- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
63-64

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De la Gardie - Delagarieska arkivet - Delagardieska palatset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1793) och Sedaines komedi ”Det oförsiktiga vadet”
(s. å.), hvilka tre stycken uppfördes på kungl.
teatern. Några af hans tal: öfver J. C. Toll (1817),
C. C. Mörner (1821), G. af Wetterstedt (1837),
äro tryckta. I handskrift efterlämnade D. vidlyftiga
”journaler”, förda under det han vistades utrikes
1799—1801 och 1813—15 samt under riksdagen i
Örebro 1812.
S. C.

15. Axel Gabriel D., den förres broder,
grefve, ämbetsman, f. 23 nov. 1772, d. 15 jan.
1838, deltog i finska kriget 1788—90 såsom fänrik
vid Västmanlands regemente, blef 1793 kapten samt
befordrades 1800 till major vid Kronobergs
regemente och 1809 till öfverste i armén, men tog afsked
redan året därpå. 1811—38 var han landshöfding
i Kristianstads län och verkade med kraft för bl. a.
fattig- och sjukvården samt vägarnas förbättring,
plantering af flygsandsfält m. m. Den extra
roteringen infördes i länet under hans tid. D. var
till sin åskådning en aristokrat af gamla stammen.
S. C.

16. Robert D., den föregåendes son, grefve,
ämbetsman, riksdagsman, f. 17 dec. 1823 i Kristianstad,
blef 1844 filos. doktor i Lund och egnade sig,
efter att under några år tidtals ha tjänstgjort som
e. o. kanslist i Civildepartementet, 1849—67 åt
landtbruk såsom egare af säteriet Silfåkra i Malmöhus
län. 1867 förordnades och 1869 utnämndes D.
till landshöfding i Östergötlands län samt beklädde
detta ämbete ända till 1901. Större delen af
sitt lif deltog han i det parlamentariska lifvet. Han
bevistade 1859 och 1865—66 års riksdagar såsom
led. af ridderskapet och adeln och hade sedermera
plats i Andra kammaren såsom representant för
Torna härad (1867) och Linköpings stad (1874—75,
1889—90, 1894—1902) och i Första kammaren
såsom representant för Östergötlands län 1879—88).
Han var led. af konstitutionsutskottet (1867),
af tillfälligt utskott (1875, 1880, 1881, 1885, 1887,
äfven majriksdagen, och 1888) och af bevillningsutskottet
(1886) samt intog 1894—1902 hedersplatsen
som talman i Andra kammaren. Dessutom
har D. varit led. i kommittén ang. grundskatternas
inlösen (1864—66), ordförande i statsrevisionen
(1865) samt ordförande i skatteregleringskommittén
(1879—83) och i kommittén ang. minderårigas
användande i arbete vid fabrik eller handtverk (1891—92)
samt inträdde 1902 efter E. G. Boström såsom
ordf. i kommittén för revision af krigslagstiftningen.
I förstnämnda kommitté omfattade D. den
åsikten, att grundskatterna vore ur teoretisk eller
historisk synpunkt ”en petrificerad bit af ett
föråldradt beskattningssystem, som öfverlefvat sig
själft”. Han påyrkade därför grundskatternas totala
och obligatoriska aflösning genom amortering under
en längre tidsföljd till så billiga villkor, att det
i sig själft innebure en partiell efterskänkning, samt
från statens sida tillskjutande af erforderligt
tillskott för bildande af ett kapital, hvaraf räntan,
motsvarande grundskatternas belopp, skulle utgöra
statens stadigvarande inkomst. I skatteregleringskommittén
framförde han den sedan upptagna
principen, att bevillning å jordbruksfastighet skulle
utgöras med 6 öre för hvarje 100 kronor af taxeringsvärdet.
I Första kammaren var D. motståndare
till Posseska ministärens härordningsförslag. Ehuru
tillhörande den frihandelsvänliga riktningen, var
han 1886 med om bevillningsutskottets af kamrarna
icke godkända förslag att uppsäga mellanrikslagen.
D. medverkade i sin mån till den rika och lyckosamma
utveckling för länet, hvilken utmärkte hans
landshöfdingetid, samt blef af sina länsinvånare
dessutom afhållen för sitt ädla sinne och flärdfria väsen.
Som kammarledamot yttrade han sig icke ofta, men
sökte gärna gifva sina talmanstal inför tronen eller till
kammaren och sina icke sällan förekommande korta
minnesrunor öfver bortgångna riksdagsmän en viss
vältalig form. Den plikttrohet och oväld samt det
tålamod, hvarmed han ända in i sin höga ålder ledde
Andra kammarens förhandlingar, vunno det
uppriktigaste erkännande.
T—s.

