- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1037-1038

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dufva ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

självständighet, och D., förbittrad öfver en, säkerligen
ogrundad, misstanke att ämna följa deras exempel,
tänkte begifva sig till Kastilien. Försoning
mellan honom och konungen åstadkoms dock, och
D. började därefter belägra det af engelsmännen
innehafda Châteauneuf-de-Randon 1380, som efter flera
fruktansvärda anfall lofvade att gifva sig, såframt
ej undsättning komme inom 14 dagar. Dessförinnan
insjuknade D. och dog 13 juli 1380. Han begrofs
i de kungliga grafkamrarna i Saint-Denis. D. var
fransmännens störste krigare under "hundraårskriget",
och det tacksamma folket, som han befriat från
främmande ok, utsmyckade ytterligare hans bragdrika
lefnad i sång och sägen, som fortlefvat till våra
dagar. Af D. finnas flera statyer i Frankrike,
bl. a. en i Dinan, hvarest äfven D:s hjärta finnes
bisatt i kyrkan S:t-Sauveur, och en i museet i
Versailles, af Foucou. Litt.: Guyard de Berville,
"Histoire de Bertrand D." (1767), Jameson,
"Life and times of Bertrand D." (2 bd, 1864),
Luce, "Histoire de Bertrand D. et de son époque"
1876; 3:e uppl. 1896), Postel, "D. et son époque"
(1893), Stoddard, "Bertrand D., constable of France"
(1897), och See, "Bertrand D. et son temps" (1899).
E. A—t.

Duham., vid växtnamn förkortning för franske
botanisten H. L. Duhamel Dumonceau (se denne).

Duhamel [dyamä’l], Jean Marie Constant, fransk
matematiker, f. 1797 i Saint-Malo, d. 1872 i Paris,
blef 1840 ledamot af franska vet. akad., 1844 direktor
för Polytekniska skolan i Paris och 1851 professor
i den högre analysen vid Paris’ universitet. Han
gjorde viktiga undersökningar om värmets rörelse
i fasta kroppar samt om svängningsförhållandet
i ett godtyckligt system af materiella punkter
m. m. Skrifter: Cours d’analyse de l’École
polytechnique
(1840; 3:e uppl. 1856—57 under titeln
Éléments de calcul infinitésimal), Cours de mécanique
de l’École polytechnique
(1845—46; 3:e uppl. 1862—63)
och Des méthodes dans les sciences de raisonnement
(1866—73) m. fl.

Duhamel Dumonceau [dyamä’l dymå̃så̄], Henri Louis,
fransk naturvetenskapsman, f. 1700 i Paris,
d. där 1782, medlem af franska vet. akad. 1728,
utgaf en mängd arbeten i botanik (växtfysiologi),
landtbruk, trädgårdsskötsel, skogshushållning och
fiskerinäring, bl. a. Traité des arbres et arbustes,
qui se cultivent en France en pleine terre
<2 bd, 1755;
2:a uppl., 7 bd, 1800—19), Traité des arbres fruitiers
(2 bd, 1768; ny upp]. 1808—36) och Traité général
des pêches maritimes, des rivières et des étangs

(3 bd, 1769—82).

Duhesme [dyǟm], Philippe Guillaume, grefve, fransk
militär, f. 1766 i Bourgneuf (dep. Saône-et-Loire),
blef 1792 öfverste, 1793 brigad- och 1794
divisionsgeneral. Han deltog med utmärkelse i alla
fälttågen vid Rhen och kämpade i Italien under
Championnet. 1802 blef han guvernör i Lyon och chef
för 19:e militärdivisionen samt tjänstgjorde vid
armén i Italien 1805 och i Spanien 1808. Där föll han
emellertid i onåd och afgick ur tjänsten, men deltog
i fälttåget i Frankrike 1814, då han af Napoleon
blef upphöjd till grefve. Under restaurationen blef
han pär af Frankrike, men under "de hundra dagarna"
omfattade han icke dess mindre med ifver Napoleons
sak. Han deltog i slaget vid Waterloo i spetsen för det nya gardet,
blef där dödligt sårad och afled 19 juni 1815
i Genappe. D. skref 1806 Précis historique de
l’infanterie légère et de son influence dans
la tactique,
ett mycket ansedt arbete, som 1814
omtrycktes under titeln Essai sur l’infanterie.
E. A—t.

