Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 1187-1188 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalmatien, kronland, med titeln konungarike, i Österrike - Dalmatien, Nicolas Jean de Dieu, hertig af D. - Dalmatika - Dalmatin - Dalmatiskt insektspulver - Dalmatius - Dalmatov - Dalmålet - Dalnij - Dalou

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förening till ett sydslaviskt "treenigt" konungarike
med vidsträckt själfstyrelse. Införandet af skärpt
landtvärnsskyldighet framkallade i D. ett häftigt
uppror 1869-70 och allvarliga oroligheter 1881,
hvilka undertrycktes med militärmakt. Slaverna hafva
emellertid småningom fått öfvervikten i landtdagen
och genomdrefvo 1890 t. o. m. framställandet af
en anhållan om landets förening med Kroatien
och Slavonien; mot dessa sträfvanden gynnar
riksregeringen fortfarande det italienska elementet
bland befolkningen. Litt.: Cattalinich, "Storia
della Dalmazia" (3 bd, Zara 1835), Cons, "La
province romaine de Dalmatie" (1882), samt Pisani,
"Les possessions vénitiennes en Dalmatie" (1890)
och "La Dalmatie de 1797 à 1815" (1893), samt bd 11
("Dalmatien") af "Die österreichisch-ungarische
monarchie in wort und bild" (1892). (V. S-g.)

Dalmatien, Nicolas Jean de Dieu, hertig af D.,
fransk marskalk. Se Sou1t.

Dalmatika (lat. dalmatica), namn på långa, hvita
kåpor, liknande tunikan, ehuru luxuösare.
De infördes från Dalmatien till Rom under 2:a
och 3:e årh. e. Kr. och användes mycket af
de förnäme. När de vid medeltidens början
försvunno ur bruk, bibehöllos de som
liturgisk klädnad för diakoner och biskopar.
Jfr Biskopsskrud.

Dalmatika

Hj. H-t.

Dalmatin, Juraj, slovenisk teolog, f. 1564
i Krain, d. 1589 i Laibach, en af den lutherska
reformationens mest nitiska förkunnare bland
sydslaverna, blef efter studier i Tübingen kyrkoherde
i Auersperg och i Laibach. Hans fullständiga
bibelöfversättning, som fullbordades 1581, på
grundvalen af originaltexter, förbjöds af den
katolske ärkebiskopen, men utkom i Württemberg 1584,
äfven i språkligt hänseende epokgörande. D. utgaf
äfven andra religiösa skrifter på sloveniska.
A-d J.

Dalmatiskt insektspulver, bot., farm. Se
Chrysanthemum.

Dalmatius, son till Konstantin den stores liknämnde
halfbror, fick 335 såsom fjärde cæsar (medregent)
på sin lott Tracien, Macedonien och Akaja, men
lockades 337 af Konstantins söner till Konstantinopel
och blef där mördad s. å.

Dalmatov, stad i ryska guvern. Perm, vid Tobols
biflod Iset. 4,191 inv. (1897). Berömdt kloster,
grundadt 1644.

Dalmålet. Se Dalarna.

Dalnij (ry., "fjärran, aflägsen"), frihamnstad i det
genom fördrag af 27 mars 1898 af Ryssland arrenderade
Kuan-tung-området på Liau-tung-halfön i Mandschuriet,
på södra sidan af Ta-lien-wan-bukten af Gula hafvet,
omkr. 30 km. n. ö. om Port Arthur. Den anlades
enligt kejserlig ukas af 11 aug. 1899 för att bilda
utgångspunkt för den sibiriska järnvägen (hvars
slutlinje Charbin-D. öppnades l maj 1903). Hamnen,
som är rymlig, lätt tillgänglig och
alltid isfri, skulle sortera under finansministern och
göras till den fjärran österns förnämsta importhamn,
med ångbåtslinjer till kinesiska, japanska och
andra hamnar vid Stilla hafvet. Staden, för hvars
utveckling inga kostnader sparades och som äfven
växte med stor hast, skulle bestå af en europeisk,
en kinesisk och en förvaltningsstad och torde vid
ryskjapanska krigets utbrott (febr. 1904) hafva räknat
öfver 50,000 inv. Detta krig gjorde dock en bråd ände
på de stora planerna. Staden besattes 30 maj 1904
af japanerna, som fortfarande innehafva den.

"Republikens triumf" af Dalou.

Dalou
[dalö], Jules, fransk bildhuggare, f. 1838 i Paris,
d. 1902, studerade under Carpeaux och Duret, men
var ej nöjd med någondera, hvarför han som arbetare
tog plats hos en bronsgjutare. Hans första bemärkta
arbete var En brodös (1870). Efter kommunupproret,
som han deltagit i, gick
han i landsflykt till England, stannade där i flera
år och utförde åtskilliga realistiska verk, såsom
En barnjungfru (marmorgrupp, 1877). Återkommen
till Frankrike vid amnestien 1879, utförde han
skisser till Republikens triumf och reliefen Scen
ur Mirabeaus politiska lif, den senare (1883) i
marmor i deputeradekammaren och högeligen berömd,
många byster, bronsbild af Blanqui såsom lik (1885,
för hans graf), staty af Victor Noir (1890, för
hans graf), reliefer för Republikens monument (på
Château-d’Eau-platsen) samt monument öfver Eugène
Delacroix (1890, i Luxembourg-trädgården), öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>