Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Deklinationsnål - Deklinatorium - Deklinera - Deklinometer - Dekohärer - Dekokt - Dekoktion - Dekolleté - Dekolorera - Dekompositum - Dekonfityr - Dekontenansera - Dekoration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Deklinationsnål, fys., en i horisontalplanet
rörlig magnetnål, afsedd för bestämning
af den magnetiska deklinationen. Se
Deklination 3 och Deklinatorium.
L. A. F.*
Deklinatorium (af lat. declinare, böja), fys.,
ett instrument, som brukas vid uppmätning af
deklinationen. Det består hufvudsakligen af en
magnetnål, som, upphängd på en spets eller vid en
fin tråd, kan fritt röra sig i horisontalplanet
öfver en graderad skifva. Från en parallellt
med denna skifva rörlig ring uppgå tvenne stöd,
som uppbära axeln till en i vertikalplanet rörlig
tub. Sedan tuben blifvit inriktad på en stjärna
eller ett föremål i horisonten, med kändt läge i
förhållande till astronomiska meridianen, vrides
ringen, och inriktas tuben på det gradtal, mot
hvilket magnetens nordpol pekar. Vridningsvinkeln är
deklinationen. Deklinatorier, mestadels konstruerade
efter den Gambeyska modellen, voro förr mycket
i bruk, men äro numera ersatta af magnetometrar
och magnetiska teodoliter (se d. o.).
R. R.*
Deklinera (lat. declinare), böja ned; böja ett nomen
(jfr Böjning); förfalla, aftaga; förlora (i fråga om
utseende); missvisa (om kompassen). Jfr Deklination.
Deklinometer (af lat. declinare, böja, och
grek. metron, mått), fys. Se Magnetometer.
Dekohärer, elektrot., en apparat, som tjänar till
att återställa kohärern i normalt tillstånd. Användes
vid trådlös telegrafi.
Dekokt (lat. decoctum, af decoquere, göra afkok),
med. farm., den medikamentsform, som erhålles,
då de lösliga beståndsdelarna i en drog utdragas
genom kokning med vatten. Enligt svenska farmakopén
beredas dekokter på det sättet att en viss viktmängd
af drogen, väl sönderskuren eller krossad, i ett
täckt kärl af tenn eller porslin begjutes med
en viss viktmängd vatten af vanlig temperatur,
hvarefter dekoktkärlet upphettas i vattenbad under
30 minuter; innehållet omröres emellanåt och vätskan
frånsilas (koleras) ännu varm, hvarefter drogresterna
lindrigt, pressas. Skulle den frånsilade vätskans
("kolaturens") mängd vara mindre än den föreskrifna
mängden dekokt, blandas de utpressade drogresterna med
kokhett vatten, hvarefter de silas och pressas ånyo;
de båda frånsilade vätskemängderna slås samman och
afkylas, hvarefter dekokten lämnas att stå en stund
för att afsätta uppslammade partiklar; slutligen
afhälles den klara vätskan ("dekantering"). Förr
bereddes dekokter genom kokning öfver fri eld, enligt
förra svenska farmakopén genom öfvergjutning af drogen
med hett vatten samt inledande i vätskan af en ström
het vattenånga. Dekokt är en företrädesvis lämplig
medikamentsform för alla droger med icke flyktiga,
mera svårlösliga beståndsdelar. Förhållandet mellan
drog och vattenmängd är i dekokterna vanligen
såsom 1 till 10. — Jfr Decoctum lignorum.
O. T. S. (C. G. S.)
Dekoktion (af lat. decoquere, göra afkok),
afkokning. Jfr Dekokt. — Om dekoktionsmetoden vid
ölbrygd se Öl.
Dekolleté, Dekolleterad (af fr. décolleter,
urringa, blotta hals och axlar, af prefixet dé,
bort, och collet, halskrage), låghalsad, urringad,
med nedåt barmen blottad hals.
Dekolorera (lat. decolorare, af de, från, och color,
färg), taga färgen ur, urbleka.
