- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
1049-1050

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eulalia den heliga - Eulaliasången - Eulalius - Eule - Eulenburg, Friedrich Alvert von - Eulenburg, Botho von - Eulenburg, Philipp zu E. und Hertefeld - Eulenburg, Albert - Eulengebirge - Eulenspiegel, Till - Euler, Leonhard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

10 dec. - En annan E. led äfvenledes under
Diocletianus martyrdöden i Barcelona; hennes
åminnelsedag är 12 febr.

Eulaliasången (fr. Cantilène de sainte Eulalie), en
af 28 rader bestående dikt på fornfranska öfver den
heliga Eulalia (se d. o.). Dikten, som är skrifven
omkr. 900, är det äldsta bevarade poemet på franska.

Eulalius var motpåfve mot Bonifatius I 418-419.

Eule [öjle], tjech. Jilové, stad i Böhmen nära
Moldaus biflod Sazawa. 1,508 inv. (1900). I nejden
finnas guldgrufvor, som en tid voro de rikaste
i Europa, men hvilka sedan 1400-talet obetydligt
bearbetats.

Eulenburg [ö’j-]. 1. Friedrich Albert von E., grefve,
preussisk statsman, f. 29 juni 1815, d. 2 juni
1881. E. egnade sig sedan 1849 åt statstjänsten,
afgick 1859 såsom sändebud till Kina, Japan och
Siam samt af slöt 1861 vänskaps- och handelsfördrag
med Japan och Kina. 8 dec. 1862 inträdde han som
inrikesminister i Bismarcks kabinett och blef
ett kraftigt stöd för Bismarck under striden med
landtdagens deputeradekammare. Efter annekteringen
af Schleswig-Holstein, Hannover, Hessen och Nassau
(1866) egnade sig E. åt dessas införlifvande i
det preussiska förvaltningssystemet och drefs så
till att äfven i de äldre preussiska provinserna
genomföra en förvaltningsreform, som skulle gifva
själfstyrelsen större utrymme. Detta skedde genom
lagen om kretsindelningen af 13 dec. 1872 och
provinslagen af 29 juni 1875, båda gällande de
östra provinserna. Då Bismarck vägrade att medverka
till dessa lagars införande äfven i de västliga
provinserna, begärde E. sitt entledigande, hvilket
beviljades 30 mars 1878. Genom den förtroliga
ställning E. intog till Bismarck kom han att
spela en viss roll äfven i den yttre politiken,
t. ex. 1870 i juli såsom konung Vilhelms följeslagare
i Ems. En samling af sina tal utgaf han under
titeln Zehn jahre innerer politik 1862-72 (1872).
(C. H. H.)

2. Botho von E., son till den förres
kusin, grefve, preussisk statsman, f. 1831, var
1865-70 medlem af preussiska deputeradekammaren
samt invaldes 1867 i nordtyska, riksdagen.
Ehuru tillgifven de konservatives uppfattning,
var han högt aktad äfven af de liberale. Efter att
ha beklädt åtskilliga poster inom den högre
administrationen utnämndes han 1878, efter sin
frände E., till inrikesminister. Utarbetandet
af socialistlagen, hvilken trädde i kraft
22 okt. 1878, var hans första verk som minister.
På grund af meningsskiljaktigheter med Bismarck,
som ej fann honom nog hårdhändt, afgick han 1881
och blef öfverpresident i prov. Hessen-Nassau. Han
utnämndes 1892 till preussisk ministerpresident,
sedan Caprivi nedlagt detta ämbete, och öfvertog i
aug. s. å. äfven inrikesportföljen. Stridigheter
mellan honom och rikskansleren Caprivi rörande den
s. k. omstörtningslagen föranledde bägges afgång,
26 okt. 1894. Sedan 1899 är E. medlem af preussiska
landtdagens herrehus. (C. H. H.)

