Print (PDF) - On this page / på denna sida - Eulalia den heliga - Eulaliasången - Eulalius - Eule - Eulenburg, Friedrich Alvert von - Eulenburg, Botho von - Eulenburg, Philipp zu E. und Hertefeld - Eulenburg, Albert - Eulengebirge - Eulenspiegel, Till - Euler, Leonhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1049 Eulaliasången-Euler 1050 10 dec. - En annan E. led äfvenledes under Dio-cletianus martyrdöden i Barcelona; hennes åminnelsedag är 12 febr. Eulaliasången (fr. Cantiléne de sdnte Eulalie), en af 28 rader bestående dikt på fornfranska öfver den heliga Eulalia (se d. o.). Dikten, som är skrif-ven omkr. 900, är det äldsta bevarade poemet på iranska. Eulälius var motpåfve mot Bonifatius I 418-419. Eule [öjle], tjech. Jilové, stad i Bohm en nära Moldaus biflod Sazawa. 1,508 inv. (1900). I nejden finnas guldgrufvor, som en tid voro de rikaste i Europa, men hvilka sedan 1400-talet obetydligt bearbetats. Euienburg [ö'j-]. 1. Friedrich Albert von E., grefve, preussisk statsman, f. 29 juni 1815, d. 2 juni 1881. E. egnade sig sedan 1849 åt statstjänsten, afgick 1859 såsom sändebud till Kina, Japan och Siarn samt af slöt 1861 vänskaps-och handelsfördrag med Japan och Kina. 8 dec. 1862 inträdde han som inrikesminister i Bismarcks kabinett och blef ett kraftigt stöd för Bismarck under striden med landtdagens deputeradekammare. Efter annekteringen af Schleswig-Holstein, Hannover, Hessen och Nassau (1866) egnade sig E. åt dessas införlifvande i det preussiska förvaltningssystemet och drefs så till att äfven i de äldre preussiska provinserna genomföra en förvaltnings-reform, som skulle gifva själfstyrelsen större utrymme. Detta skedde genom lagen om kretsindelningen af 13 dec. 1872 och provinslagen af 29 juni 1875, båda gällande de östra provinserna. Då Bismarck vägrade att medverka till dessa lagars införande äfven i de västliga provinserna, begärde E. sitt entledigande, hvilket beviljades 30 mars 1878. Genom den förtroliga ställning E. intog till Bismarck kom han att spela en viss roll äfven i den yttre politiken, t. ex. 1870 i juli såsom konung Vilhelms följeslagare i Ems. En samling af sina tal utgaf han under titeln Zehn jahre innerer politik 1862--72 (1872). (C. H. H.) 2. B o t h o v o n E., son till den förres kusin, grefve, preussisk statsman, f. 1831, var 1865-70 medlem af preussiska deputeradekammaren samt invaldes 1867 i nordtyska, riksdagen. Ehuru till-gifven de konservatives uppfattning, var han högt aktad äfven af de liberale. Efter att ha beklädt åtskilliga poster inom den högre administrationen utnämndes han 1878, efter sin frände E., till inrikesminister. Utarbetandet af socialistlagen, hvilken trädde i kraft 22 okt. 1878, var hans första verk som minister. På grund af meningsskiljaktigheter med Bismarck, som ej fann honom nog hårdhändt, afgick han 1881 och blef öfverpresident i prov. Hessen-Nassau. Han utnämndes 1892 till preussisk ministerpresident, sedan Caprivi nedlagt detta ämbete, och öfvertog i aug. s. å. äfven inrikesportföljen. Stridigheter mellan honom och rikskansleren Caprivi rörande den s. k. omstörtningslagen föranledde bägges afgång, 26 okt. 1894. Sedan 1899 är E. medlem af preussiska landtdagens herrehus. (C. H. H.) 3. PhilippzuE. undHertefeld, furste, brorson till E. l, tysk diplomat, f. i Königsberg 12 febr. 1847, deltog i 1866 och 1870-71 års krig, inträdde 1877 på den diplomatiska banan, blef 1879 ambassadsekreterare i Paris och 1881 i Miinchen, var 1888-94 preussiskt sändebud vid flera tyska hof samt 1894-1902 tysk ambassadör i Wien. Sistnämnda år drog han sig af hälsoskäl tillbaka ur akti? tjänst. E. har under många år varit en af kejsar Vilhelm II :s förtroligaste umgängesvänner och regelbunden följeslagare på kejsarens Nordlandsfärder. 1900 blef han ärftlig medlem af preussiska herre-huset och upphöjdes från greflig till furstlig värdighet med titeln "furst zu E. und Hertefeld, graf von Sandels". E. har under sin gunstlingstid ej sällan bakom kulisserna utöfvat ett rätt betydligt inflytande i starkt konservativ riktning på kejsarens personliga politik och anses t. ex. ha haft en väsentlig andel i rikskansleren Caprivis störtande, liksom han beskylldes för att i spetsen för en illa beryktad "kamarilla" ha hösten 1906 sökt störta rikskansleren Biilow och åstadkomma en kursförändring i reaktionär riktning. Våren 1907 inträdde under ännu outredda omständigheter en brytning mellan kejsaren och E., hvilken alldeles utträdde ur statstjänsten, samtidigt med att flera af hans förtrogna vänner aflägsnade från hofvet. E. har med musik utgifvit en diktsamling Skaldengesänge (1892), ett par häften Nordlands-Heder, Rosenlieder (1886; 152:a uppl. 1903), sagor, barnberättelser m. m. samt Eine erinnerung an graf Arthur Gobineau (1906). - E. är sedan 1875 gift med Augusta Sandels, dotter af svenske gen.-löjtnanten grefve S. A. Sandels. V. S-g. Euienburg [ö'j-], Albert, tysk läkare, f. 1840 i Berlin, blef med. doktor 1861, verkade 1874-82 såsom professor i Greifswald och bosatte sig sedan i Berlin. E. har vid sidan af sina vetenskapliga och praktiska arbeten med stor framgång egnat sig åt publicistisk verksamhet inom medicinen. Han har redigerat "Keal-encyklopädie der gesammten heilkunde" (15 bd, 1880-83; 3:e uppl., 28 bd, 1893-1903) och dess forts. "Encyklopädische jahrbiicher der gesammten heilkunde" (sedan 1891) samt författat Lehrbuch der allgemeinen thera-pie und der therapeutischen methodik (3 bd, 1898- 99) och Lehrbuch der klinischen untersuchungs-methoden (2 bd, 1903-04). Sedan 1895 utger han (jämte J. Schwalbe) "Deutsche medicinische wochenschrift". E. T-dt. Eulengebirge [ö'j-], en afdelning af Sudeterna, mellan Glatzer Neisse och öfre Weistritz, bildande en smal brant bergrygg af omkr. 650 m. höjd. Den högsta toppen är H o h e E u l e (1,014 m.). J- *". N. Eulenspiegel [ö'jlenspigel], Till, typ för skalkar och upptågsmakare. Se U l spegel. Euler [ö'jler]. 1. Leon h a r d E., schweizisk matematiker och fysiker, f. 15 april 1707, d. 18 sept. 1783 i Petersburg, studerade vid universitetet i sin födelsestad, Basel, där han särskildt egnade sig åt matematik, under Jean Ber-noullis ledning, och där han 1723 erhöll magistergraden. Af sin fader, som var präst, blef han bestämd för kyrkans tjänst, men lyckades slutligen få tillåtelse att egna sig åt sitt älsklingsstudium, de matematiska vetenskaperna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
