Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 1015-1016 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dudik ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ryktena att denne på D:s anstiftan blifvit förgiftad
ha befunnits grundlösa. Drottningen fick först 1579
vetskap om detta D:s äktenskap, upptändes då af vrede
och talade först i harmen om att själf gifta sig
med hertigen af Alençon. Hon blidkades emellertid
snart, och D. fick 1585—87 leda det misslyckade
engelska interventionsförsöket i Nederländerna, där
han lade i dagen sin militära oduglighet och som
af Generalstaterna utsedd ståthållare genom prål
och öfverdrifven maktlystnad framkallade allmänt
missnöje. Drottningen gaf honom emellertid ett högt
militärbefäl under försvaret mot "den oöfvervinneliga
armadans" hotande angrepp 1588 och förmåddes endast
med svårighet af D:s ständige motståndare Cecil att
afstå från planen att göra gunstlingen till ett slags
vice-konung. Han afled plötsligt af en febersjukdom
på en resa, 4 sept. s. å. De förgiftningsrykten, som
genast kommo i omlopp om dödsfallet, torde sakna all
grund. — En 1584 utkommen otillförlitlig smädeskrift
mot D. (vanligen kallad "Leicester’s commonwealth")
utgör källan för de flesta äldre biografier öfver
honom. Jfr biografien i "Dictionary of national
biography" (af Sidney Lee) samt Froude, "History of
England ...... to the death of Elizabeth".

5. Sir Robert D., den föregåendes son med Douglas
Sheffield, vetenskapsman, f. 1573, d. 1649, erkändes
först af fadern, hvilken emellertid efter sitt
äktenskap med lady Essex sökte bli af både med honom
och hans moder. D. fick emellertid efter faderns
död godset Kenilworth, företog 1594 en expedition
till Västindien, stred med ära under Essex vid Cádiz
1596 och började 1597 en vidlyftig process, genom
hvilken han sökte få sin äkta börd erkänd. Mäktiga
inflytelser motverkade emellertid hans med processen
förenade arfsanspråk, och D. bröt 1605 helt med de
maktegande i England genom att öfvergifva hustru
och barn samt med en älskarinna fly till Florens och
öfvergå till katolicismen, hvarefter hans engelska
gods indrogos. I Florens blef han storhertiglig
kammarherre och upphöjdes 1620 af kejsar Ferdinand II
till romersk hertig (af Northumberland). D. inlade
stora förtjänster om Livornos uppblomstring och
ledde torrläggningen af träsktrakterna kring
Pisa. Hans stora tekniska kunskaper vitsordas
af hans omfattande sjövetenskapliga arbete Dell’
arcano del mare (3 bd, 1646—47). — Jfr Thomas,
"The italian biography of sir Robert D." (1856). —
D:s sonson, Ruperto D., var kammarherre hos
drottning Kristina under hennes vistelse i Rom.
V. S—g.

Dudley [da’dli], engelsk baron-, viscount- och
earltitel inom släkten Ward (se d. o.). — Sir
Robert D:s öfvergifna maka Alice Leigh (se Dudley 5),
d. 1669, fick 1645 titeln hertiginna D.

Dudley [da’dli], Anne, nordamerikansk
författarinna. Se Bradstreet.

Dudotka, ry., mus. Se Duda.

Dudweiler [dōdvajler], by i preussiska reg.-omr. Trier
(Rhenprovinsen), vid Sulzbach. 16,320 inv. (1900),
mest katoliker. Järnverk och tre stenkolsgrufvor med
tillsammans (1901) 5,624 arbetare och en brytning af
nära 1,3 mill. ton. I närheten det s. k. Brinnande
berget, en sedan 200 år brinnande stenkolsflöts.


Due. 1. Frederik Gottschalck D., norsk statsman,
f. 14 april 1796 i Trondhjem, d. 16 okt.
1873 i Kristiania, deltog som artillerilöjtnant i
1814 års fälttåg och blef 1815, med anledning af sin
skicklighet i franska språket, anställd som adjutant
hos prins Oskar, till hvilken han sedermera kom i
ett mycket nära förhållande (liksom han i hög grad
åtnjöt Karl Johans personliga bevågenhet). 1822—41
var han statssekreterare och chef för den norska
statsrådsafdelningens kansli i Stockholm och
1841—58 norsk statsminister samt vistades i
denna egenskap i den svenska hufvudstaden, där han
förde ett gästfritt hus. D. egde ett godt hufvud,
men var icke någon framstående personlighet
och egde ej de studier, som kunnat göra honom
lämplig för hans höga ställning. Genom sitt intima
förhållande till konungen utöfvade han dock vid
många tillfällen ett stort inflytande. 1858—71
var han de förenade rikenas sändebud i Wien. —
2. Frederik Georg Knut D., den föregåendes son,
diplomat, kompositör, f. 1833, d. 1906 i Brunnen,
Schweiz, utnämndes till svensk-norsk envoyé 1869 i
Berlin, 1873 i Petersburg och 1890 i Paris samt tog
1898 afsked. Hans Romancer med piano (1878) röja en
viss melodisk och harmonisk talang äfvensom sinne
för de olika folktonernas karaktärer. Liknande kan
sägas om hans små pianostycken Bric à brac (4 hftn,
det sista 1895). D. blef 1897 led. af Mus. akad.
Y. N.

Duebrödre ("dufbröder"), i Danmark namn på medlemmarna
af Helgeandsorden.

Dueholm, dansk herrgård, på ön Mors, i Limfjorden,
var fordom kloster, tillhörde johannitorden från
14:e årh. till 1556 och såldes 1664 till privat
egare. O. Nielsen utgaf 1872 "D:s diplomatarium".
E. Ebg.

Duell (fr. duel, lat. duellum, af duo, två), tvekamp,
envig, en mellan tvenne personer aftalad och efter
vissa regler utkämpad strid med vapen, vanligen
föranledd däraf, att den ene af kämparna ansett sin
egen eller någon tredje persons heder kränkt af den
andre. Duellen tillgripes företrädesvis vid sådana
förnärmelser, för hvilka lagen ej stadgar straff
eller ej förmår gifva en i den förorättades ögon
tillräcklig upprättelse. Vid dueller tillgår vanligen
så, att den förolämpade (den utmanande) skickar en
tredje person med en muntlig eller skriftlig utmaning
till strid till den förolämpande (den utmanade),
hvarefter vapen (vanligen värja eller pistol),
tid och plats bestämmas i samråd med sekundanter,
som de stridande hvardera till lika antal utse, och
hvilka på stridsplatsen utmäta rummet, inom hvilket
striden skall stå (mensur), och öfvervara duellen för
att tillse, att villkoren för striden noga iakttagas
samt, i annat fall, hafva skyldighet att ingripa och
afbryta denna. Duell kan emellertid tillgå äfven på
det sätt, att duellanterna omedelbart efter skedd
kränkning från enderas sida öfverenskomma om strid
och på stället utkämpa densamma. Sådan duell plägar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>