Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 545-546 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelmann, Wilhelm - Engelmann, Rudolf - Engelmann, Theodor Wilhelm - Engels, Friedrich - Engelsberg - Engelsburg - Engelska folksången

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

historico-naturalis (1846), Bibliotheca geographica (1856-58),
Bibliotheca zoologica (1861-62, i förening med
J. V. Carus), af hvilka det sistnämnda förtecknar
(utom den tyska) äfven den skandinaviska, holländska,
engelska, franska, italienska och spanska zoologiska
litteraturen, medan E:s öfriga bibliografiska
arbeten hufvudsakligen inskränka sig till den
tyska litteraturens alster. Dessutom utgaf E. Daniel
Chodowieckis sämmtliche kupferstiche (1857, "Nachträge
und berichtigungen" 1860) och började (1870) en ny
bearb. af "Naglers künstlerlexikon" (under red. af
Jul. Meyer), hvaraf dock ej mer än 3 bd utkom (1872
-85). - Firman E. existerar fortfarande i Leipzig.

2. Rudolf E., den föregåendes son,
tysk astronom, f. 1841 i Leipzig, d. 1888, var
1863-74 observatör vid observatoriet i Leipzig
och egnade sig därefter åt affärsverksamhet,
men fortfor vid sidan däraf med sina astronomiska
arbeten. Hans observationer af dubbelstjärnor
ega högt värde. E. inlade stor förtjänst
genom att utgifva en samlad upplaga af F. W.
Bessels afhandlingar samt det förträffliga
verket Newcomb-Engelmanns populäre astronomie
(1881; 3:e uppl., utg. af H. C. Vogel, 1905).
B-d.


3. Theodor Wilhelm E., den föregåendes broder,
tysk fysiolog, f. 14 nov. 1843 i Leipzig, blef
1867 med. doktor där, kallades s. å. till assistent
vid fysiologiska laboratoriet i Utrecht och
nämndes 1871 till professor i biologi och histologi
samt 1889 i fysiologi därstädes. Han kallades 1897
till Du Bois-Reymonds efterträdare såsom fysiologie
professor i Berlin. E:s vetenskapliga verksamhet är
sällsynt mångsidig och omfattande, och inom många
skilda områden af såväl djur- som växtfysiologien,
likasom inom histologien, har han utfört viktiga
undersökningar, delvis af grundläggande betydelse. Å
hans laboratorium har därjämte af hans många lärjungar
ett stort antal arbeten blifvit utfördt. Till
största delen äro dessa, försåvidt de hänföra sig
till hans verksamhet i Utrecht, offentliggjorda dels
i Pflügers "Archiv für die gesammte physiologie",
dels i "Onderzoekingen gedaen in het physiologisch
laboratorium der Utrechtsche hoogeschool". Efter
sin flyttning till Berlin publicerar E. sina
undersökningar i det af honom sedan 1898 redigerade
"Archiv für anatomie und physiologie".
B. T-dt.

Engels, Friedrich, tysk socialist, jämte Karl Marx
stiftare af den vetenskapliga socialismen, f. 1820
i Barmen, d. 1895 i London, egnade sig från början
åt köpmansyrket och arbetade 1843–44 i Manchester,
i en filial af sin fars fabriksaffär. 1844 lärde
han emellertid i Bruxelles känna Marx, med hvilken
han knöt ett vänskapsband för lifvet; han var från
denna stund Marx’ medarbetare i nästan alla dennes
företag och blef efter sin väns död hans litterära
och andliga testamentsexekutör. E:s betydelse för
socialismens utveckling ligger
däri, att han utan osjälfständighet var och
betraktades såsom den befullmäktigade uttolkaren af
Marx’ lära.

– Han utgaf 1845 Die lage der arbeitenden
klasse in England, ett arbete, som, stödt på engelska
officiella undersökningar, trots sin ensidighet
ännu eger vetenskapligt värde. Tillsammans med Marx
författade E. 1848 det till alla länders proletärer
riktade kommunistiska manifestet, var jämte Marx 1848–49
redaktör för den i Köln utgifna "Neue rheinische
zeitung" och deltog i upprorsrörelserna 1848–49
i Pfalz och Baden, efter hvilkas undertryckande
han flydde till England och 1850–69 ånyo arbetade
i Manchesterfabriken samt efter Internationalens
stiftande (1864) verkade i dess tjänst. Från 1870
var han bosatt i London. Bland hans under denna
senare period utgifna skrifter må nämnas Herrn Eugen
Dührings umwälzung der wissenschaft (1878), en
uppgörelse med den ekonomiska optimismen (jfr Carey
och Dühring), Die entwickelung des sozialismus
von der utopie zur wissenschaft (1882), Der ursprung
der familie, des privateigenthums und des staats
(1884), en "sociologisk" undersökning, samt Ludwig
Feuerbach und der ausgang der klassischen deutschen
philosophie (1888). Efter Marx’ död försåg han en
mängd upplagor af dennes skrifter med företal samt
utgaf 1885 och 1894 de länge med spänning motsedda
2:a och 3:e delarna af dennes hufvudarbete,
"Das kapital". – F. Mehring utgaf 1902 "Aus dem
literarischen nachlass von Karl Marx, Friedrich Engels
und Ferdinand Lassalle" (4 bd). E. Hkr.

Engelsberg, järnverk. Se Ängelsberg.

Engelsburg, tysk, af äldre svenska författare ofta
använd, benämning på Castello di S. Angelo i Rom. Se
San Angelos borg.

Engelska folksången (God save the king, riktigare: God
save our lord the king eller God save our noble queen)
sjöngs första gången vid en middag 1740 (för att fira
Portobellos intagande af amiral Vernon) och uppges då
ha föredragits af Henry Carey såsom dennes eget verk
i fråga om både ord och musik. (Denna hymns melodi,
som enligt Chrysander har Carey till upphofsman, har
af andra tillskrifvas J. Bull, Purcell och Lulli;
så säges ock en gammal fransk sång "Grand Dieu,
sauvez le roi" ha gått på liknande melodi.) Den
slesvigske skalden H. Harries öfverflyttade den 1790
till Danmark, med tysk text, som omarbetad af
B. G. Schumacher (1793) snart blef preussisk
folksång (Heil dir im siegerkranz) och bibehåller
sig i oförminskad gunst hos tyskarna.
1805 infördes hymnen till Sverige som folksång
med text öfversatt från engelskan af A. N.
Edelcrantz (Bevare Gud vår kung), men blef 1866
alldeles undanträngd af
C. V. A. Strandbergs "Ur svenska hjärtans djup" (med
musik af O. Lindblad). Äfven i Ryssland tjänstgjorde
den en tid som nationalhymn, tills den 1833 ersattes
af A. Lvovs nya melodi till Sjukovskijs ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>