Duhm [dōm], Bernhard, tysk protestantisk
teolog, f. 1847, privatdocent i Göttingen
1873, e. o. professor i Basel 1877, är sedan
1888 ord. professor i denna stad. Bland D:s
skrifter, som röra sig nästan uteslutande på
den gammaltestamentliga exegetikens område, må
här nämnas Die theologie der propheten (1875),
flera kommentarer öfver delar af gamla testamentets
kanon: profeten Jesaja i Nowacks "Handkommentar zum
alten testament" (2:a uppl. 1902); öfver Jeremia
(1901), Psaltaren (1899) och Jobs bok (1897) i
den af Marti utgifna "Kurzer hand-commentar zum
alten testament". D. är en afgjord anhängare af den
historisk-kritiska skolan på den gammaltestamentliga
bibelforskningens område, där han, vid sidan af
starkt utpräglad subjektivism och radikalism i
uppfattningen, lagt i dagen mycket skarpsinne,
själfständighet och en betydande genialitet.
E. S—e.

Duhre, Anders Gabriel, matematiker, utnämndes 1715
till auskultant i Bergskollegium och höll 1717—23
föreläsningar i matematik vid Fortifikationskontoret
i Stockholm, fick genom riksens ständers bemedling
år 1723 Ultuna kungsladugård åt sig upplåten och
anlade där ett "matematisk-ekonomiskt" laboratorium,
d. v. s. en teknisk skola eller slöjdskola (som
likväl af ekonomiska skäl upphörde 1731), anordnade
1724 i Uppsala en föreläsningskurs i de matematiska
vetenskaperna, var 1717—31 Bergskollegiets
stipendiat och lefde ännu 1738. Hans arbeten En
grundelig anledning til mathesin universalem och
algebram
(utg. af G. Brandt 1718) och Första delen
af en grundad geometria
(1721) voro de första
svenska läroböcker, i hvilka hänsyn togs till de
matematiska forskningarna utomlands under senare
hälften af 1600-talet. D. visar sig i dem väl
förtrogen med Wallis’ "Arithmetica infinitorum"
och Newtons "Arithmetica universalis" samt citerar
för öfrigt arbeten af Jacques Bernoulli, Pell, Keil
m. fl. Han hade stort anseende såsom matematiker,
men tyckes hafva, till följd af bristande talegåfvor
och stor tankspriddhet, varit mindre lycklig såsom
lärare. Emellertid tillkommer honom äran att
hafva handledt "Sveriges förste matematiker",
S. Klingenstierna, samt förmått denne att
uteslutande egna sig åt matematiska studier. Ännu
mera namnkunnig blef D. genom sina förslag till
den tekniska undervisningens upphjälpande. Den
vidlyftigaste af hans skrifter i denna fråga är
Sveriges högsta välstånd, bygdt uppå en œconomisk
grundval
(1738), hvari föreslås inrättandet af en
storartad societet, hvilken skulle vara på en gång
landtbruks-, bergs- och slöjdskola samt teknisk
undervisningsanstalt, men hvars realiserande
naturligtvis stötte på oöfvervinneliga hinder.
G. E.

Duida (Cerro D.), en 2,475 m. hög bergstopp på
Sierra Parima, i södra delen af sydamerikanska staten
Venezuela.

Duilius l. Duillius, namn på en plebejisk släkt
i Rom. Den mest bekante bland dess medlemmar är Cajus D.,
som var konsul 260 f. Kr. Han förde den ännu vid sjöstrider mindre vana

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0561.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free