställen
innehåller verkliga kalklager, bildar skifferlagets
öfversta och understa delar, kloritstenen med sina
kvartsitsandstenslager dess mellersta. Kvartsitlaget
utgöres af en mestadels hvit och ren kvartsit, som på
grund af sin motståndskraft mot vittring och erosion
ofta bildar öfver omgifvande mark uppstickande
bergryggar. Lianeskifferlaget, den öfversta af
Dalformationens afdelningar, utgöres af en gröngrå,
småkornig till finkornig, af hufvudsakligen kvarts
och ett glimmerartadt mineral bestående skiffrig
bergart, som uppkallats efter Lianefjället i Dalskogs
socken och som liknar dels glimmerskiffer eller fin
protogingnejs, dels gråvacka eller gråvackeskiffer.

Dalformationens lager äro starkt uppresta, med
stupning än åt ö., än åt v. De bilda en följd af
vågformiga upphöjningar och fördjupningar, hvilkas
axellinjer ligga i nordsydlig riktning. Formationen
i sin helhet har nämligen varit utsatt för ett i
östvästlig riktning verkande ofantligt sidotryck,
som
hoppressat och upptornat den ursprungligen horisontella
lagerkomplexen till kolossala veck, så att en i
n. till s. utsträckt bergskedja uppstått, hvilken
dock sedermera genom erosion nästan utplånats;
hufvudsakligen finnas blott de nedåtböjda (synklinala)
delarna af vecken i behåll, flerstädes endast de
i urbergsgrunden inklämda delarna af bottenlagets
konglomerat och sandsten. - Formationen, hvars
nuvarande utsträckning är ungefär 90 km. i riktning
n. till s., med en största bredd af omkr. 25 km.,
har ursprungligen helt säkert egt en mycket större
utbredning. - De flesta af formationens bergarter
hafva, ehuru rent sedimentära, en i viss mån
kristallinisk textur och förete äfven andra inre
egenskaper, som häntyda på de väldiga omgestaltningar
berggrunden här undergått. Skifferlagets
kloritstenslager anser man numera utgöras af
helt och hållet omvandlad diabas, och de skulle
således, likasom grönstensbäddarna i Dalarnas
sandstensformation, vara af eruptivt ursprung, dels
utflutna såsom lavaströmmar, dels afsatta såsom
tuffbäddar. Dalformationens ålder eller dess plats
inom den geologiska lagerserien är ännu icke fullt
säkert fastställd, frånsedt fragment af kalkalger
i en kalksten på Storön i sjön Stora Ärfven hafva
nämligen lämningar efter organiskt lif hittills icke
inom formationen anträffats, och icke heller träda
dennas lager på något ställe i omedelbar beröring
med andra, till åldern redan kända fossilförande
bergarter. Det oaktadt anser man, att formationen,
i likhet med Dalarnas sandstensformation och
Almesåkraserien, tillhör algonk, d. v. s. är äldre
än den kambriska tiden. Flera bland Dalformationens
bergarter äro af den beskaffenhet, att de ega praktisk
användning. Skifferlagets lerskiffer brytes flerstädes
till takskiffer, t. ex. vid Hällan, Källsviken,
Halängen och andra ställen; de renare varieteterna
af kvartsiten, hvaraf i hela berg finnas outtömliga
förråd, torde vara af värde, där kvarts för tekniska
behof är af nöden, och lianeskiffern är ganska
lämplig till kvarnstenar, hvartill den också på
ett par ställen brytes, äfvensom till trottoarsten
m. m. Se "Sveriges geol. undersökning" (kartbladen
Upperud, Rådanefors, Baldersnäs och Åmål).
E. E.

Dalga, stad i Egypten. Se Dalgeh.

Dalgamun,
stad i Nedre Egypten, länet (mudirije) Menufije,
nära Nilens Kosette-arm. Omkr. 8,000 inv.

Dalgas. 1. Karl Frederik Isak D., dansk
landtbruksförfattare, f. 1787 i Fredericia, där
hans fader, född af fransk släkt i Lausanne, var
reformert präst, d. 1870 på sin egendom Aldeberts
minde, i närheten af Vejle, författade Iagttagelser
over hampens dyrkning (1812), Forsög til en kort og
fattelig lærebog i agerbruget til afbenyttelse for
den danske bonde (1822; ny uppl. 1824; prisbelönt)
och Huusdyrenes behandling (1831), Mine erfaringer
i landbruget (1859) samt flera ekonomiska och
statistiska amtsbeskrifningar jämte oräkneliga
tidningsartiklar i tämligen häftigt språk.
E. Ebg.

2. Carlo Edoardo D., den föregåendes brorson,
dansk målare, f. 1820 i Neapel af danska föräldrar,
uppfostrades i Köpenhamn, där han erhöll undervisning
vid konstakademien 1837-45. Han var på god väg att
utbilda sig till en framstående djurmålare, då han
ingick som frivillig i slesvigska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>