Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 123-124 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Demeter - Demeter, Dimitrija - Demetrias - Demetrios från Faleron - Demetrios, syriska konungar - Demetrios, macedoniska konungar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rom ett tempel, där hon dyrkades enligt grekiska
religionsbruk. — I grekernas bildande konst
framställes D. vanligen såsom en skön, fullmogen
kvinna i rikt draperad, fotsid dräkt, med en krans
af sädesax på hufvudet samt med en fackla eller en
vallmostängel och en med ax fylld korg eller
en sädeskärfve. Vidstående illustrationer, en stående och en sittande D., äro
afbildningar från väggmålningar i Neapel.
A. M. A.


Demeter, Dimitrija, kroatisk författare, f. 1811
i Agram, d. 1872, härstammade från en grekisk
köpmanssläkt i Macedonien, studerade medicin i Wien
och Padova, men egnade sig efter återkomsten till
Agram åt litterär verksamhet och deltog lifligt i
den s. k. illyriska rörelsen under Gaj. Några år var
han ock redaktör af den officiella tidningen "Narodne
novine". Sin största betydelse hade D. såsom dramatisk
författare och ledare af den kroatiska nationalteatern
i Agram. Han skref själf flera skådespel i
nationell anda, däribland två efterbildningar af
äldre dalmatinska dramer af Gledjević och Ivan
Š. Gundulić (Kärlek och plikt samt Blodshämnden),
och gjorde flera öfversättningar af utländska
dramer, däribland delar af Goethes "Faust". D:s
förnämsta verk äro: den lyrisk-patriotiska
diktcykeln Grobničko polje (Graffältet, 1842)
i Byrons stil och tragedien Teuta (1844) med ämne
från den illyriska sagotiden (efter en krönika af
Polibio), förhärligande den kroatiska forntiden. Båda
dessa verk utgåfvos af Matica Hrvatska 1891 med
biografisk och litterär inledning af Vl. Mažuranić
(Demeters systerson) och prof. Fr. Marković.
A—d J.

Demetrias (grek. Δημητϱιάς, lat. Demetrias),
fordom hamnstad i tessaliska landskapet Magnesia,
vid Pagaseiska viken. Det grundlades 290 f. Kr. af
Demetrios Poliorketes och var de macedoniske
konungarnas vanliga residens. Obetydliga
ruiner finnas vid Goritza nära Volo.

Demetrios från Faleron (grek. Δημήτϱιος Φαληϱεύς,
lat. Demetrius Phalereus), grekisk statsman,
f. omkr. 345 f. Kr. i den attiska hamnorten
Faleron (däraf namnet), egnade sig i sin ungdom åt
filosofiens studium och var lärjunge af peripatetikern
Theofrastos, men vann därjämte tidigt anseende såsom
politiker och sattes af Kassandros (318 l. 317)
i spetsen för Atens statsförvaltning. I tio år
förestod han denna med stort beröm och gjorde sig
därunder så älskad af folket, att detta skall hafva
egnat honom 300 l. 360 ärestoder (en för hvarje dag
i året). Sedermera måste han dock vika för Demetrios
Poliorketes (307), hvarvid det vankelmodiga folket
icke allenast kullstörtade hans statyer, utan äfven
dömde honom till döden. D. flydde först till Tebe
och sedan till Egypten. I sistnämnda land emottogs
han välvilligt af Ptolemaios Lagu, hvilken han länge
tjänade såsom rådgifvare. Under Ptolemaios Filadelfos
råkade han i onåd och dog ej långt därefter (283) i
öfre Egypten. D. var icke allenast en duglig statsman,
utan äfven en framstående talare, en stor vän af
vetenskaplig bildning samt själf en mångsidig och
flitig författare i filosofiska, historiska, retoriska
och grammatiska ämnen. Af hans tal och historiska
skrifter finnas några fragment i behåll. Ett honom
tillskrifvet retoriskt arbete tillhör en senare tid.
A. M. A.

Demetrĭos (grek. Δημήτϱιος, lat. Demetrĭus),
två syriska konungar. — 1. D. I Soter, son af
Seleukos Filopator i Syrien, sändes 175 f. Kr. af sin
fader såsom gisslan till Rom, där han tillbragte en
stor del af sin ungdom. Efter sin faders död flydde
han, måhända med senatens vetskap, för att mot sin
broder Antiochos bevaka sin rätt till tronen. Han
lyckades blifva utropad till konung och såsom sådan af
romarna tolererad, om också icke formligen erkänd. Han
beskylldes för omåttlig dryckenskap och ådrog sig
äfven genom öfverdrifven hårdhet sina undersåtars
hat. Mot judarna, hvilka under Judas Makkabi sökte
frigöra sig från Syriens öfvervälde, förde han
ett föga lyckligt krig och omkom i striden mot den
af romarna understödde tronpretendenten Alexander
Balas (150). Tillnamnet "Soter" (räddaren) fick han
af babylonierna, därför att han befriat dem från
satrapen Timarchos.

2. D. II Nikator ("segraren"), den förres son,
kom, liksom fadern, i sin ungdom såsom gisslan
till Rom, men återvände snart till Syrien, där han
efter Alexander Balas’ förjagande besteg sin faders
tron. Sina undersåtars upprorsförsök bekämpade
han dels medelst främmande legotrupper, dels med
tillhjälp af judarna under makkabén Jonatan. Till
följd af sin trolöshet fick han dock sedermera denne
till fiende och led därefter svåra motgångar. Ett krig
mot Partien tog snart en för D. olycklig vändning och
bragte honom i fångenskap hos den partiske konungen
Mithridates. Han befriades slutligen af sin broder
Antiochos och återfick efter dennes död (129) äfven
väldet öfver Syrien, men blef år 125 mördad under
ett uppror.
A. M. A.

Demetrios (grek. Δημήτϱιος, lat. Demetrĭus), namn
på två macedoniska konungar. — 1. D. Poliorketes
("belägraren" eller "stadseröfraren", så kallad
med anledning af de vidlyftiga belägringsmaskiner,
hvilka han använde vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>