Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 465-466 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emalj - Emaljera - Emaljfjäll - Emaljfärg - Emaljväf - Emaljöga - Emaljör - Emanation - Emanationshypotesen - Emanationsteorien - Emancipatio - Emancipation - Emancipationsakten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en mängd olikartade föremål: i äldre tider å bords- och
dryckeskärl af olika slag, men jämväl å taflor; i
senare tider företrädesvis å smärre föremål, dosor,
etuier, urfoder, smycken, miniatyrporträtt; i Kina
och Japan å allehanda husgeråd, såsom brickor, skrin,
dosor, kannor, t. o. m. möbler (bord o. d.). Vackra
emaljmålningar, äldre och yngre,
europeiska och asiatiska, finnas i Nationalmuseum
(se fig. 5 och 6) ; en synnerligen framstående
emaljmålning finnes i konung Oskar II:s ego ("Kristus
bär sitt kors", Limogesarbete från 1500-talet,
sannolikt af Jehan Courteys eller Jehan de Court),
andra ses i grefve F.

Bondes samt funnos i Levertins, Hammers och
E. A. Bomans forna samlingar. -

Fig. 6. Fickur af emaljeradt guld, franskt arbete från 1600-talets slut. Nationalmuseum i Stockholm.

Besläktad med
målaremaljen, ehuru vanligen ej bärande detta namn,
är emaljdekorationen å fajans, porslin och glas. -
Under det oegentliga och vilseledande namnet kall
emalj förstås ett slags lackering å metall, afsedd
att imitera egentlig emaljdekoration, men saknande
dennas solida och kännetecknande egenskaper.

Litt.: Labarte, "Histoire des arts industriels" (bd 3,
2:a uppl. 1875), Popelin, "L’art de l’émail" (1868),
Garnier, "Histoire de la verrerie et de l’émaillerie"
(1886), Molinier, "L’émaillerie" (1890), och Luthmer,
"Das email. Handbuch der schmelzarbeit" (1892). Ett
utomordentligt praktverk är ryssen Kondakovs
"Histoire et monuments de 1’émail byzantin" (1892).
Upk.*

Emaljera (jfr Emalj), öfverdraga med emalj l. smält
glasfluss, arbeta i emalj.

Emaljfjäll, zool. Se Fjäll.

Emaljfärg, tekn. Se Färg.

Emaljväf, anat. Se Emalj 2.

Emaljöga, en i s. k. emaljglas utförd efterbildning
af det normala ögat, som inlägges i den tomma
ögonhålan, när ett öga måst uttagas. Framställningen,
som fordrar stor konstförfarenhet, eger i stor skala
rum i Thüringen. De bäst utförda emaljögonen torde
emellertid f. n. vara de, som erhållas i Wiesbaden
hos F. Ad. Müller söhne. G- d.

Emaljör (fr. émailleur], en som arbetar i emalj
(se d. o., 1 och 3).

Emanation (af lat. emanare, utströmma, härflyta,
utgå), krafters eller väsendens och tings utströmning
ur det högsta väsendet, i aftagande l. nedstigande
fullkomlighetsgrader (se Eon, Gnosticism och
Ny-platonism); teol., Sonens och den Helige andes
utgående af Fadern (enl. de äldre kyrkofädernas
språkbruk) ; fys. Se Emissionsteorien. - Emanatism,
lära eller åsikt, som antager emanationen.

Emanationshypotesen, fys. Se Emissionsteorien.

Emanationsteorien, fys. Se Emissionsteorien.

Emancipatio, lat. (af e, från, ur, manus, hand,
myndighet, och capere, taga), frigifning från
fadersvälde (patria potestas). Den skedde enligt
äldre romersk rätt så, att potestashafvaren sålde den,
som skulle frigifvas, till annan med förpliktelse för
denne att återförsälja honom, hvarefter han, i likhet
med hvad som var förhållandet med slafvar, kunde
frigifvas. Vid frigifvelser af son bestod förfarandet
i två försäljningar med åtföljande frigifvelser från
köparens sida och den frigifnes hemfallande under
faderns patria potestas, hvarefter på ofvannämnda
sätt företogos försäljning och återköp samt slutlig
frigifvelse från faderns sida. Se Patria potestas.
A. W.

Emancipation (se Emancipatio), frigörelse från
ett tillstånd af omyndighet, underordnande eller
rättslöshet och ernående af fri själfbestämningsrätt
och jämlikhet med andra. - Ordet brukas i
åtskilliga förbindelser. Man talar t. ex. om
judeemancipationen, judarnas befrielse från mer eller
mindre fullständig rättslöshet under äldre tider (se
därom Judar), kvinnoemancipationen, kvinnans höjande
till rättslig och social likställighet med mannen (se
Kvinnorörelse), katolikernas emancipation i England
(se Emancipationsakten), de lifegnes emancipation
(se Lifegenskap) och negerslafsemancipationen (se
Slafveri).

Emancipationsakten 1. Katolikernas emancipationsakt
(eng. the catholic emancipation act), en 13 april 1829
i England utfärdad lag, enligt hvilken katolikerna
fingo rätt till säte och stämma i parlamentets bägge
hus och tillträde till de flesta ämbeten, med undantag
af några få, bl. a. riksföreståndar-, lordkanslers-
och storsigillbevararämbetena samt chefskapet för
styrelsen öfver Irland. För att komma i åtnjutande af
dessa rättigheter måste katolikerna afsvärja hvarje
tanke på att omstörta den bestående (episkopal-)kyrkan
och lofva att aldrig bidraga till den protestantiska
religionens och styrelsens öfverändakastande
eller försvagande. Emancipationsakten innehöll
vidare några bestämmelser rörande utöfningen af den
katolska gudstjänsten samt i fråga om jesuiterna och
öfriga andliga ordnar. Förpliktelsen att aflägga
den ofvannämnda eden har i det närmaste blifvit
upphäfd genom senare lagstiftning under drottning
Viktorias regering, under hvilken äfven flera andra
kvarstående smärre inskränkningar i katolikernas
frihet bortfallit. Irlands lordkansler får numera
vara katolik. - Inskränkningar i de romersk-katolske
engelsmännens rätt gjordes först af Henrik VIII
(1509-47) och skärptes under den följande tiden
vid den allt häftigare striden mellan katoliker
och protestanter. Katolikerna förlorade civila och
politiska rättigheter; utöfningen af deras religion
belades med straff. De flesta straffbestämmelserna
och diskvalifikationerna upphäfdes, mot särskilda
förbindelser å katolikernas sida, under Georg
III:s regering (genom lagar af 1780, 1791 och
1792). Katolikernas fullständiga religiösa och
borgerliga frihet blef sedermera ett af den store
Cannings mål (1822-27). Han rönte motstånd af
torypartiet under hertigen af Wellington, men när
denne, 1828, kom i spetsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>