3. Philipp zu E. und Hertefeld, furste, brorson till
E. 1, tysk diplomat, f. i Königsberg 12 febr. 1847,
deltog i 1866 och 1870-71 års krig, inträdde 1877 på
den diplomatiska banan, blef 1879 ambassadsekreterare
i Paris och 1881 i München, var 1888-94 preussiskt
sändebud vid flera tyska hof
samt 1894-1902 tysk ambassadör i Wien. Sistnämnda
år drog han sig af hälsoskäl tillbaka ur
aktiv tjänst. E. har under många år varit en af
kejsar Vilhelm II:s förtroligaste umgängesvänner
och regelbunden följeslagare på kejsarens
Nordlandsfärder. 1900 blef han ärftlig medlem af
preussiska herrehuset och upphöjdes från greflig
till furstlig värdighet med titeln "fürst zu E. und
Hertefeld, graf von Sandels". E. har under sin
gunstlingstid ej sällan bakom kulisserna utöfvat
ett rätt betydligt inflytande i starkt konservativ
riktning på kejsarens personliga politik och anses
t. ex. ha haft en väsentlig andel i rikskansleren
Caprivis störtande, liksom han beskylldes för att i
spetsen för en illa beryktad "kamarilla" ha hösten
1906 sökt störta rikskansleren Bülow och åstadkomma
en kursförändring i reaktionär riktning. Våren
1907 inträdde under ännu outredda omständigheter en
brytning mellan kejsaren och E., hvilken alldeles
utträdde ur statstjänsten, samtidigt med att flera af
hans förtrogna vänner aflägsnade från hofvet. E. har
med musik utgifvit en diktsamling Skaldengesänge
(1892), ett par häften Nordlandslieder, Rosenlieder
(1886; 152:a uppl. 1903), sagor, barnberättelser
m. m. samt Eine erinnerung an graf Arthur Gobineau
(1906). - E. är sedan 1875 gift med Augusta
Sandels, dotter af svenske gen.-löjtnanten grefve
S. A. Sandels. V. S-g.

Eulenburg [ö’j-], Albert, tysk läkare, f. 1840
i Berlin, blef med. doktor 1861, verkade 1874-82
såsom professor i Greifswald och bosatte sig sedan
i Berlin. E. har vid sidan af sina vetenskapliga
och praktiska arbeten med stor framgång egnat sig
åt publicistisk verksamhet inom medicinen. Han
har redigerat "Real-encyklopädie der gesammten
heilkunde" (15 bd, 1880-83; 3:e uppl., 28 bd,
1893-1903) och dess forts. "Encyklopädische
jahrbücher der gesammten heilkunde" (sedan 1891)
samt författat Lehrbuch der allgemeinen therapie
und der therapeutischen methodik
(3 bd, 1898- 99)
och Lehrbuch der klinischen untersuchungsmethoden
(2 bd, 1903-04). Sedan 1895 utger han (jämte
J. Schwalbe) "Deutsche medicinische wochenschrift".
E. T-dt.

Eulengebirge [ö’j-], en afdelning af Sudeterna,
mellan Glatzer Neisse och öfre Weistritz, bildande en
smal brant bergrygg af omkr. 650 m. höjd. Den högsta
toppen är Hohe Eule (1,014 m.). J. F. N.

Eulenspiegel [ö’jlenspigel], Till, typ för skalkar
och upptågsmakare. Se Ulspegel.

illustration placeholder

Euler [ö’jler]. 1. Leonhard E., schweizisk
matematiker och fysiker, f. 15 april 1707, d. 18
sept. 1783 i Petersburg, studerade vid universitetet
i sin födelsestad, Basel, där han särskildt egnade
sig åt matematik, under Jean Bernoullis ledning,
och där han 1723 erhöll magistergraden. Af sin fader,
som var präst, blef han bestämd för kyrkans tjänst,
men lyckades slutligen få tillåtelse att egna sig åt
sitt älsklingsstudium, de matematiska vetenskaperna.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0553.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free