Dekompositum (af lat. de, af, ifrån, och compositum,
sammansatt), språkv., stundom förekommande benämning
på dubbelt sammansatt ord, d. v. s. ett kompositum,
som ytterligare sammansatts med ett (enkelt
eller sammansatt) ord, t. ex. hvar-dags-språk,
sjö-rull-förings-områdes-befäl-hafvare-expedition.
Jfr Kompositum.
R—n B.
Dekonfityr [-kåȵ-], fr. déconfiture (af lat. de, i
grund, och conficere, fullända, förgöra), grundligt
nederlag, stor motgång.
Dekontenansera (fr. décontenancer, af contenance,
fattning), bringa ur fattningen, göra förlägen, flat,
försagd, förvirrad, bestört. Jfr Kontenans.
Dekoration (fr. décoration, af lat. decorare, pryda),
i allmänhet allt hvad som tjänar att pryda eller
utsmycka ett föremål; utsmyckning af en byggnads
yttre eller inre delar; ornament, prydnadsmönster på
husgeråd, vapen, bonader o. s. v.; målerisk utstyrsel
af en teaters scen; ordenstecken, orden, medalj,
hederstecken.
1. Bygnk. Nästan hvarje kvadratcentimeter af en
byggnads synliga yttre och inre partier är underkastad
dekorativ behandling, d. v. s. råmaterialet har på
ett eller annat sätt i dekorativt syfte bearbetats
till sin form eller med färg. Den naturliga stenen
i en fasad t. ex. är bearbetad icke blott omkring
fönster och portar, vid listverk o. s. v. med
profileringar och ornament, utan äfven i de stora
murytorna är hvarje sten för utseendets skull på
ett eller annat sätt bearbetad. En putsad fasad är
likaledes till hela sin utsträckning behandlad
med hänsyn till utseendet i form eller färg
eller bådadera, och detsamma är förhållandet med
synligt murtegel, s. k. fasadtegel. Det är endast i
några få undantagsfall, som materialets naturliga
yta, dess färg och dess ur enbart praktiska och
konstruktiva skäl gifna form anses ur dekorativ
synpunkt tillfredsställande. Så är förhållandet
t. ex. med våra vanliga taktäckningsämnen tegel och
skiffer; äfven synliga järnkonstruktioner lämnas ofta
odekorerade. I en byggnads inre äro såväl golf som
väggar och tak mer eller mindre starkt eller dyrbart
dekorerade, alltefter smak och tillgångar; detta
gäller fr. o. m. den anspråkslösaste människobostad
t. o. m. den heligaste gudsboning. Golf beläggas
t. ex. med rutmönster af trä (parkettgolf), sten
eller af konstgjorda material, såsom tegel, tiles,
majolika (astrakgolf), cementplattor o. s. v. Väggar
dekoreras medelst panelverk och tapeter eller
väfda bonader (siden, haute-lisse m. m.) eller
väggfasta taflor o. s. v.; medelst tunna polerade
stenskifvor, stuck, gipsornering, porslins- och
majolikaplattor (azulejos), glasmosaik, inläggning
(marketeri, intarsia); medelst olika slags yt- och
färgbehandling såsom boning, polering, fernissning,
lackering; betsning, oljemålning, behandling med
limfärg, kalkfärg (al secco, al fresco, sgraffito),
ostfärg (kasein), ägghvitefärg (tempera), förgyllning
o. s. v.
Byggnadskonstnären, arkitekten, är sålunda i sitt
arbete icke blott konstruktör, utan i vidsträcktaste
mån dekoratör, till skillnad från byggnadsingenjören,
af hvilken man icke fordrar dekorativ behandling
af byggnadskonstruktionerna. Såsom en inom
byggnadskonsten för alla tider gällande sanning torde
i detta sammanhang kunna anföras, att en dekoration
är sundare och riktigare och därför äfven har bättre
förutsättningar att tilltala skönhetssinnet, i samma
mån som den tar hänsyn till materialets natur samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
