- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
761-762

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erichsen (Eiriksson), Jón - Erichsen (Eriksen), Andreas Emil - Ericht, Loch - Erichthonios - Ericinéer - Ericinol - Ericoideae - Ericolin - Ericson - Ericson, Nils

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

president i det isländska litteratursällskapet
("Lærdómslistafjelag"). Jämte en mängd afhandlingar
i praktiska ämnen i åtskilliga tidskrifter skref han
upplysande företal och anmärkningar till det af honom
utgifna "Kongespeil" (1768; latinsk öfv. af Halfdan
Einarsson och dansk öfv. af E.), till den märkliga,
från 1190 härrörande historiska dikten "Jón Loptssons
encomiast" (1787) samt till "Olafssons rejser på
Island" (1772), äfvensom till Jón Árnasons "Isländske
rettergang" (1762) och O. Olavius’ "Ökonomiske
rejse i Island" (1780). Han upprättade äfven den
första katalogen öfver Det kongel. bibliotheks gamla
manuskriptsamling (1786).
C. R. (R. N-g.)

Erichsen (Eriksen), Andreas Emil, norsk skolman och
historiker, f. 1841 i Kristiania, blef student 1858,
filologisk kandidat 1865, var sedan 1863 anställd
vid Aars och Voss’ skola, blef 1877 rektor vid Tromsö
"skole for den höiere almendannelse" och 1892 rektor
vid Stavangers skola. Han har skrifvit läseböcker
i modersmålet och historia, Om trældom i Norden
(1861, belönt med kronprinsens guldmedalj), utgifvit
"Petter Dass’ Samlede skrifter" (I–III, 1873–77) samt
"Dassiana" (1891) och lämnat ett antal värdefulla
afhandlingar om litterära förhållanden i Norge
under reformationstidehvarfvet (mestadels tryckta
i "Norsk hist. tidsskrift"). Den norska skolans
historia har han belyst genom flera monografier,
bl. a. en om Bergens katedralskola (1906), och
förbereder en samlad framställning af ämnet.
O. A. Ö.

Ericht, Loch [lå’ch e’richt], sjö i Skottland, på
gränsen mellan grefsk. Perth och Inverness, fyller en
märklig tvärdal i Grampianbergen på 351 m. höjd. Den
är 22,5 km. lång, 1,600-200 m. bred, har en areal af
25,5 kvkm. och är ända till 155 m. djup. Genom den 9
km. långa ån E. afflyter den till Loch Rannoch, som
genom Tummel står i förbindelse med Tay. På vänstra
stranden reser sig Ben Alder, 1,145 m.

Erichthonios. Se Erechtheus.

Ericinéer, bot. Se Ericaceæ.

Ericinol, kem. Se Arctostaphylos.

Ericoideæ, bot. Se Ericaceæ.

Ericolin. Se Arctostaphylos.

Ericson, svensk adlig ätt, härstammar från grufegaren
Olof Ericsson (1778-1818), hvars äldste kände
stamfader var grufbrytaren vid Nordmarksgrufvorna i
Värmland Magnus Svensson (1680- 1739). Olof Ericssons
son Nils E. (se E. 1) adlades 1854 med namnet
Ericson och upphöjdes 1860 i friherrligt stånd enligt
37 § regeringsformen. En broder till denne var den
berömde uppfinnaren John Ericsson (se denne).

illustration placeholder
Nils Ericson. Efter ett af Troili måladt porträtt.

1. Nils E., friherre, ingenjör, f. 31 jan. 1802
nära Långbanshyttan i Färnebo socken, Värmlands län,
d. 8 sept. 1870 i Stockholm. I likhet med sin ofvan
nämnde broder visade han tidigt framstående anlag
samt uppmärksammades och framhölls af grefve Baltzar
von Platen. Han användes af denne som nivellör
och stationschef under byggnadsarbetena vid Göta
kanal. Därjämte blef han 1823 underlöjtnant vid
Ingenjörkåren, men transporterades 1830 till Flottans
mekaniska kår, i hvilken han s. å. utnämndes till kapten.
E. egnade en synnerlig uppmärksamhet åt sällskapslifvet
och förvärfvade äfven en ovanlig skicklighet att vinna
personer, med hvilka han kom i beröring. Men han
utmärkte sig tillika genom punktlighet, arbetsamhet
och stor administrativ förmåga. Dessa hans
egenskaper togos ock i anspråk för betydande arbetens
utförande. Sedan han 1830 blifvit öfvermekanikus
vid Gamla Trollhätte kanalverk samt tillika chef för
Västra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, byggde han
kanalerna vid Ström och Stallbacka, vid Säffle samt
vid Karlstad och Albrektssund. 1837 godkändes en af
honom uppgjord plan till ombyggnad af
Trollhätte kanal. Han blef själf ledare af detta stora
och svåra företag, som fullbordades (1844) på kortare
tid, än beräknadt var, och med en kostnad, som nära
öfverensstämde med hvad förslaget uppgifvit, något som
för den tiden var högst ovanligt och mycket bidrog att
rotfasta förtroendet till ingenjören. Därefter följde
i ordningen ombyggnaden af slussen i Stockholm mellan
Mälaren och Saltsjön, hvilket arbete fullbordades
1850, upprättandet af planen för Skeppsbrokajen i
samma stad jämte regleringen af Karl XIV Johans torg
samt plan till och utförande af kanalen mellan Saima
och Finska viken, ett af vår tids intressantaste
ingenjörsarbeten, fullbordadt 1855. Under utförandet
af dessa stora verk steg han från den ena graden till
den andra och öfverhopades med utmärkelser. 1850 blef
han öfverste vid Flottans mekaniska kår och adlades
1854, hvarvid han ändrade stafningen af sitt namn,
Ericsson, till Ericson. – Han ämnade nu att på den af
honom inköpta egendomen Nygård njuta hvila. Men just
vid denna tidpunkt kom frågan om järnvägar i Sverige
allvarligt på tal. Riksdagen hade vid slutet af 1854

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free