Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epidauros - Epidemi - Epidemiologi - Epidemisjukhuset i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kapplöpningsbana (se planen, 7) och ett godt stycke
åt s. ö. en teater, en af de vackraste och bäst
bibehållna i Grekland samt liksom tholos ett
verk af Polykleitos d. y. Äfven påträffades
ett stort antal statyer och inskrifter, som
bl. a. innehålla berättelser om underkurer, som
egt rum i Asklepioshelgedomen. Jfr Kavvadias, "Les
fouilles d’Épidaure" (1893), samt Defrasse och Lechat,
"Épidaure. Restauration et description des principaux
monuments" etc. (1895). Ett annat E., med tillnamnet
Limera, låg längre mot s. på Lakoniens östra kust.
(A. M. A.)
Epidemi, epidemisk sjukdom (om ordets härkomst se
Endemi), farsot. - Epidemiernas storlek kan vara
ytterst olika. Stundom uppträder den epidemiska
sjukdomen blott inom ett enda hus, och man talar
då om en husepidemi. Andra gånger uppträder
den inom en viss stadsdel eller inom ett visst
län. Är farsoten utbredd öfver stora landsträckor
eller småningom utbreder sig öfver desamma,
talar man om en pandemi (af grek. pas, all,
hel, och demos, folk). De sjukdomar, som uppträda
epidemiskt, äro i synnerhet de smittsamma sjukdomarna
(infektionssjukdomarna), t. ex. kolera, pest, tyfus,
koppor, scharlakansfeber, mässling. Dock kunna äfven
icke smittsamma sjukdomar, t. ex. lunginflammation,
stundom uppträda epidemiskt. - Epidemiernas utbredning
sker på olika sätt, allteftersom sjukdomen är smittsam
eller icke. Vid de smittsamma sjukdomarna bildar
hvarje person en ny sjukdomshärd, från hvilken
vidare spridning kan ega rum. Vid bekämpandet af
en epidemi har man därför vid dess utbrott att
söka inskränka densamma till den eller de första
sjukdomshärdarna. Orsaken till epidemiernas spridande
är i allmänhet att hänföra till utbredandet af ett
organiskt lefvande smittämne, contagium vivum, som
under gynnsamma yttre betingelser förökar sig och
utbreder sig vidare. Detta contagium vivum utgöres
i första hand af de lägsta växtorganismerna,
bakterierna, i mindre grad också af de lägsta
djurorganismerna. Många epidemier orsaka stor
dödlighet, andra af samma art ringare dödlighet,
d. v. s. samma sjukdom uppträder än elakartadt, än
godartadt. Stundom orsakar epidemien större dödlighet
under den första tiden efter sitt utbrott än under den
senare delen af sin fortvaro. Om orsakerna därtill
känna vi intet säkert. Stundom uppträda tvenne
epidemier samtidigt, t. ex. scharlakansfeber och
mässling. Ibland finner man efter upphörandet af en
häftigare epidemi ett skenbart bättre hälsotillstånd
på de orter, där den gått fram, detta väl beroende
på, att genom epidemien sjukliga och svaga personer
ryckts undan, under det att de lifskraftigare och
motståndskraftigare individerna lefvat öfver. -
Behandlingen af alla epidemier har sin tyngdpunkt
i profylaxen, d. v. s. förekommandet af epidemiens
vidare spridning. Målet för de försiktighetsmått vi
i detta afseende tillgripa består framför allt i att
tillintetgöra eller oskadliggöra sjukdomsorsaken. Då,
såsom förut nämnts, hvarje insjuknad individ bildar
en ny sjukdomshärd, hvarifrån smittämnet kan sprida
sig vidare, är det i främsta rummet gentemot den
sjuke och allt hvad som kommit i beröring med honom
vi rikta våra försiktighetsmått. Den sjuke isoleras
på det strängaste, alla föremål, som varit i beröring
med honom, äfvenså hans uttömningar m. m. alltefter
sjukdomens art,
underkastas en noggrann sakkunnig desinfektion (se d. o.);
rummet, hvari den sjuke legat, desinfekteras och
rengöres, innan det åter tages i bruk; de sjuke
flyttas från ogynnsamma boningar till ändamålsenligt
inrättade offentliga sjukhus (epidemisjukhus), under
vissa omständigheter vidtagas karantänsåtgärder.
