Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dannström - Dannäs - Danoman - Danomani - Danrèmont - Dans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade 1842-44 anställning vid samma teater och
uppträdde därunder i flera större roller, såsom Don
Juan och som Almaviva och Figaro i "Figaros
bröllop". 1844-45 studerade han för Garcia i Paris.
Sedan dess sysselsatte han sig i Stockholm med
sångundervisning och instrumenthandel (pianomagasin).
Han blef 1851 ledamot af Mus. akad. Han
var 1857-92 styrelsemedlem i Dramatiska och
musikaliska artisternas pensionsförening. Bland hans
sångelever nämnas hans första hustru, Betty
Natalia Boye af Gennäs (f. 14 febr.
1822, aktris och sångerska vid K. teatern 1850-51,
gift 1853, död 14 nov. 1854), Louise
Michaeli, Vendela Andersson-Sörensen och Anna
Hellström. – Bland D:s många Sånger hafva ej
få, t. ex. Duellanterna och Statsfången, vunnit
popularitet. Flera häften utgåfvos i Tyskland och
tillvunne sig där uppmärksamhet, bl. a. Waldblumen
von Finnland (1876). Musikaliska konstföreningen
i Stockholm prisbelönte 1877 en samling
af D:s sånger och lät befordra dem till trycket.
D. komponerade äfven operetter: Skomakaren och
hans fru (1847), Herr och fru Tapperman (1848),
Doktor Tartaglia (1851; omarb. till "Crispinos
giftermål", 1878) och Lordens rock (1861), samt
utgaf en Sångmethod (1849). Hans kompositioner
ega visserligen ej originalitet i högre mening,
men utmärka sig för välklingande melodi. Hans
för koloratursopran tacksamt arrangerade polskor
blefvo mycket sjungna. "Några blad ur Isidor
D:s minnesanteckningar" befordrades till trycket
1896.
A. L. (E. F-t.)
Dannäs, socken i Jönköpings län, Västbo härad.
4,727 har. 515 inv. (1905). Annex till Bolmsö,
Växjö stift, Västbo kontrakt.
Danoman (af mlat. danus, dansk, och grek.
mania, galenskap), öfverdrifven beundrare af
Danmark och danska förhållanden. – Danomani,
öfverdrifven förkärlek för allt danskt.
Danomani. Se Danoman.
Danrémont [daremå’], Charles Marie
Denis, fransk general. Se Damrémont.
Dans, sådan serie af rytmiskt upprepade rörelser,
som människan företager med sin kropp och särskildt
med lemmarna i takt efter instrumentalmusik eller sång
antingen såsom ofrivilligt uttryck af en stark affekt
eller för att bereda nöje åt sig och andra eller för
att ge något slags sinnebildlig afspegling af känslor
och handlingar. Ordet dans kan äfven beteckna dels
en melodi, som är gjord för att dansa efter, dels en
nöjestillställning, till hvilken man samlas för att
dansa. I grunden är dans en instinktmässig yttring
af lifskraft och lefnadsglädje, ett medel att bereda
aflopp åt det öfverskott af kraft, som ej funnit
användning vid arbetet. Det ordnande, sammanfattande
elementet i dansrörelserna utgöres af rytmen, hvars
natur är en fritt regelbunden upprepning af höjningar
och sänkningar. Den rytmiska rörelseprincipen,
vidsträckt tagen, genomgår hela skapelsen, skönjes i
fåglarnas vingslag, i grönskande kvistars vaggning och
sus, vågornas häfning och deras slag mot stranden,
himlakropparnas rörelser, växlingen mellan dag och
natt samt olika årstider såväl som hos människan själf
i pulsslagen, andningen, gången m. m. Detta kan lämna
en psykologisk förklaring af rytmens starka inverkan
på människosinnet. Hvad nu dansrörelsernas rytm angår,
betingas den af omväxlande starka och svagare
muskelsammandragningar. Blodet strömmar därunder
lifligare till hjärnan, hvilket åstadkommer
en angenämt upprymd sinnesstämning. Genom
att samma rörelser periodiskt upprepas, hålles
kraftförbrukningen inom måttliga gränser, så att
en känsla af njutning, af lekens frihet inställer
sig. Sinnet förnimmer rörelsernas eftertryck och
taktmässighet såsom någonting skönt, hvartill
kommer det behagliga däri, att dansfigurerna ofta
bilda en cirkel eller en följd af kurvor, samt
lustkänslan af att uttrycka något på vackert vis,
och intrycket förhöjes af musiken, som frambringar
en harmoni mellan ljud och rörelse, hvilken blir
rikare, när två eller flera dansa mot hvarandra. I
runddans parvis är den omarmande beröringen jämte
rotationens därmed sammanhängande fördubbling egnad
att öka välbehaget, liksom dansen i allmänhet ger
utveckling åt den mänskliga sällskaplighets- och
gemensamhetskänslan. Fastän musik ej utgör någon
oundgänglig beståndsdel af dansen, beledsagar den
nästan alltid denna, äfven om det är i den råaste
form såsom rytmiska slag på trumskinn.
Dansen kan alltså sägas vara en idealisering
eller stilisering af det hvardagliga rörelse-
och åtbördssättet, ungefär så som sången
utgör en ideell potentiering af talandet och
känslointerjektionerna. I dansen utformar människan
tidigast sina primitiva skönhetsideal; den är äldst
bland konsterna och i viss mån grundläggande för de
öfriga. Till material har den människokroppen själf,
hvars rytmiska rörelser påverka fantasien med nya
formintryck’
Liksom känslostämningarna ofrivilligt uttryckas i
attityder, rörelser och gester, kan också en afsiktlig
betydelse inläggas i muskelverksamheten för att
mimiskt framställa någonting allmänmänskligt. Bägge
förhållandena yppa sig i naturfolkens dans, hvilken
äfven kan ge en föreställning om, hurudan de nutida
kulturfolkens var beskaffad i dessas barndom. Så
påträffar man bland många naturfolk en mängd
danser, som framställa kärlekspassionen och ofta bli
skamlösa. En betydande roll intaga nästan öfverallt
krigsdanserna, som återgifva skedena af en strid
mellan beväpnade. (På Madagaskar pläga egendomligt nog
kvinnorna, när männen äro ute i krig. dansa en stor
del af dagen i den tro, att därigenom skall ingjutas
mod hos kämparna.) Djur- (l. jakt-)danser, ofta
komiska, som härma något djurs beteende, förekomma
exempelvis hos ostjaker, kamtjadaler, tasmanier,
Kongonegrer, hottentotter och indianer (dit hör den
indianska buffeldansen, se fig. 1). Jordbruket med
sådd och skörd bildar äfven ämnet för mimiska danser,
liksom hos mera civiliserade folk vinskördefesterna
firats under dans. Hos vissa naturfolk framställes
på liknande vis arbetet inom olika yrken, såsom
i Dahomey, likaså på Tahiti, där man samtidigt
sjunger visor om do olika handtverken. En mängd
stammar eger danser af religiös eller eljest mystisk
innebörd, t. ex. begrafningsdanser, javanesernas
maskdanser, där de maskerade föreställa aflidnas
andar, samt danser med syfte att utverka bot för
sjukdomar eller (såsom hos mexikanska indianer)
att nedkalla regn. Själfva den bedöfning och yrsel,
som uppkommer af hejdlöst hvirflande dans, har gjort,
att dansen ofta betraktats som någonting trolskt och
öfvernaturligt. Hvad den yttre beskaffenheten angår,
kan man redan på dessa primitiva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
