Print (PDF) - On this page / på denna sida - Eichhoff, Friedrich Gustaf - Eichhorn, Johann Gottfried - Eichhorn, Karl Friedrich - Eichhorn, Johann Albrecht Friedrich - Eichhorn, Kristofer (Christofer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Lyon, 1847 medlem af Franska institutet och 1855
generalinspektör öfver undervisningen i lefvande
språk vid de franska lycéerna. Bland hans arbeten
må nämnas: Parallèle des langues de l’Europe et de
l’lnde (1836), som belönades med tre hedersmedaljer,
Histoire de la langue et de la littérature des slaves
(1839), Tableau de la littérature du Nord au moyen-âge
en Allemagne et en Angleterre, en Scandinavie et en
Slavonie (1852; 2:a uppl. 1857), Études sur Ninive,
Persépolis et la mythologie de l’edda (1855) och
Grammaire générale indo-européenne (1867). I förening
med Suckau utgaf E. "Dictionnaire étymologique
des racines allemandes" (1840; ny uppl. 1855).
(B. S-f.)
Eichhorn [ajchhårn]. 1. Johann Gottfried E.,
tysk orientalist, litteraturhistoriker och
teolog, f. 1752 i Dörrenzimmern (furstendömet
Hohenlohe-Oehringen), d. 1827, utnämndes 1775 till
professor i orientaliska språk i Jena och 1788
i Göttingen samt blef 1813 en af direktörerna i
vetenskapssocieteten i sistnämnda stad och 1819
geheimejustitieråd. Från 1812 ledde han utgifvandet
af "Göttingische gelehrte anzeigen". Bland hans
utgifna skrifter må nämnas: Einleitung ins alte
testament (1780-83; 4:e uppl. 1820-24), Einleitung in
das neue testament (1804-12; 2:a uppl. 1820 -27),
Allgemeine geschichte der kultur und literatur
des neuern Europa (1796-99; ej fullbordadt), Die
französische revolution in einer geschichtlichen
übersicht (1797), Weltgeschichte (1799-1814; 3:e
uppl. 1817; "Nya allmänna historien till freden i
Paris år 1815", 1830), Geschichte der literatur
von ihrem ursprunge bis auf die neuesten zeiten
(1805-13) och Geschichte des 19:ten jahrhunderts
(1817) m. fl. E. utgaf dessutom "Repertorium für
biblische und morgenländische literatur" (1777-86)
och "Allgemeine bibliothek der biblischen literatur"
(1787-1803). - Jfr Bibelkritik, sp. 234-235.
(E. S-e.)
2. Karl Friedrich E., den föregåendes son,
tysk rättslärd, f. 1781, d. 1854, blef juris
professor i Frankfurt a. O. 1805, i Berlin 1811, i
Göttingen 1817 och för andra gången i Berlin 1832.
1833 blef han öfvertribunal- och Iegationsråd,
1838 medlem af preussiska statsrådet och 1843
medlem af öfvercensurdomstolen. 1847 tog han
afsked från statens tjänst. Jämte Savigny började
E. inom rättshistorien tillämpa samma historisk-filologiska
metod, som Niebuhr genomförde i sin
romerska historia; han räknas därför bland ledarna
af den historiska skolan inom tysk rättsvetenskap.
Skrifter: Deutsche staats- und rechtsgeschichte
(1808-23; 5:e uppl. 1843-44), Einleitung in das
deutsche privatrecht etc. (1824; 5:e uppl. 1845),
Grundsätze des kirchenrechts der katholischen und
evangelischen religionsparthei in Deutschland
(1831-33) och sorgespelet Chriemhildens rache
(1824) m. fl. E. var jämte Savigny och Göschen
grundläggare af "Zeitschrift fur geschichtliche
rechtswissenschaft". Se v. Schulte, "K. Fr. E.
Sein leben und wirken nach seinen
aufzeichnungen, briefen etc." (1884).
3. Johann Albrecht Friedrich E.,
den förres kusin, preussisk statsman, f. 1779
i Werthheim, d. 1856 i Berlin, blef 1810
preussiskt kammarrättsråd och ungefär samtidigt
syndikus vid Berlins universitet. Han slöt sig mycket
nära till den grupp af patrioter, som arbetade
för afkastande af det
franska väldet, stod i förbindelse med de bekante
frihetsmännen Dörnberg och von Schill, var i Berlin
medlem af utskottet för bildande af landtvärn
och landstorm samt deltog som frivillig i kriget
1813. S. å. insattes han af Stein till medlem af de
mot Napoleon förbundna makternas centralförvaltning
öfver de eröfrade tyska länderna och deltog därefter
i administrationen af de ockuperade franska
provinserna. 1815 inträdde han som legationsråd
i utrikesministeriet, där han 1831 förordnades
till direktor. På sistnämnda plats inlade han stor
förtjänst om bildandet af tyska tullföreningen. 1840
blef E. chef för kultusministeriet. Såsom sådan
var han föga lycklig i ordnandet af den evangeliska
kyrkans ställning till staten och fick rykte om sig
att vara en politisk och kyrklig reaktionär. E. afgick
i följd af marsoroligheterna 1848.
Eichhorn, Kristofer (Christofer),
bibliotekstjänsteman, samlare, skriftställare,
f. 26 okt. 1837 i Stockholm, d. där 3 dec. 1889,
blef student i Uppsala 1855, aflade kansliexamen
1864 och inskrefs s. å. som e. o. amanuens vid
K. biblioteket samt blef där 1865 andre amanuens
och 1877 amanuens. E. visade under studenttiden
vittra intressen och var bl. a. medlem af det
kända studentsällskapet "N. S." I flera af tidens
samlingsverk förekomma poem och prosastycken af
honom, och 1876 utgaf han Dikter och berättelser,
som utgjorde ett urval af hans vitterlek. Vida mera
betydande var emellertid hans forskningsverksamhet
på bibliografiens, litteraturhistoriens och
konsthistoriens områden. Redan som student egnade han
sig med framgång åt dessa ämnen och författade flera
uppsatser, däribland Upptäckta svenska pseudonymer
och homonymer (I, 1859), Undersökning om skriften
"Les anecdotes de Suéde" (1863), Prosadikten i Sverige
under frihetstiden (1865) m. fl. Sina litterära och
konstvetenskapliga uppsatser samlade E. till större
delen i serien Svenska studier (I, 1869; II, 1872)
och Nya svenska studier (1881). Dessutom verkade
E. såsom utgifvare; han deltog i redaktionen af de
äldre delarna af Hansellis "Samlade vitterhetsarbeten
af svenska författare etc.", upptäckte (1862) och
utgaf med litteraturhistorisk inledning Asteropherus’
skådespel "Tisbe" (1863), ombesörjde utgifvandet
af samlade skrifter af Stagnelius (1867-68),
K. A. Ehrensvärd (1866), Sommelius (1867) och Bellman
(ny samling mestadels outgifna Bellmaniana, 2 dlr,
1876-77). På konsthistoriens och konstslöjdens
områden verkade han likaledes. Han författade
redogörelse för Svenska byggnadskonsten (1871),
hvilken sluter sig såsom särskild afdelning till den
svenska öfv. af Lübkes "Arkitekturens historia",
samt en konstnärsmonografi öfver Guillaume Boyen
(1872, tills, med H. Odelberg), hvarjämte han skref
text till Mandelgrens "Samlingar till svenska konst-
och odlingshistorien" (1866-68) och till flera
planschverk. Därjämte utarbetade E. beskrifningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
