Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekonomimål - Ekonomi- och kommersdeputationen - Ekonomi- och politimål - Ekonomirätt - Ekonomisera - Ekonomisk - Ekonomiska kartverket - Ekonomiska samfundet i Finland - Ekonomisk besiktning - Ekonomisk fart - Ekonomisk lag - Ekonomisk lagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där ej annorledes uttryckligen är stadgadt, för
de ärenden, hvilka genom kommunalförfattningarna
af 1862 lagts under stads- och landskommuners
beslutanderätt. Dessa ega nämligen numera
att själfva "vårda sina gemensamma ordnings-
och hushållningsangelägenheter, såvidt icke,
enligt gällande författningar, det tillkommer
offentlig ämbetsmyndighet att dem handhafva". Jfr
Kommunalförfattningarna för stad § 1, § 76
och § 78 och för landskommun § 1, § 75 och
§ 77. H. L. R. (O. V.)
Ekonomi- och kommersdeputationen. Se Deputation, sp. 168.
Ekonomi- och politimål. Se Ekonomimål.
Ekonomirätt, jur., sammanfattningen af de rättsnormer,
som innehållas i lagar och författningar,
hvilka röra den allmänna hushållningen och
den medborgerliga näringsverksamheten, samt
det sätt hvarpå och de anstalter med hvilka
desamma böra främjas. Ekonomirätten innefattar
således hvad som inbegripes dels under
näringsrätt och näringspolitirätt, dels ock
under den del af rättssystemet, som innehåller
normerna för statens egen socialekonomiska
verksamhet (järnvägsdrift, poströrelse,
telegrafrörelse, gevärstillverkning o. s. v.).
H. L. R. (Rld.)
Ekonomisera (fr. économiser;, jfr Ekonom), hushålla,
lefva sparsamt, göra besparingar, taga vara på.
Ekonomisk (jfr Ekonom), hushålls-, som rör ekonomi;
besparande; hushållsaktig, sparsam.
Ekonomiska kartverket. Se Rikets allmänna
kartverk.
Ekonomiska samfundet i Finland har till uppgift
att hos allmänheten vidga och underhålla intresset
för den ekonomiska vetenskapen samt arbeta för
tillämpningen af dennas läror i det ekonomiska
lifvet. För detta ändamål anställas diskussionsmöten
och föredrag samt utgifvas skrifter. Samfundet
publicerar "Föredrag och förhandlingar" (I:a d.,
1897). Dess intresse har förnämligast riktat sig på
finanspolitiken, medan de socialekonomiska frågorna
legat i andra planet. Samfundet, som stiftades
1894 af L. Mechelin, har sitt säte i Helsingfors.
T. C.
Ekonomisk besiktning, en åtgärd, som med kortare
mellanrum företages å publika hemman för utrönande
af i hvad skick sådana befinna sig i anseende till
häfd och husens tillstånd, så att innehafvaren
ej må ådraga sig större ersättningsskyldighet,
än han kan gälda. Se Byggnadsskyldighet, sp. 757.
Th. R.*
Ekonomisk fart. Se Fart 1.
Ekonomisk lag. Se Ekonomisk lagstiftning.
Ekonomisk lagstiftning, jur. På grund af 89 §
regeringsformen tillkommer konungen ensam
rättigheten att stifta ekonomisk lag, d. v. s. att
för ordnandet af de mellan enskilda och staten
eller mellan enskilda uppkommande rättsförhållanden
meddela rättsföreskrifter i sådana fall, då en sådan
befogenhet efter grundlagens bud ej tillagts konung
och riksdag (eventuellt med kyrkomötet) gemensamt
eller riksdagen enskildt. Området för konungens
ekonomiska lagstiftning begränsas sålunda dels genom
den lagstiftning, som tillkommer konung och riksdag
gemensamt (grundlagar, återstående ståndsprivilegier,
allmän civil- och kriminallag, kriminallag för krigsmakten, kyrkolag samt
sådana lagar, vid hvilka eljest, efter särskilda
grundlagsbud, konung och riksdag samverka med eller
utan iakttagande af det i § 87 regeringsformen angifna
förfaringssätt, t. ex. vid kommunallagarna), dels
genom de befogenheter, som tillkomma riksdagen på
grund af dess beskattningsmakt eller med afseende
å reglementariska föreskrifter för riksdagens
egen, dess verks och ombuds verksamhet. Men
dessutom måste man noga från konungens ekonomiska
lagstiftning skilja den honom såsom innehafvare
af styrande makten tillkommande befogenheten att
utfärda förvaltningsföreskrifter (reglementen,
instruktioner, administrativa påbud o. d.). Dessa
gränser för den ekonomiska lagstiftningen äro väl
hufvudsakligen negativa, men det är så mycket mindre
möjligt att bestämdare definiera begreppet i fråga
eller att genom uppräkning uttömmande en gång för
alla angifva innehållet i konungens ekonomiska
lagstiftning, som ständigt med den fortgående
utvecklingen gränsförskjutningar egt och ega
rum mellan området för nämnda lagstiftning och
öfriga lagstiftningsområden till minskning för det
förra. Sådana gränsförskjutningar hafva i flera
fall skett på det sätt, att riksdagen genom sin
beskattningsmakt dragit under sig en fråga, som eljest
skulle tillhört konungen ensam. Men den hufvudsakliga
anledningen till gränsförskjutningarna ligger i
den s. k. delegationsrätten, d. v. s. den konungen
enligt 89 § regeringsformen tillkommande rätten att,
om han så för godt finner, öfverlämna åt riksdagen
att enligt de för lagfrågor eljest föreskrifna former
medverka vid ekonomiska lagar. Sådan delegation kan
ske antingen direkte eller ock vid s. k. blandade
lagar indirekte därigenom, att de promulgeras i
den form, som är vanlig vid lagar, hvilka stiftas af
konung och riksdag gemensamt, utan att förbehåll göres
beträffande de delar af lagen, som eljest fortfarande
skulle haft ekonomisk lags natur. Har dylik delegation
egt rum, har därigenom lagstiftningsområdet i fråga
för framtiden flyttats öfver till konungens och
riksdagens gemensamma lagstiftningsområde, då äfven
för svensk rätt den regel torde gälla, att en lag,
som stiftats af konung och riksdag gemensamt,
kan ändras, upphäfvas och förklaras endast på
samma sätt, äfven om den eljest helt eller delvis
skulle tillhört ett annat lagstiftningsområde. -
I ekonomiska lagfrågor är riksdagens rätt
inskränkt till framställande af önskningar. Förslag
tillhörande detta lagstiftningsområde behandlades
under ståndsriksdagarna af Allmänna besvärs- och
ekonomiutskottet, men handlägges numera, enl. 1866
års riksdagsordn., § 37, 3, af tillfälligt utskott,
afgöres först af den kammare, inom hvilken det blifvit
väckt, och sedan af den andra kammaren, ifall det
nämligen vunnit framgång i den förstnämnda. Gifvet är,
att, där tvekan förefinnes, om en fråga är att föra
till den ekonomiska lagstiftningen eller icke, den
bör hänskjutas till gemensamt afgörande med riksdagen.
Redan i Skeninge stadga af 1285 tillerkände sig
konungen rätt att "i sådana ärenden, som kunde
tarfva rättelse och som förut ej voro i lag gömda
och satta, med sitt råd och sina gode män besluta och
stadga". Sedan genom arfrikets införande konungadömet
blifvit ytterligare befäst, gjordes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
