Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 453-454 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diocaesarea - Diocletianus (Diokletianus), Gajus Aurelius Valerius - Diocletianus termer. Se Romerska bad - Diodati, Johannes - Diodon, zool. Se Piggfisk - Diodoros - Diodoros

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

möda, då han eröfrade Palestina (39—37 f. Kr.). Då
upproret efter Herodes’ död bröt löst, var D. en
hufvudhärd därför i Galileen, hvilket gaf Varus,
romersk legat i Syrien, anledning att uppbränna staden
och sälja invånarna som slafvar. Herodes Antipas
uppbyggde den på nytt och gjorde den till en prydnad
för hela Galileen, tills han omkr. 26 e. Kr. valde
det nybyggda Tiberias till sitt residens. D., som nu
är en stor by (Saffurije, Sefurije), spelade en roll
ännu under korstågen.


Diocletianus (Diokletianus), Gajus Aurelius
Valerius, romersk kejsare, son af en frigifven, föddes
245 i Dalmatien, nära det nuv. Cattaro. Han tog tjänst
som soldat i romerska hären, svingade sig upp till
höga befäl och blef (efter kejsar Numerianus’ död)
17 nov. 284 i Chalkedon (vid Bosporen) af trupperna
utropad till imperator. Sedan hans medtäflare,
Carinus, af sin omgifning blifvit röjd ur vägen
(285), hyllades han som kejsare. D. fann dock snart,
att han ej ensam kunde med nödig kraft styra det
kolossala, af inre fejder och grannars anfall skakade
riket, och tog därför 285 en medregent, fältherren
Maximianus, som 286 fick titeln augustus, samt 293
ytterligare tvenne, Galerius och Konstantius, hvilka
erhöllo titeln cæsarer. Det var D:s plan att på denna
anordning, som ej egentligen var en delning af riket,
enär alla fyra regenterna betraktades såsom härskare
öfver detsamma, grunda en ny regeringsform: en kejsare
(augustus) med sin cæsar skulle styra i östern,
en annan med sin cæsar i västern; efter tjugu års
förlopp skulle de bägge äldre kejsarna nedlägga sin
myndighet och cæsarerna intaga deras plats samt åt
sig utse nya cæsarer. Kejsarvärdigheten blef på detta
sätt så att säga rikets högsta ämbete; genom delningen
förebyggdes ock, såsom D. afsett, en tid bortåt
inbördes tronstrider. En af D:s viktigaste omsorger
blef att trygga riket utåt. Lyckliga krig fördes i
Gallien (286), Britannien (296) och mot perserna,
och uppror i Egypten kufvades (s. å.); särskildt för
detta land började nu en tid af lugn och ordning. Af
genomgripande betydelse voro D:s anordningar med
hänsyn till den inre förvaltningen. Rikets provinser
måste uppdelas, då numera kejserlig förvaltning
trädde i stället för kommunal själfstyrelse; äfven
Italien, förut fritt från grundskatt, likställdes
med öfriga provinser. Rom var ej längre världsrikets
hufvudstad, då D., som hade förvaltningen af Orienten,
residerade i Nikomedeia, där han förde ett hof i äkta
österländsk anda (han antog bl. a. titeln dominus
och anlade diadem), och Maximianus, regent öfver
västerlandet, hade Milano till hufvudstad. Dock hade
Rom vissa privilegier; det hade ännu, låt vara som en
antikvitet, sina ämbetsmän och präster samt senaten,
som emellertid förlorat all politisk betydelse. — Den
militära och civila förvaltningen skildes åt. Finans-
och skatteväsendet var föremål för kejsarens särskilda omsorg;
bl. a. infördes en ny, förbättrad myntfot, och
genom bestämmande af pris på lifsförnödenheter
och arbete sökte han afhjälpa åtskilliga sociala
missförhållanden. D:s nya statsordning med dess
genomgående enhet i förvaltningen gör ett storslaget
intryck; å andra sidan medförde den en viss
inskränkning i såväl samhällenas som den enskildes
frihet. — Mot de kristne, som beskylldes för att vilja omstörta den
bestående statsordningen, utfärdade D., angelägen att
pånyttföda romarandan, ett edikt (303); ur den häftiga
förföljelse, som nu utbröt och rasade de följande
åren, framgick kristendomen stärkt och luttrad. —
1 maj 305 nedlade D. i Nikomedeia (och samtidigt
Maximianus i Milano) frivilligt sin spira och drog
sig tillbaka till sin födelsebygd, där han uppfört ett
präktigt slott (i det nuv. Spalato; se fig.). D. hade
styrka nog att aldrig söka återtaga makten — en
styrka, som Maximianus icke egde. Han afled 313.
(H. Sgn.)

Fasaddel af Diocletianus’ palats i Spalato.

Diocletianus termer. Se Romerska bad.

Diodati, Johannes, schweizisk teolog, f. 1576, d. 1649
i Genève, blef 1608 pastor och 1609 teol. professor
därstädes. Han är bekant genom sitt misslyckade försök
att införa reformerta läran i Venezia och genom sin
italienska öfversättning af bibeln (1607).

Diodon, zool. Se Piggfisk.

Diodoros (grek. Διόδωϱος, lat. Diodorus), med
tillnamnet Kronos, grekisk filosof. Se Megariska skolan.

Diodoros (grek. Διόδωϱος, lat. Diodorus), grekisk
historieskrifvare, från Agyrion på Sicilien (däraf
tillnamnet Siculus), lefde under Julius Cæsar
och Augustus. Han reste i många år i Europa och
Asien samt uppehöll sig äfven i Rom, allt i ändamål
att författa ett historiskt bibliotek, behandlande
världshistorien från äldsta tider till Cæsars krig i
Gallien. Verket utkom i 40 böcker, af hvilka man eger
i behåll böckerna 1—5, omfattande österlandets och
Greklands mytologi och äldsta historia, samt 11—20,
som afhandla tiden från grekernas krig med Persien
till diadochernas strider, äfvensom en mängd lösryckta
stycken. D:s arbete saknar verkligt sammanhang i
ordnandet af händelserna och kritik i begagnandet af
källorna, men är dock af stor vikt för kännedomen
af vissa tidrymder. Framställningssättet utmärker
sig genom enkelhet och reda, men saknar lif och
friskhet. D:s arbete har utgifvits af bl. a. Wesseling
(2 bd, 1746) och Bekker (2:a uppl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>