K-r-n.
Enligt i Sverige gällande författningar
(hälsovårdsstadgan för riket 25 sept. 1874 och
"epidemistadgan" l. k. förordningen 19 mars 1875
ang. åtgärder mot införande och utbredning af
smittsamma sjukdomar bland rikets invånare, med
tillhörande "råd och anvisningar" meddelade af
K. Sundhetskollegium 10 nov. s. å.) skola sjukhus
för isolering af smittsjuka vara anordnade
i alla städer och under vissa omständigheter
äfven i landskommunerna. Nästan alla af landets
städer äro numera (1907) försedda med permanenta
epidemisjukhus, och ett betydligt antal sådana finnes
äfven på landsbygden, bekostade af kommuner eller af
fabriker, bruk och andra industriella inrättningar,
oberäknadt flera hundra mindre epidemilokaler
("epidemisjukstugor"). Jfr E. Wawrinsky, "Om
förebyggandet af epidemier genom anordning af
isoleringslokaler" (1901). Till belysande af
epidemisjukvården i riket införes här nedan en
art. om Epidemisjukhuset i Stockholm.
Epidemiologi (af grek. epidemia, farsot, och logos,
lära), läran om farsoterna.
Epidemisjukhuset i Stockholm är närmast afsedt
att mottaga personer, som angripits af difteri,
scharlakansfeber, smittkoppor, tyfus eller kolera,
men mottager äfven fall af mässling och epidemisk
hjärnfeber. Det kan mottaga ung. 500 patienter. Redan
tidigt upprättades i Stockholm anstalter för
att mottaga till vård och isolering personer,
som angripits af smittsamma sjukdomar, framför allt
smittkoppor och tyfus. Ett vid Sandbergsgatan på Söder
i närheten af Hammarbysjö beläget kronobränneri
omändrades i slutet af 1820-talet till sjukhus,
det s. k. Kopphuset, sedermera officiellt kalladt
Katarina sjukhus, och gamla bysättningshäktet,
Hornsgatan 82, blef på 1860-talet anordnadt för
samma ändamål. Bristerna i dessa byggnader likasom
i öfriga vid trängande behof upprättade anstalter
af mera tillfällig art voro dock större än att
äfven mycket måttliga anspråk på sjukhus kunde
tillfredsställas. Flera förslag till ordnande af
stadens epidemisjukvård förkastades emellertid, tills
stadsfullmäktige 28 mars 1890 beslöto byggandet af ett
epidemisjukhus efter ett af dåv. förste stadsläkaren
K. Linroth Utarbetadt program. 18 sept. 1893 öppnades
detta epidemisjukhus, som är beläget i stadens norra
del, i närheten af Roslagstull inom Engelbrekts
församling, 2,7 km. från Gustaf Adolfs torg, på en
genom stora sprängnings- och fyllningsarbeten jämnad
bergsplatå, 30 m. ö. h., genom branta bergssluttningar
på nästan alla sidor skild från omgifningen. Det
var vid öppnandet beräknadt för 175 patienter,
men har flera gånger blifvit utvidgadt, hvarjämte
sjukhusområdet genom inkorporerande af närgränsande
mark betydligt förstorats, så att detsamma numera
utgör 94,600 kvm. Anläggningskostnaderna ha uppgått
till 1,524,000 kr., hvartill komma 120,000 kr. för
tre 1905-06 uppförda träbaracker.
När de nu (maj 1907) under byggnad varande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