Delagardieska arkivet [dəlaga′rdiska] är
namnet på en under åren 1831—44 till trycket
befordrad samling af handskrifter ur det vid den
tiden på Delagardieska godset Löberöd förvarade
stora biblioteket. Samlingen, tjugu band stark,
innehåller handlingar rörande Sveriges historia samt dess
mer betydande släkter och män — i synnerhet
sådana, som stått i förbindelser med familjen De
la Gardie — allt ifrån medeltiden till nyare tider.
Arkivets utgifning bekostades af grefve Jakob Gustaf
De la Gardie (se d. o. 14) och ombesörjdes af P.
Wieselgren. Större delen af manuskriptsamlingen
(”28 hästlass”) på Löberöd öfverlämnades 1848,
återstoden 1892 till Lunds universitetsbibliotek;
medeltidsurkunderna öfverlämnades 1887 till Riksarkivet.
Grundstommen till arkivet på Löberöd utgjordes
af den dit på 1820-talet från godset Sjö förda
samlingen. Från Sjö hade dessförinnan (slutet af
1700-talet) en mängd handlingar, rörande hufvudsakligen
Pontus och Jakob De la Gardie, öfverförts till
Östersjöprovinserna (Dagö) af den där bosatta grenen af
ätten. De flesta af dem öfverlämnades 1848 till
Dorpats universitetsbibliotek; för en del af dessa
har redogörelse lämnats af Joh. Lossius (”Die
urkunden der grafen de Lagardie in der
universitätsbibtiothek zu Dorpat”, 1882), för en annan del
af B. Cordt (i ”Sitzungsbericht der gelehrten
estnischen gesellschaft”, 1893). Jfr El. Tegnér, ”De
la Gardieska samlingen i Lund och på Löberöd”
(inträdestal i Vitt. hist. o. ant. akad. 18 maj 1892,
tryckt i nämnda akademis ”Handlingar”, del 32,
1895).

Delagardieska palatset [dəlaga′rdiska], i Stockholm,
ett praktfullt palats, äfven kalladt Makalös,
hvilket låg på nuv. Karl XII:s torg och först
tillhörde släkten De la Gardie, därefter staten.
Huset började byggas 1647 på östra delen af den gamla
kungliga stalltomten, hvilken tomt i sin helhet hade
afhändts kronan s. å. genom gåfvobref af drottning
Kristina till riksmarsken Jakob Pontusson De la Gardie.
Dennes byggmästare, H. J. Kristler från Strassburg,
uppförde huset på 18,000 pålar. Dess branta
tak hade fall åt alla sidor, i st. f. de dittills på de
svenska adelspalatsen brukliga gaflarna, och egde
rikligt med kupor, som liknade de sydtyska
rådhusens. Palatset flankerades af fyra hörntorn och
pryddes af loggior, som hvilade på smäckra kolonner
och voro smyckade med en rikedom af fantastiska
slutstenar, kartuscher och reliefer föreställande
krigare, sjöjungfrur o. s. v., allt af sandsten. I sin
öfverdådiga prakt och glada festlighet liknade det
snarare ett lustslott. Egendomen hade efter få år
sålts till kronan, men återficks 1653 genom byte af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free