- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
721-722

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Donnenberg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Pseudomartyr (1610), som förskaffade honom Jakob I:s
gunst, Death’s duel, Bia Thanatos m. fl. teologiska
arbeten och predikningar. Efter hans död utkommo
"Poems by J. D. with elegies on the author’s death"
(1633). Izaac Walton har utgifvit hans "Sermons" med
en god lefnadsteckning (1640, ny uppl. 1865). D:s
Works med författarens biografi af Henry Alford
utkommo 1839 i 6 band. Den senaste kritiska editionen
är af E. K. Chambers med biografisk
inledning af Saint Henry (1896). Jfr Gosse,
"Life and letters of John D." (2 bd, 1899).
S. S—n.

Donnenberg. Se Donon.

Donner, Georg Raphael, österrikisk bildhuggare,
f. 1693 i Essling, d. 1741 i Wien. Han började sin
bana som guldsmedslärling, men öfvergick till
skulpturen, inom hvilken han vann ryktbarhet —
välförtjänt därför, att hans arbeten, om än icke
fria från maner, präglades af ädlare karaktär och
större måttfullhet än hans föregångares i Wien,
där han mest var verksam. Hans förnämsta verk är
den stora Fontänen på Neumarkt i Wien, ursprungligen
gjuten i bly (1739), men 1873 ersatt med en trogen
bronskopia. — D:s broder Matthäus D., f. 1704,
d. 1756, var en framstående porträttskulptör,
men i synnerhet skicklig medaljgravör.
(O. G—g.)

Donner, Johann Jakob Christian, tysk filolog
och öfversättare, f. 1799 i Krefeld, d. 1875,
1827—52 gymnasielärare, verkade som öfversättare af
klassiska författare. Af hans öfversättningar märkas
Juvenalis’ satirer (1821), Persius’ satirer (1822),
Camões’ "Lusiaderna" (1833), Sofokles’ tragedier
(1839; 11:e uppl. 1889), Euripides (1841—53; 3:e
uppl. 1876), Aischylos (1854), "Iliaden" (1855—57;
2:a uppl. 1864), "Odyssén" (1858—59; 2:a uppl. 1868),
Pindaros’ segersånger (1860) och Aristofanes’ lustspel
(1861).

