- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
19-20

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrenstam, Hedvig Konstantina Fredrika - Ehrenstéen, Edvard - Ehrenstrahl, David Klöcker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


2. Hedvig Konstantia Fredrika E., den föregåendes
dotter, författarinna. Se Numers.

Ehrenstéen [-sten], Edvard, statsman, f. 25 febr. 1620
i Häradshammars socken, Östergötland, såsom son
af (slutligen) prosten i Locknevi och Blackstad,
Philippus Bononius, efter hvilken han bar namnet
Philipson ända till adlandet. Han blef 1631
student i Uppsala, där han efter många ekonomiska
svårigheter lyckades taga filosofiska graden,
gjorde 1648-53 såsom guvernör för ett par unga
adelsmän Khevenhüller en resa genom större delen
af Europa och vistades därunder en längre tid vid
Leidens universitet samt höll 1650 en oration i
Utrecht. Han anställdes 1654 som legationssekreterare
hos Schering Rosenhane på dennes beskickning till
staden Bremen. 1655 åtföljde han Johan Oxenstierna
till Tyskland, och s. å. blef han kunglig sekreterare
vid utrikesärendena samt kallades af Karl Gustaf
till Polen, där han med pennan, och någon gång äfven
med svärdet, fick arbeta omedelbart under konungen
samt utstå många faror och äfventyr. E. uppsatte
bl. a. konceptet till förbundsakten mellan Sverige
och Brandenburg äfvensom den s. k. Elbingska
traktaten mellan Sverige och Holland. Vid danska
krigets utbrott (1657) var han Karl följaktig till
Holstein och Danmark samt tjänstgjorde som assistent
vid fredsunderhandlingarna i Roskilde 1658. Vid
ständernas sammankomst i Göteborg 1660 utarbetade
E. på konungens befallning en berättelse öfver dennes
rådslag och krigsföretag sedan 1655. Han var ock den,
som uppsatte konungens testamente. Han adlades 1657,
blef statssekreterare 1659 samt befordrades till
hofråd 1665 och kansliråd 1671. Jämte Per Sparre
afgick han 1673 som e. o. ambassadör till England
och Holland för att medla mellan dessa stridande
makter. Den till Köln beramade fredskongressen
misslyckades. E. sökte sedan i Haag, där flera af hans
politiska skrifter trycktes, arbeta för freden, men
återvände 1675 med oförrättadt ärende. E. hade 1674
blifvit utnämnd till hofkansler, och 1680 befordrades
han till president i Wismarska tribunalet, men kom
på grund af sjuklighet och andra omständigheter ej
att öfvertaga sistnämnda befattning. På riksdagarna
verkade han för enväldets införande och för
genomdrifvandet af stränga reduktionsåtgärder. 1683
blef han kungligt råd. Död i Stockholm 30 juli
1686. E. författade bl. a. Epistola Ernesti Paciani
ad Chr. Przimski de oratione ad regent Sueciæ Coli
habita
(1655), Responsio ad duo scripta danica (1657)
och Bevis emot adelens rättighet öfver skattegods
(tr. 1769). Hans Själfbiografi, är tryckt i Loenboms
"Anecdoter", några hans dagboksanteckningar 1658 i
"Handl. rör. Skand:s hist.", XXXIX, s. 355-373.
- Om E:s hustru Katarina Wallia, adlad
Wallenstedt, biskop Laurentius Olai Wallius’
dotter, se E. Fries, "Teckningar ur svenska adelns
familjelif i gamla tider" (1895). E. var svärfader
till kanslipresidenterna grefvarna N. Gyldenstolpe och
A. Horn. Hans ätt utgick på svärdssidan 1711. A.B.B.*

Ehrenstrahl. 1. David Klöcker E., tysk-svensk porträtt-
och historiemålare, f. 23 sept. 1629 i Hamburg -
han hette då och skref sig senare äfven Klöker -,
d. 23 okt. 1698 i Stockholm, i hvars Storkyrka han
ligger begrafven. Redan i sin barndom röjde han
en stor håg för teckning, ingick, därtill närmast
föranledd af sin kalligrafiska skicklighet,
1646 i svenska kansliet och var närvarande vid
westfaliska fredens afslutande (1648). I Osnabrück,
där fredsunderhandlingarna fördes, sysselsatte han sig
på lediga stunder med teckning och tog slutligen några
veckors undervisning i måleri hos en ämbetsmålare. För
att erhålla mer artistisk underbyggnad i målarkonsten
begaf han sig efter fredsslutet till Amsterdam,
där han i sin landsman, den hamburgske djurmålaren
Juriaen Jacobsz., en något klumpig efterhärmare af
flamländarna Snijders och P. de Vos, för en kort tid
fann en välvillig lärare.
illustration placeholder

Anmärkningsvärdt är, att
han hvarken såsom porträtt- eller historiemålare rönte
märkbart inflytande af någon af Amsterdams dåtida
märkesmän inom målarkonsten, utan t. ex. lämnades
fullkomligt oberörd af Rembrandts. och hans lärjungars
konst. Enligt hvad som uppgifvits, inkallades han
redan 1651 af någon hög herre (Adler Salvius eller
Karl Gustaf Wrangel ?) till Sverige - kanske reste
han dock hit af egen drift för att, liksom så många
andra, här söka sin lycka. Visst är, att en tafla
på Skokloster, framställande Karl Gustaf Wrangels
barn lekande soldater
och i hvilken en viss ungdomlig
naivitet är rådande, är daterad 1651 - det tidigaste
kända arbete af E. (han var då blott 22 år). Från
1652 förskrifva sig det kolossala porträttet af Karl
Gustaf Wrangel till häst
(ryttaren käckt och mustigt
målad, hästen stel och träaktig), likaledes på Sko,
samt ett Genreartadt porträtt af en traktör och
bödelsdräng
(i Nationalmuseum) - framställande en i
röd tröja med silfverknappar klädd tatar, som står
framför ett bord, hvarpå finnas matvaror och ett
tortyrredskap - måladt under inflytande af Honthorst
och Sandrart, liksom Wrangels ryttarbild mörk och
tung i färgen, stötande i brunt. Af E:s hand och från
samma tid är sannolikt äfven ett på Taxinge-Näsby
förvaradt Genreartadt porträtt af en gammal knekt,
som röker sin pipa
, ännu litet klent i teckningen,
men så till vida intressant som den öfvervägande
grå färgtonen utvisar, att E. här gjort ett försök
i Frans Hals’ stil, fastän penselföringen icke har
något af den store haarlemarens bravur och humorn
kommit till korta. E. hade lyckan att genast finna
en beskyddarinna i drottning Maria Eleonora, som tog
honom i sin tjänst, till en början på ett år (1653),
och för hennes räkning fick han göra flera resor
inom landet. Enligt en, dock obestyrkt, uppgift var
det likaledes hon, som bekostade den studieresa E. i
slutet af 1656 företog till Tyskland och Italien. Hur
resan gick, är icke bekant. Osannolikt är dock, att
han, om han nu ens någonsin gästade Gottorp, så länge
skulle under resan uppehållit sig därstädes, att han
hunnit utföra den bekanta kolossalmålningen "Hedvig
Eleonora bland föräldrar och syskon" (på Gripsholm) -
man har på senare tiden sökt leda detta i bevis (jfr
"Meddelanden från Nationalmuseum" n:r 30), men närmare
till hands ligger att såsom taflans upphofsman
betrakta den privilegierade holsteinske

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:17 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free