- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
27-28

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrenstråle, David - Ehrenström, Johan Albrekt - Ehrenström, Marianne Maximiliana Kristina Lovisa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kollegier, som förvaras i Lunds universitets
handskriftsamling. (En fullständig förteckning
öfver hans utgifna arbeten finnes i M. Weibulls
och E. Tegnérs "Lunds universitets historia
1668-1868".) (V. Sgn.)

Ehrenström, svensk-finsk adlig
ätt, härstammar från häradshöfdingen i Norra och Södra
Möre m. fl. härad Nils Ströman, som 1692 adlades med
namnet E. En gren af ätten immatrikulerades på finska
riddarhuset 1818, men utgick 1863.
illustration placeholder

1. Johan Albrekt E., ämbetsman, memoarförfattare,
f. 28 aug. 1762 i Helsingfors, d. där 15 april
1847. Han ingick vid fortifikationen och deltog
i kartläggningsarbetena i Finland. Påverkad af
de franska upplysningsidéerna och stående under
inflytande af G. A. Reuterholm och de finske
själfständighetsmännen, beslöt han att egna sig
åt den diplomatiska banan och reste 1785 öfver
till i Stockholm, där han 1786 vann inträde i
Kanslikollegium. Vid samma års riksdag slöt han
sig med ifver till oppositionen och trädde i nära
förhållande till G. M. Sprengtporten, som han
efter riksdagens slut åtföljde till Finland och
Ryssland. Han lät öfvertala sig af denne att sluta
sig till Katarina II:s svit under hennes bekanta
kulissfärd till södra Ryssland. Härunder öppnades
hans ögon för Sprengtportens egoistiska beräkningar
och landsförrädiska planer, och han återvände direkt
till Stockholm, där han snart blef en af Gustaf
III:s hängifnaste anhängare. Han sändes 1787 för att
utforska stämningen bland den liv- och estländska
adeln med afseende på det förestående kriget och
utnämndes 1788 till andre sekreterare i Kabinettet för
utrikes brefväxlingen. Under kriget 1789 och 1790 var
han konungens kabinettssekreterare och förvärfvade sig
dennes stora förtroende. Vid fredsslutet i Värrälä
fungerade han såsom sekreterare. 1791 åtföljde han
Gustaf III till Aachen. Efter konungens död 1792 tog
han afsked och slog sig ned på Djurö i Stockholms
skärgård. Såsom ifrig gustavian öfvervakades han af
den nya styrelsen. Han tjänstgjorde som mellanhand
mellan G. M. Armfelt och den unge konungen. 1793
fängslades han såsom delaktig i den s. k. Armfeltska
konspirationen - han hade nämligen i sin brefväxling
med Armfelt uttryckt sig oförsiktigt om den
Reuterholmska regeringen - och dömdes i sept. 1794
till schavotteringsstraff och att mista lif, ära,
adelskap och gods. Han släpades till schavotten, men
benådades där med lifstidsfängelse och satt först på
Karlstens, sedan på Vaxholms fästning. 1796 erhöll
han åter friheten, och 1800 restituerades han till
ära och adelskap. Efter att af Gustaf IV Adolf hafva
användts i diplomatiska uppdrag och 1809 hugnats
med regeringsråds titel, öfverflyttade E. 1811 till
Helsingfors, därtill föranledd af den förvisning,
som drabbat hans vän Armfelt. Af kejsar Alexander I
fick han genast lifstidspension och förordnades 1812
till ordförande i den då tillsatta nybyggnadskommittén
för det till stor del uppbrunna
Helsingfors. Han inkallade den utmärkte arkitekten,
Engel (se d. o.) och inlade stora förtjänster
om stadens förskönande och apterande till
regeringssäte. 1820 utsågs E., som erhållit titel
af verkligt statsråd, till senator och ledamot af
senatens ekonomiedepartement, men tog redan 1825
afsked både från senaten och ordförandeskapet i
nybyggnadskommittén. Han var en kallblodig och
smidig diplomat, utrustad med betydande stilistisk
förmåga, samt åtnjöt kejsar Alexanders gunst. Efter
afskedstagandet var E. sysselsatt med affattandet
af sina memoarer. - E:s Bref från en vän i Finland
till en vän i Stockholm
äro tryckta i G. Adlersparres
"Handlingar" (del 9). Hans Efterlemnade historiska
anteckningar
utgåfvos af S. J. Boëthius 1882-83 i 2
bd. T. C.

illustration placeholder

2. Marianne Maximiliana Kristina Lovisa E.,
den föregåendes svägerska, dotter af gen.-löjtnanten
J. F. Pollett (se denne), författarinna, f. 9 dec. 1773
i Zweibrücken, d. 4 jan. 1867 i
Stockholm. Hon var hoffröken hos änkedrottning
Sofia Magdalena 1792-1803 och trädde sistn. år i
äktenskap med generalfälttygmästaren Nils Fredrik
Ehrenström. När han s. å. utnämndes till kommendant
i Göteborg, flyttade hon till denna stad, där hon
vid flera tillfällen utöfvade värdskap för medlemmar
af den landsflyktiga franska konungafamiljen. 1810
återvände hon till Stockholm, hvarest hon 1815-31 höll
en flickskola. 1816 blef hon änka och var därefter
sysselsatt dels med sin skola, dels med litterär
verksamhet. - Fru E., som var en spirituell kvinna
med ett lifligt skaplynne, erhöll i sin ungdom
en synnerligen vårdad uppfostran. Under ledning
af framstående lärare - Sergel, Limnell, Belanger,
Vogler, Deland och Monvel m. fl. - utvecklade hon sina
anlag för teckning, målning, dans, sång, musik och
deklamation. 1799 blef hon ledamot af Mus. akad. och
1800 af Målar- och bildhuggarakad. Hennes målningar
rönte erkännande af samtida konstdomare, hvilket
dock ej betyder mycket på en tid, då konstsinnet
stod så lågt. Mera bekanta äro likväl hennes
litterära arbeten, Notices sur la litterature et les
beaux-arts en Suède
(1826) och Notice biographique
sur monsieur de Leopold
(1830). Det förstnämnda eger
ej synnerligen stort värde som litteraturhistoria,
men är af betydelse såsom ett af de första arbetena
i svensk konsthistoria. Bägge dessa skrifter
bidrogo att fästa utlandets uppmärksamhet på
konst- och litteraturföreteelserna i Sverige. Fru
E:s brefväxling förvaras i K. biblioteket och ett
arbete i handskrift, "Anteckningar öfver samtida",
i Sv. akad:s bibliotek. I samlingsverket "Ur svenska
hofvets och aristokratiens lif" (1880) meddelas,
under titeln "Ur Marianne Ehrenströms hågkomster",
åtskilliga utdrag ur hennes handskrifna memoarer. -
Fru E., "den svenska madame Staël", skattades högt af
flera bland det gustavianska tidehvarfvets snillen,
t. ex. Oxenstierna och Leopold, äfvensom af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:03:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free