Donner. 1. Otto D., finsk landtdagsman och
språkforskare, f. 15 dec. 1835 i Gamla Karleby,
blef student 1857, filos. kandidat 1861, licentiat
1864 samt magister och doktor s. å. Efter att i
Berlin, Tübingen, Paris och London hafva studerat
de indoeuropeiska språken blef han 1870 vid
Hälsingfors universitet docent i sanskrit och
komparativ lingvistik, i hvilka ämnen han 1875
utnämndes till e. o. professor. — Utgångspunkten
för D:s vetenskapliga verksamhet var den indiska
filologien. På dennas område röra sig hans tidigare
arbeten: Indernes föreställningar om verldsskapelsen,
jemförda med finnarnes
(1863), Sîtâharanam, episod ur
Râmâyana. Text, öfversättning, förklaringar
(1865)
och Pindapitryajna, das manenopfer mit klössen
bei den indern
(1870). Under inflytande af det i
Finland pågående fosterländska väckelsearbetet har
han sedan mer och mer egnat sin forskning åt de
finsk-ugriska språken och därvid sökt tillämpa den
undersökningsmetod, som gjort sig gällande på det
indoeuropeiska språkforskningsområdet. Sedan han
1872 offentliggjort Öfversigt af den finsk-ugriska
språkforskningens historia,
utgaf han en jämförande
ordbok öfver hela det finsk-ugriska språkmaterialet,
Vergleichendes wörterbuch der finnisch-ugrischen
sprachen
(1874—88). Till samma område hör Die
gegenseitige verwandtschaft der finnisch-ugrischen
sprachen
("Acta soc. scient. fenn.", XI, 1880). Jämväl
folkpoesien hos de finsk-ugriska folken har
varit föremål för D:s forskning. Bland hans arbeten
på detta område må nämnas Der mythus vom Sampo
("Acta soc. scient. fenn.". X. 1871) samt Lieder
der lappen
(1876). D. deltog 1883 i grundandet af
Finsk-ugriska sällskapet, hvars sekreterare han
var till 1890 och hvars ordförande han varit från
1893. Då han fyllde 60 år, öfverlämnades åt honom
en gåfva af 15,000 mark, hvilken han anslog till
fond för främjande af forskningar inom sällskapets
verksamhetsområde. Genom D:s ansträngningar
föranstaltades 1888—90 tre expeditioner till Jenisei
och en till Orchon i Sibirien, för att afteckna
en mängd gamla inskrifter. I dessas publicerande
tog D. del, och han utgaf såsom resultat af dessa
studier Sur l’origine de l’alphabet turc du Nord de
l’Asie
(i "Finsk-ugr. sällsk:s tidskr.", 1896). I
tidningspressen och vid landtdagarna har D. förfäktat
det finska partiets sak på ett hofsamt, men bestämdt
sätt. Han representerade vid 1877—78 års landtdag
universitetet, vid de följande landtdagarna Åbo stifts
skollärare samt 1899, 1900 och 1904—05 Åbo stifts
prästerskap. Han har suttit i flera viktiga utskott,
bl. a. i statsutskottet vid de flesta landtdagar
sedan 1885 och i värnpliktsutskottet 1899. Efter
schismen 1899 anslöt han sig till de konstitutionella
och blef en af deras ledande män. Efter den stora
omhvälfningen i nov. 1905 inträdde han i den nya
konstitutionella senaten såsom ecklesiastikchef.
(T. C.)

2. Anders Severin D., den föregåendes bror-
och styfson, finsk astronom, f. 5 nov. 1854 i
Gamla Karleby, blef student 1871, filos. kandidat
1875 samt, efter studier i Tyskland, licentiat
1879. Han studerade 1880—81 för H. Gyldén i
Stockholm samt utnämndes 1881 till docent i
astronomi vid Hälsingfors’ universitet och 1883
till professor. Han organiserade och deltog i
särskilda expeditioner 1886—89 för att återfinna den
rysk-skandinaviska gradmätningens triangelpunkter i
Finland samt utgaf 1888 däröfver en redogörelse (i
Sällsk:s f. Finlands geografi tidskrift "Fennia",
III). Under D:s ledning deltager observatoriet
i Hälsingfors i det internationella arbetet för
fotografering af stjärnhimmeln och upprättandet
af en stjärnkatalog. I samband härmed har han
utgifvit Détermination des constantes nécessaires
pour la réduction des clichés pris à Helsingfors
pour la construction du catalogue photographique
des étoiles
(i "Acta soc. scient. fenn.", XX)
samt Catalogue photographique du ciel. Zone de
Helsingfors
(I, 1903). D. är äfven ordförande i
Finska vetenskapssocietetens meteorologiska utskott
och hydrografisk-biologiska kommission.

Donner lake [då’nə le͡ik], liten målerisk sjö och
sommarvistelseort i Sierra Morena i Kalifornien, 1,818
m. ö. h., vid Truckeepasset och Central Pacific-banan.

Donnersberg. 1. (Dorsberg) Berggrupp i bajerska
regeringsområdet Pfalz. 687 m. Berget består af
porfyr och är 11 km. långt, 4 km. bredt samt bär
vacker skog. En klippa, Königsstuhl, har sitt namn
däraf, att frankiska konungar där ibland suttit
till doms. Nu är den förvandlad till en minnesstod
åt Bismarck och Moltke. — 2. Högsta punkten i det
bömiska Mittelgebirge 11 km. s. ö. om Teplitz. 835 m.

Donnerwetter, ty. (eg. åskväder), har ofta brukats
i svordomar: blixt och dunder!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free