Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 633-634 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enhydra (Enhydris), Hafsuttersläktet - Enhydris - Enhydros - Enhärjar - Enhörna - Enhörning - Enhörning - Enhörning, Karl - Eniconetta - Enigma - Enikel - Enipeus - Enjambement - Enkammarsystem - Enkaustik - Enkekasse, Den almindelige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

halfön Alaska. - Hafsutterns föda utgöres
hufvudsakligen af kräftdjur, musslor och småfisk;
den är skicklig simmare och tillbringar en stor
del af sin tid i vattnet, dock rör den sig äfven på
land med snabbhet och liflighet. Honan föder endast
en unge åt gången, och denna lär enligt jägares
försäkringar födas på flytande tångmassor. Enligt en
uppgift af Steller, hvilken 1741 under en vistelse
på Beringsön hade godt tillfälle att studera
hafsutterns lefnadssätt, skulle ungen födas på
land. Möjligen föreligger här ett exempel på, huru
en djurarts lefnadsvanor förändras genom människans
förföljelser. - Hafsutterns glänsande skinn hör
till de dyrbaraste af alla skinn å pälsmarknaden;
för de vackraste skinnen betalas 2,500 kr. och
mera. Ännu för 15 år sedan beräknades 4,000 skinn
komma i marknaden årligen, men djuret har nu blifvit
allt sällsyntare, och det är fara värdt, att det
inom kort skall genom människans vinningslystnad
vara fullständigt utrotadt från jorden.
G. G.

Enhydris. Se Enhydra.

Enhydros (af grek. en, i, och hydor, vatten), min.,
kalcedon med vätskeinneslutning. A. Hng.

Enhärjar, nord. myt. Se Einherjar.

Enhörna, socknar i Södermanlands län. Se
Ytter-Enhörna och Öfver-Enhörna.

Enhörning. 1. Ett fabelaktigt, obändigt och väldigt
djur, liknande hästen, men med ett rakt, spetsigt och
oftast spiralvridet horn midt i pannan. Det nämnes
redan hos Aristoteles, Plinius och Ælianus.

Fig. 1. Fornpersiskt kapital med enhörningar.

Fig. 2. Del af ett allians- vapen med enhörning.

Såsom dess fädernesland uppgifves än Indien, än
Afrika. Enhörningen är en produkt af fantasien,
likasom gripen, basilisken, draken, sfinxen
o. s. v. Sägnerna om enhörningen stå i samband med
framställningar af sådana på persiska pelarkapitäl
(se fig. 1) samt profilteckningar af rakhornade
antiloper (på klippväggar i Afrika). Den uppträder
i den österländska mytologien samt behölls af
de kristne såsom en symbol för renhet, kyskhet
och styrka (t. ex. i medeltida svenska och finska
kyrkomålningar). I heraldiken spelar enhörningen en
roll, bl. a. som sköldhållare i engelska riksvapnet
(se äfven fig. 2). Jfr Cohn, "Zur litterar. geschichte
des einhorns" (2 hftn, 1896-97), och J. J. Tikkanen,
"Sagan om enhörningen" (i "Finsk tidskrift", 1898). -
2. (Enhörningen) Zool. Se Noshörningar.

Enhörning, krigsv., ett slags kanon, till hvars
konstruktion idén hämtades från Ryssland och med
hvilken försök gjordes i Sverige omkr. 1830, utan
att dessa dock ledde till vapnets antagande. W. G. B.*

Enhörning, Karl, medaljgravör, f. 1745 i Bälinge
socken, Södermanlands län, d. 1821 i Stockholm,
blef tidigt lärjunge af Ljungberger och
utvecklade sig sedan i Köpenhamn, där han uppehöll sig
1780-86 och utförde några smärre jetonger. Efter
återkomsten till fäderneslandet började han
1788 utarbeta medaljer öfver märkvärdiga samtida
tilldragelser och egnade sig äfven åt arbeten för
enskilda beställare. Efter Fehrmans död, 1798,
hade han under en följd af år endast Grandel till
medtäflare i fråga om de kungliga medaljerna och
utförde så godt som ensam de många, som slogos öfver
enskilda. Han var en flitig, men ganska medelmåttig
artist, hvars hårdt modellerade arbeten sakna
tillräcklig elegans och mjukhet i utförandet och
präglas af hvardaglighet i uppfattningen. E. var
sedan 1803 led. af Akad. för de fria konsterna,
-rn. (O. G-g.)

Eniconetta, zool., alförrädarsläktet. Se Andfåglar.

Enigma (lat. ænigma, grek. ainigma), gåta. -
Enigmatisk, gåtlik, dunkel, oförklarlig.

Enikel, Se Enenkel.

Enipeus, grek. myt., namn på en flod och flodgud
dels i Tessalien, dels i Elis. Under denne flodguds
gestalt aflade Poseidon med Tyro, Salmoneus’ dotter,
tvillingsönerna Pelias och Neleus. A. M. A.

Enjambement [äjabmä’], fr. (af enjamber,
öfverskrida), öfvergång; öfverklifning (af Fr. Wulff
föreslagen term); metr., meningens fortsättande från
en versrad in i den följande, t. ex.

Gack ej i så höga

tankar; sänk ditt öga!

Enkammarsystem, ett sådant parlamentariskt system,
enligt hvilket folkrepresentationen bildar blott en
enda församling.

Enkaustlk (af grek. en, in, och kaiein, bränna),
egentl. inbränningskonst, ett under den klassiska
forntiden och den äldre medeltiden användt
målningssätt, hvarvid färgerna antingen på förhand
blandades med vax såsom bindmedel eller, sedan de
blifvit anbragta, öfverdrogos med vax, men i båda
fallen bearbetades med varma järngrifflar, heta valsar
eller dylikt, hvarigenom de så att säga inbrändes. Det
enkaustiska måleriet motsvarade, genom färgernas
sålunda vunna större djup och styrka, till sin
verkan ung. nutidens oljemåleri, men kunde, på grund
af det besvärliga arbetssättet, användas endast för
smärre taflor. - I nyare tid har uttrycket enkaustisk
målning tagits i samma betydelse som vaxmålning i
allmänhet, äfven om färgerna ej blifvit på något sätt
inbrända. - I enlighet med ordets grundbetydelse har
det äfven användts för att beteckna emalj-, porslins-
och glasmålning, enär färgerna där fixeras medelst
bränning. Denna användning af ordet kan dock anses
vara föråldrad. Upk.*

Enkekasse, Den almindelige, upprättades 1775 samt
var ursprungligen gemensam för Norge och Danmark och
gemensam för alla landets undersåtar. 1788 stadgades,
att hvarje kunglig tjänsteman skulle före sitt
giftermål genom insättning i enkekassen försäkra sin
hustru om en pension, motsvarande en femtedel af hans
årliga inkomster. - Då Danmark och Norge åtskildes
(1814), bildades af den gemensamma kassan två, en
för Norge och en för Danmark. 1) Den almindelige
enkekasse (för Norge) förenades 1821 med en 1814
för Norge upprättad särskild änkekassa och tillökades
1848 med en ny afdelning. Sedan 1895 premiebetalning
införts i stället för tillskott, kan man i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>