Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 67-68 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De la Grange, Johan Georg - Delaherche, Auguste - Delalet el-hairin - De la Mare, Nicolas - Delambre, Jean Baptiste Joseph - Delamere, lord George D och baron Henry D. Se Both engelsk släkt - De la Motraye. Se Motraye - Deland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nämligen en af de sex män, som 13 mars 1809 följde
generalmajor Adlercreutz in till Gustaf IV Adolf för
att förhindra hans bortresa, och han satte efter
konungen, när denne sprang ned på borggården för
att komma till högvakten, samt var Greiff behjälplig
med att bära honom tillbaka till hans rum. Dagen
därpå afsändes D. till Bernadotte för att utverka
stillestånd, men denne skickade honom då till Paris
med ett bref till Napoleon, hvarifrån D. återvände
(30 april), medförande kejsarens svar på det bref
från hertig Karl, som befordrats genom Suremain.
(Scævola, ”Utländska diplomaters minnen från svenska
hofvet”, I, 35, 48.) 1810 utnämndes han till
landshöfding i Kalmar. 1814 bevistade han som
generalintendent fälttåget i Norge, fick s. å.
generalmajors namn, heder och värdighet samt upphöjdes
1817 i friherrligt stånd. 1822 tog han afsked från
landshöfdingeämbetet.
(L. W—m.)

Delaherche [dəlaä′rʃ], Auguste, fransk
keramiker, f. 1857 i Beauvais, är en af den moderna
keramikens förnyare och mästare. D. är representerad
i Luxembourg-galleriet (af vaser m. m.) och i
Nationalmuseum. På utställningen i Stockholm 1897
var han företrädd af en utsökt samling arbeten i
bränd lera.
(G—g N.)

Delalet el-hairin (egentl. ”de vilsefarandes
vägledning”), den arabiska titeln på ett berömdt
filosofiskt verk af Maimonides.

De la Mare [dəlamār], Nicolas, fransk
ämbetsman, f. 1639, d. 1723. Af stort värde är
fortfarande hans Traité de la police (4 dlr, 1722—35).
Då en stor del af näringslifvets ledning under tiden
före revolutionen låg i regeringens och därmed
polisens hand, har detta arbete betydelse för hela den
inre ekonomiska politiken, särskildt den viktiga
spannmålshandelspolitiken.
E. Hkr.

Delambre [dalã′br], Jean Baptiste
Joseph, fransk astronom, f. 1749, d. 1822, blef 1792
medlem af franska vet.-akad. och 1807 professor i
astronomi vid Collège de France. Jämte Méchain
utförde han den stora meridianmätning mellan
Dunkerque och Barcelona, hvilken hade till ändamål att
bestämma längden af den franska normalmetern, och
han redogjorde för detta arbete i Base du système
métrique décimal (1806—10).

Delamere [de′ləmi͡ə], lord George D. och
baron Henry D. Se Booth, engelsk släkt.

De la Motraye [dəlamåträ]. Se Motraye.

Deland [dəlã′; dəla′ȵ], en från Luxemburg
härstammande släkt, bland hvars medlemmar följande
hafva gjort sig ett namn i svenska teaterns historia.


1. Louis Joseph Marie D., skådespelare
och balettmästare, f. 25 april 1772 i Stockholm,
d. 15 april 1823, anställdes som barn vid k.
teaterns balett, utbildade sig i Paris, antogs 1791 som
aktör, sångare och premiärdansör vid k. teatern i
Stockholm samt utnämndes 1803 till andre balettmästare
och 1809 till balettmästare därstädes. Han
utvecklade som sådan mycken flit, om än hans
baletter och dansdivertissemang icke väckte någon
större uppmärksamhet (dock upplefde t. ex. En
komisk balett och Stråtröfvarna en massa
föreställningar). Som skådespelare i den komiska genren
anses han ha varit en af de bäste, som svenska
scenen egt; redan hans godmodigt lustiga
utseende var danadt därtill, och särskildt beundrades
hans ypperliga återgifvande af tölpar och enfaldiga
personer, t. ex. Jabal i ”Juden” och Niklas i
”Tanddoktorn”. Trots sina ofullkomliga röstmedel
uppträdde D. med framgång äfven på den lyriska
scenen, t. ex. såsom Räfklo i ”Målaren och modellerna”, Pierrot i ”Den talande
taflan” och Crispin i ”Den föregifna skatten”. D. var äfven känd som ovanlig storätare.
Vid fyrtio års ålder blef han minnesslö och till följd däraf föga användbar för scenen. Som
balettmästare kvarstod han till 1820. Om D:s första hustru se Åbergsson, G. F.


2. Pierre Joseph D., den föregåendes brorson,
skådespelare, f. 13 dec. 1805 i Stockholm, d.
där 13 nov. 1862, var informator och bruksbokhållare,
innan han 1822 tog engagemang vid
Svanbergs kringresande teatersällskap. 1833 bildade han en egen skådespelartrupp,
hvilken snart genom den stränga disciplin han höll blef Sveriges mest aktade
landsortssällskap. I förening med O. U. Torsslow arrenderade han 1835—37 Djurgårdsteatern,
där hans trupp uppträdde om somrarna. 1838—49 spelade han endast i landsorten, och
det var genom hans energi som Uppsala fick
sitt första teaterhus, 1841. 1849 hyrde han
ånyo Djurgårdsteatern, hvilken han innehade, tills
han 1861 tog anställning vid kungliga teatern. —
D. var en mångsidig skådespelare, men stor
blott i den högre komedien, där hans fina och
skarpa karakteristik samt blixtrande humor satte
honom i stånd att utmejsla gedigna konstskapelser.
I sådana roller som Magnus Drakenhjelm
i ”Efter femtio år”, Markisen i ”Fröken
de la Seiglière” m. fl. var han oöfverträfflig i
fråga om esprit, god ton och eleganta maner. En
praktfullt humoristisk och drastisk skapelse var hans
Gaspard i ”Debutanten och hennes far”. Äfven
underordnade burleska roller, t. ex. Styx i ”Orfeus i
underjorden” och Polykarpus i ”Kronfogdarna”,
förstod han adla till konstproduktioner. Flera af
landets bästa skådespelare (bl. a. Knut Almlöf) fingo
hos D. en mönstergill utbildning beträffande teknik
och inträngande realism. En vacker minnesvård af
sin verksamhet efterlämnade han i ”Dramatiska och
musikaliska artisternas pensionsförening”, som han
stiftade 1857. Skådespelerskan fru Betty Almlöf var
dotter till D.

3. Hedvig Lovisa Charlotta D., den
föregåendes hustru, skådespelerska, f. 7 febr. 1807,
d. 28 maj 1864 i Stockholm, sondotter till
skådespelaren Abr. de Broen, erhöll en vårdad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>