- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1023-1024

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dufay ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1867), äldsta dotter till dåv. prinsen af Wales
(Edvard VII), och samtidigt upphöjd till hertig af
Fife. D. tillhörde som medlem af underhuset (1874—79)
det liberala partiet och var som vicepresident i
British South Africa company från dess grundande 1889
till 1898 synnerligen verksam för, att kompaniets
vidsträckta besittningar skulle ställas under
riksregeringens direkta öfveruppsikt.
V. S—g.

Duff [da’f]. 1. James Grant D., anglo-indisk ämbetsman och
historieskrifvare, f. 1789 i Skottland, d. 1858, hette
egentligen Grant, men upptog 1825 namnet D. efter sin
mödernesläkt, då han ärfde dess gods. D. anställdes
1805 i ostindiska kompaniets tjänst, ingick
kort därpå i indiska armén och blef snart en af
den berömde statsmannen Mountstuart Elphinstones
förtrognaste vänner och medhjälpare. D. var 1818—22
resident i Sattara och lyckades genom sin utmärkta
kännedom om infödingskaraktären där under svåra
omständigheter upprätthålla brittisk ordning midt
i maratternas land. Med bruten hälsa återvände han
sedan till hemlandet och utgaf 1826 sin monumentala
History of the mahrattas, ett af den anglo-indiska
historieskrifningens klassiska arbeten.

2. Sir Mountstuart Elphinstone Grant
D
., den föregåendes son, brittisk politiker
och skriftställare, f. 1829, d. 1906, blef 1854
praktiserande advokat och representerade 1857—81
i underhuset den skotske valkretsen Elgin burghs.
D. tillhörde det liberala partiet och var dec.
1868—febr. 1874 understatssekreterare för
Indien i Gladstones första samt apr. 1880—juli
1881 understatssekreterare för kolonierna i
dennes andra ministär. D. var sedan guvernör öfver
presidentskapet Madras 1881—86 och egnade sig efter
hemkomsten från Indien uteslutande åt litterära
sysselsättningar. Särskildt var D. samlare af
politiska anekdoter och meddelar en mängd sådana
i sina vidlyftiga memoarer, Notes from a diary
(1897—1905). Han har därjämte bl. a. utgifvit Studies
in european politics
(1866), Notes of an indian
journey
(1876), Ernest Renan (1893) och Out of
the past
(1903).
V. S—g.

illustration placeholder

Duff [da’f], Alexander, banbrytande skotsk missionär i Indien, f. 26 april
1806 i Perthshire, d. 12 febr. 1878, studerade
vid S:t Andrews’ universitet under den berömde d:r
Thomas Chalmers’ ledning och utsändes såsom skotska
statskyrkans förste missionär till Ostindien. Hans
plan var att i Calcutta i upprätta en undervisningsanstalt, som skulle bereda infödingarna
tillfälle till den högsta möjliga utbildning på
kristlig grund. Anstalten, som öppnades 12 juli 1830
med blott 5 lärjungar, räknade mot 1830-talets slut
inemot 1,000 och vann det varmaste erkännande af
bl. a. generalguvernören lord Bentinck. Af hälsoskäl
måste D. 1834 besöka hemlandet och gjorde därvid under
några år genom resor och föredrag en betydande insats
i missionslifvet. Vid skotska frikyrkans bildande
("the disruption") anslöt
han sig, liksom skotska kyrkans öfriga missionärer,
till densamma. Då nu all missionsegendom — byggnader,
laboratorier, bibliotek, undervisningsmateriel — togs
i besittning af skotska statskyrkan, måste han börja
på nytt. Understödd af en storartad offervillighet,
hade han dock redan i jan. 1845 lyckats i Indien
upprätta ännu mera ändamålsenliga byggnader än
de förra, utrustade med alla nödiga hjälpmedel —
allt skuldfritt. Redan s. å. uppgick lärjungeantalet
till öfver 1,250, och verket fördes framåt med ännu
större resultat än förut. D. afslog erbjudandet att
efter Chalmers blifva teol. professor vid skotska
frikyrkans universitet, men för att stärka intresset
för dennas hednamission verkade han 1850 och följande
år i hemlandet och gjorde 1854 en föredragsresa i
Förenta staterna och Canada. 1857 återvände han till
Indien, där hans anstalt med godt resultat öppnades
äfven för unga kvinnor ur högkasterna. 1864 nödgades
han af hälsoskäl för alltid lämna missionsfältet,
följd af varmt erkännande från både européers och
inföddas sida för det betydande arbete han utfört
för Indiens folk. Därefter verkade han outtröttligt i
hemlandet såsom den egentlige ledaren af frikyrkans
hednamission och tjänstgjorde därjämte 11 år såsom
professor i missionsteori vid dess högskola. Särskildt
omfattande var hans skriftväxling med omvända
infödda i Indien och hindustudenter. D. kallades
till teol. doktor af Aberdeens universitet
och till juris doktor af New Yorks. Han skref
bl. a. New era of english language and literature in India (1837),
Missions the chief end of the Christian church (1839),
India and indian missions (1840),
The indian mutiny, its causes and results
(1858). Jfr G. Smith, "The life of A. D." (1879).
A. K.

Duffek, Nicolaus. Se Rosen, J.

Dufferin [da’fərin], lord, brittisk statsman. Se
markis af Blackwood (F. T.).

Dufflas, eng. Se Dafla.

Duffy [da’fi], sir Charles Gavan, irländsk politiker
och tidningsman, sedermera australisk statsman,
f. 1816 i Monaghan, d. 9 febr. 1903 i Nizza,
började 1842 i Dublin, i förening med Th. Davis
och J. Dillon, utgifva tidningen "Nation",
som snart vann stark spridning och blef ett
inflytelserikt organ för "Det unga Irland", en
samling oafhängighetsifrare, som ville använda
öppet våld för sina syftens genomdrifvande. 1844
dömdes han för uppvigling till några års fängelse och
anklagades 1848 för förräderi efter det misslyckade
upprorsförsöket s. å. Han invaldes 1852 i underhuset,
där han blef en af "oberoende irländska partiets"
grundläggare. D. emigrerade 1856 till kolonien
Victoria i Australien, i hvars politiska lif han snart
kom att spela en framträdande roll. Redan 1857 blef
han minister för allmänna arbeten i Victorias första
parlamentariska ministär, var sedan ett par gånger
domänminister och 1871—72 premiärminister. 1873 fick
han engelsk knightvärdighet, tillbragte sedan ett
par år i hemlandet och fungerade 1877—80 som talman i
Victorias lagstiftande församling. D. återvände 1880
för beständigt till Europa och var till sin död bosatt
i Nizza, in i sena åldern sysslande med litterära
arbeten. Gladstones irländska jordlagstiftning
understödde han och ogillade Parnells våldsamma
taktik. Hans först i "Nation" på 1840-talet
publicerade Ballad poetry of Ireland har utgått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:17 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0554.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free