- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
5-6

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egyptologi - E. H. - Eh bien - Eheberg, Karl Theodor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

få personliga lärjungar, som han skapade, nådde
på grund af särskilda omständigheter icke utöfver
mästarens ståndpunkt. Det egentliga fortsättandet
af hans verk blef andras sak, och dessa "andra"
inleda den andra perioden af egyptologiens historia,
hvarunder de särskilda disciplinerna af den nya
vetenskapen få sin grundläggning. Man kan visserligen
säga, att detta till någon del redan skett genom
Champollion, men först nu blir dock hvarje särskildt
forskningsfält fullt utstakadt och begränsadt. Detta
tidsskedes märkesmän äro i Tyskland Lepsius
och Brugsch, i England Hincks, Birch och
Goodwin, i Frankrike de Rougé och Chabas.
Af alla intager Brugsch främsta rummet på grund
af lärdom, mångsidighet och skarpsinne, och ingen
har sedan Champollions tid inlagt större förtjänst
om egyptologien än han. Näst efter honom förtjäna
Chabas och Goodwin nämnas, särskildt på grund
af deras öfverlägsna skicklighet såsom tolkare af
egyptiska inskrifter och texter af alla slag. Till
denna period höra också fransmännen Mariette och
Devéria, engelsmannen Le Page Renouf samt
tyskarna Lauth och Dümichen. Nu uppstå och
bildas många egyptiska museer och flera lärostolar i
egyptologi. Liksom den glödande entusiasmen, hvilken
icke alldeles skyr öfverdrifternas molnvärld,
får sägas utmärka denna, den andra perioden af
egyptologiens historia, så bör ock rättvisligen
erkännas, att många bland vetenskapens vackraste och
mest "genialiska" fynd tillhöra detta skede, bland
hvars tydligaste gränsstenar mot "vår tid" forskaren
med stolthet och glädje kan peka på Brugschs jätteverk
"Hieroglyphisch-demotisches wörterbuch", ett arbete,
som nu i många stycken är föråldradt, men som icke
dess mindre har egenskapen att vara oumbärligt för
hvarje grundligare studium inom egyptologien.

Med den tredje perioden af egyptologiens historia,
under hvilken vi ännu lefva, inträder den stränga
specialforskningens skede. Hade den föregående
tidsålderns målsmän utstakat gränserna och ordnat
materialet för de skilda forskningsgrenarna, börjar
man numera bemöda sig om att på allvar genomtränga
dessas detaljer, så långt sådant är görligt. Detta
är med andra ord tidehvarfvet för uppkomsten af
de egentliga detaljarbetena inom grammatik och
lexikografi, inom historia och arkeologi etc. Såsom
märkesmän under denna period kunna nämnas tyskarna
Ebers, Meyer, Erman, engelsmännen Petrie och
Griffith, fransmännen Maspero, Lefébure, Revillout,
schweizaren Naville, österrikaren von Bergmann,
ryssen Golenistjev, italienaren
Schiaparelli, m. fl. Hit böra väl också med
hänsyn till tiden räknas tysken Eisenlohr,
holländaren Pleite, norrmannen Lieblein o. a.

Under denna sista period har egyptologien arronderat
sig i betydlig mån. Ett stort antal lärostolar har
upprättats, den periodiska vetenskapliga apparaten
har ökats, storartade gräfningsföretag i Egypten ha
bragts å bane etc. Till sistnämnda kategori får räknas
det s. k. Egypt exploration fund, för hvars räkning
i synnerhet Petrie och Naville utfört gräfningar i
Nildalen, konkurrerande med dem, som företagits af
styrelsen för Kairos egyptiska museum. Planen att
fullständigt genomforska Nildalen, till hvilkens
realiserande redan Champollion och efter
honom Lepsius, Rosellini. Brugsch, de Rougé, Mariette,
Dümichen o. a. lämnat värderika bidrag, kom riktigt
på dagordningen i och genom den af franska staten
inrättade École française d’archéologie i Kairo. Denna skola,
danad efter mönstret af de berömda anstalter med
samma namn, som franska staten inrättat i Rom och
Aten, åtnjuter ett rikligt årligt anslag. Utom lön
för direktör och underdirektör utgå betydliga belopp
till hyra af lokaler, aflöning af tjänare,
bokinköp, arkeologiska exkursioner o. s. v.
Hvarje elev åtnjuter i månatligt understöd 300
francs, bor gratis i skolans lokal m. m. Skolans
hittills utgifna publikationer "Mémoires de la
mission archéologique française du Caire", så rikt
illustrerade och dyrbart tryckta de än må vara,
gifva likväl i allmänhet - med ett par aktningsvärda
undantag - intrycket af något halft och ofullgånget.
Också har på grund af berättigad kritik från svensk
sida skolan från år 1897 nödsakats afbryta sina
publikationer. Det från fransk sida utgångna
företaget fick 1893 en medtäflare i ett liknande
engelskt, det s. k. "Archeological survey of Egypt".
Hvad det sistnämnda åstadkommit är, såvidt vi kunnat
iakttaga, med omsorg och sakkunskap utfördt.

I Sverige har egyptologien varit representerad af
Karl Piehl (se denne), som spelat en oerhördt
stor roll inom nämnda vetenskap och hvars insats i den
internationella egyptologiska forskningen är alltför
omfattande för att här kunna utförligt skildras. Piehl
grundlade 1889 i Uppsala "Victoria-museet för
egyptiska fornsaker". För beredande af nybyggnad
åt detsamma insamlade han en fond (f. n. 35,000
kr.). Vid Uppsala universitet inrättades 1893 en
personlig professur för honom. Af största betydelse
är hans skapelse tidskriften "Sphinx" (grundad
1896), hvilken har gjort egyptologien ovärderliga
tjänster. Hvad i öfrigt beträffar egyptologien i
Sverige, må nämnas, att i Nationalmuseum finnes en
samling egyptiska fornsaker, som, i förening med
Victoria-museets, bildar ett ej ringa material
för studiet af det gamla Egyptens kultur.
K. P. (-st -son.)

E. H., vid latinska insektnamn förkortning för
"Entomologische hefte", utg. af Hoffmann, Koch,
Linz och Müller (2 hftn 1803).

Eh bien [e biä], fr., nå
väl! välan! godt! nå? så-å? jo jo!

Eheberg, Karl Theodor, tysk nationalekonom, f. 1855
i München, 1882 e. o. och 1884 ord. professor i
Erlangen, är närmast en lärjunge af Schmoller och har
skrifvit en stor mängd uppsatser i dennes "Jahrbuch
für gesetzgebung". Bland hans skrifter i bokform
märkas några betydelsefulla bidrag till Tysklands
ekonomiska historia, Über das ältere deutsche
münzwesen und die hausgenossenschaften
(1879) och
Verfassungs-, verwaltungs- und wirtschaftsgeschichte
der stadt Strassburg
(bd l, 1899). Hans Grundriss
der finanzwissenschaft
(1882, i anslutning till
ett arbete af Cossa) har upplefvat 7 upplagor. I
"Schriften des vereins für sozialpolitik" har
han författat två undersökningar af de agrariska
förhållandena, i Syd-Tyskland (1883) och Italien
(1885). E. har utgifvit Friedrich Lists skrifter med
en utförlig inledning (1883). I förening med Dyroff
utger E. sedan 1901 "Annalen des Deutschen reichs".
E. Hkr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:44:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbg/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free