- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1403-1404

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eforal ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

efterlämnat några skriftliga tal, uppträder därför
E. ofta såsom beteckning för det norra riket
(jfr Hos. 4: 17; 5: 3; Jes. 7: 5; 9: 9 m. fl.). —
Efraims bergsbygd synes omfatta hela det område,
som innehades af Josefsstammarna E. och Manasse
(jfr Jos. 17: 14 ff.). Dess omfattning kan icke med
säkerhet angifvas. — Efraim kallades ock en stad i
närheten af Baal Hasor (n. om Betel) enligt 2 Sam. 13: 23;
efter denna stad hade förmodligen det samaritanska
området Afairema, som 145 f. Kr. tilldelades
makkabeern Jonatan enligt 1 Makk. 11: 34, sitt namn.
E. S—e.

Efraims l. Benjamins port var en port på Jerusalems
norra stadsmur, sannolikt belägen på samma ställe som
den nuv. Damaskusporten Bab-el Amud ("pelarporten").

Efraim (grek. Ἐφοαίμ), den för öfrigt okände
författaren till en bysantinsk verskrönika
på nära tiotusen trimetrar, som behandlar den
romersk-bysantinska historien från Julius Cæsar
till och med Konstantinopels återeröfring 1261. Ett
tillägg, upptagande de bysantinske biskoparna
och patriarkerna, slutar först med 1313 och synes
härröra från E., hvadan man torde kunna sätta hans
författarverksamhet till 1200-talets senare och
1300-talets första årtionden. I sin på grund af
det för historisk dikt olämpliga versmåttet och det
torra innehållet enformiga krönika behandlar E. sitt
ämne allt vidlyftigare, ju närmare han kommer sin
egen tid. Språket bemödar sig, om ock fruktlöst, att
vara klassiskt; som källor har förf. användt Zonaras,
Niketas Choniates och Georgios Akropolites. E:s verk
är bevaradt i en enda (vatikansk) handskrift, som
saknar titeln och begynnelsen. Ännu på Leo Allatius’
tid (se Bysantinsk filologi) var den fullständig,
och genom honom känna vi författarens namn.
V. Lm.

Efraimiter, num., ett slags tyska silfvermynt, som
under sjuåriga kriget (1756—63) slogos i Leipzig af
de judiske myntförpaktarna Ephraim och Itzig. Mynten
voro mycket underhaltiga (af 1 mark fint silfver,
hvaraf man förut hade präglat 14 thaler, myntades
45 thaler i efraimiter). Inom kort sjönko därför
dessa mynt betydligt i värde. Ej mindre än för 7
mill. thaler sådana fanns i rörelsen.

Efraims port. Se Efraim.

Efraims stam. Se Efraim.

Efraim syrern (lat. Ephraim syrus), "syrernas profet",
kyrkolärare från 4:e årh., f. i Nisibis, var lärjunge
till Basileios den store och bosatt nära Edessa,
hvarest han dog 373. Hans lif ligger mest i dunkel,
men hans författarskap var oerhördt omfattande,
både på vers och prosa. Han representerade den i
mycket nationellt afgränsade syriska kyrkan; och
det var hufvudsakligen hans verk, att den nicænska
ortodoxien segrade äfven i östliga Syrien. Delar
af hans skrifter finnas utgifna af G. S. Assemani
(6 bd, Rom 1732—46), T. J. Lamy (3 bd, 1882—86),
m. fl. Jfr Bardenhewer, "Patrologie" (2:a uppl.).
Hj. H—t.

Efrat l. Efrata. 1. En ort (n. om Betlehem,
förmodligen ock n. om Jerusalem), där Rakel dog enligt
1 Mos. 35: 16, 19 (jfr 1 Sam. 10: 2, Jer. 31: 15,
som förlägga Rakels graf till Benjamins stam, n. om
Jerusalem). Identifieringen med Betlehem i 1 Mos. 35: 19;
48: 7 är förmodligen ett verk af en redaktör,
som måhända utgick från en annan
tradition angående läget af Rakels graf. Denna
tradition har bevarats intill vår tid, ty Rakels
graf utpekas ännu ett stycke n. om Betlehem vid
vägen till Jerusalem. — 2. Ett landskap med städerna
Kirjat-Jearim, Betlehem och Bet Geder (jfr 1 Krön. 2: 19,
50; 4: 4; Rut 4: 11; Ps. 132: 6). Däraf namnet
Bet Efrata på Betlehem (Mika 5: 2, jfr 1 Sam. 17: 12).
E. S—e.

Efrata. Se Efrat.

Efrem, en stad, dit Jesus enligt Joh. 11: 54
drog sig tillbaka efter uppväckandet af Lasarus,
motsvarar måhända det nutida Eṭ-Ṭaijibe,
ö. om Betel. Jfr Efron.
E. S—e.

Efron. 1. Stad i Efraims (Israels) rike enligt 2
Krön. 13: 19, måhända identisk med Efrem (se
d. o.). — 2. Betydande stad i landet ö. om
Jordan, som eröfrades af Judas Makkabeus 164
f. Kr. — 3. Berg i Juda stam på gränsen mot
Benjamin, enligt Jos. 15: 9. — 4. En hetitisk
man i Hebron, af hvilken Abraham enligt
1 Mos. 23: 8—17 köpte Makpelas grotta till
grafplats för sin hustru Sara och sin familj.
E. S—e.

Efterbevakning, jur. Se Konkurs.

Efterbild, fys. Om man under några ögonblick betraktar
en stark ljuskälla, t. ex. solen eller en lampa,
och sedan tillsluter ögonen eller riktar dem på en
jämnbelyst yta (ett pappersblad, en vägg
e. d.), så uppstår af ljuskällan en bild, som
bibehåller sig längre eller kortare tid och därvid
undergår växlingar i ljusstyrka och färg. Till en
början är bilden positiv, d. v. s. dess ljusa och
mörka partier sammanfalla med motsvarande delar hos
föremålet, hvarjämte dess färg öfverensstämmer med
färgen hos det sistnämnda. Småningom försvagas
denna positiva bild, och dess färger blifva
allt mattare, till dess bilden helt och hållet
försvinner; men då inträffar icke sällan, att en
ny bild uppkommer, som väl har samma konturer
som den förra, men i hvilken föremålets ljusare
delar äro mörka och de mörka ljusa. Denna bild är
således negativ, men dess färger äro komplementära
(se Färg) till föremålets färger. Sedan denna
(negativa) bild förbleknat, kan en ny positiv bild
uppstå, och denna växling mellan positiva och negativa
bilder kan upprepas flera gånger. Enligt Fechner
och Helmholtz förklaras den första positiva bilden
genom ljusintryckets fortvaro på näthinnan samt de
negativa och följande positiva bilderna däraf,
att det ställe på näthinnan, som träffas af ett
starkare ljus, för en tid blir mindre känsligt
för ljusintryck (uttröttas). När ögat, efter att
hafva blifvit utsatt för det starka ljusintrycket,
riktas mot en jämnbelyst yta, verkar således det
från denna yta utsända ljuset svagare på de delar
af näthinnan, som rönt det starkare ljusintrycket,
och därför framträder en fläck eller bild, som
är mörkare än omgifningen. För att framkalla den
negativa bilden är det likväl icke nödvändigt att
låta nytt ljus utifrån träffa ögat. Äfven när
ögat är tillslutet, finnes tillräckligt ljus i
detsamma för att åstadkomma negativa bilder —
dels sådant ljus, som intränger genom ögonlocken,
hvilka icke äro fullkomligt ogenomskinliga, dels den
svaga ljusförnimmelse (det s. k. ljuskaos),
hvilken orsakar, att man stundom i mörkret tycker sig
se yttre föremål, och som vid sjukliga tillfällen
föranleder visioner. Ombyte af färg förklaras
därigenom, att den af intrycket orsakade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:18:39 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0754.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free