- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
1123-1124

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evans, Oliver - Evans, Sir George de Lacy - Evans - Evans, Sir John - Evans, Arthur John - Evanston - Evansville - Evaporation - Evaporometer - Evaristus l. Evarestus, den helige - Évasement - Evasion - Evasiv - Evasorisk - Evaux - Evdemonism - Evdokia - Eve, Ephe, Evhe - Evedal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äregirighets dröm, kunde han icke åstadkomma. E. skref
The young millwright’s and miller’s guide (1795; 14:e
uppl. 1853), ett långt efter hans död mönstergillt
verk, och The young steam-engineer’s guide (1805).

Evans [e’vənṡ], Sir George de Lacy, brittisk general,
f. 1787 på Irland, d. 1870, kämpade, efter tre
års tjänstgöring i Indien, under Wellington mot
fransmännen på Pyreneiska halfön (1812–14) och
utnämndes 1814 till öfverstelöjtnant. S. å. deltog
han i kriget mot Förenta staterna och 1815,
såsom generalkvartermästare, i slagen vid Quatre
Bras och Waterloo. I spetsen för en engelsk kår
på 10,000 man stred han i Spanien, 1835–37, på
Isabellas sida mot Don Carlos och vann de blodiga
segrarna vid S. Sebastian och Passages, men blef
slagen vid Oriamundi; 1837 års fälttåg slutade han
med stormningen af Irun. E. utnämndes 1846 till
generalmajor och 1854 till generallöjtnant. Såsom
befälhafvare öfver 2:a engelska divisionen på Krim
1854 befäste E. sitt rykte för militärisk skicklighet,
i synnerhet vid Alma och Balaklava samt vid försvaret
af Inkerman (26 okt. 1854). Några dagar efter
sistnämnda strid insjuknade han och återvände 1855
till England. 1861 utnämndes han till general. 1831
och 1833–65 var han ledamot af underhuset.

Evans [e’vənṡ], författarinna. Se Cross, Mary Ann.

Evans [e’vənṡ]. 1. Sir John E., engelsk arkeolog,
geolog och numismatiker, f. 1823, var i många år
pappersfabrikant, men har därjämte utvecklat en
betydande vetenskaplig verksamhet. Bland hans arbeten
må särskildt nämnas The coins of the ancient Britons
(1864), The ancient stone implements, weapons and
ornaments of Great Britain
(1872; 2:a uppl. 1897), The
ancient bronze implements, weapons and ornaments of
Great Britain and Ireland
(1881) och Flint implements
in the drift
(i "Archæologia", bd 38–39). E. är en
af utgifvarna af "Numismatic chronicle", i hvilken han
skrifvit ett stort antal artiklar. Han eger en af de
största och dyrbaraste fornsaks- och myntsamlingar i
England. Han är korresp. led. af Franska institutet
och led. af Vitt. hist. o. ant. akad. (1883) samt
har erhållit en mängd andra vetenskapliga utmärkelser.

2. Arthur John E., den föregåendes son, engelsk
arkeolog, f. 1851, har företagit etnografiska
och arkeologiska forskningar i Lappland, på
Balkanhalfön, företrädesvis i Dalmatien (1876–82),
på Sicilien och i södra Italien (Stor-Grekland) samt
under de senaste åren på Kreta. Sedan 1884 är han
föreståndare för Ashmolean museum i Oxford. E. har
utgifvit bl. a. Antiquarian researches in Illyricum
(i "Archæologia"), Syracusan medallions and their
engravers
(1892) och 4:e bandet af sin svärfader
Freemans "Sicily" (1893–94). Hans upptäckter på
Kreta ha väckt berättigadt uppseende. Sedan 1900 har
han gräft ut ruinerna af det storartade palats, som
vid midten af 2:a årtusendet f. Kr. låg i Knossos,
den med konung Minos’ och fabeldjuret Minotauros’
namn förbundna urgamla staden nära Kretas nordkust
(en utförlig beskrifning af detta "Konung Minos’
palats" har O. Montelius lämnat i "Nordisk tidskrift"
1905). Redan innan E. började gräfningarna i Knossos,
hade han på Kreta upptäckt flera från ännu äldre
tid härstammande föremål med ett slags förut okända
hieroglyfer. I
Knossos-ruinerna fann han en stor mängd
taflor af bränd lera dels med liknande
skriftecken, dels med en mera utvecklad skrift.
        (O. M.)

Evanston [e’vənståun]. 1. Stad i nordamerikanska
staten Illinois, vid Michigan-sjön, 19 km. n. om
Chicago, till hvilket det räknas som förstad. 19,259
inv. (1900). Säte för North Western university,
en metodistisk, för båda könen tillgänglig
läroanstalt (omkr. 3,800 stud.), hvars medicinska
och juridiska afdelningar ligga i Chicago och
vid hvilket finnes äfven ett svenskt teologiskt
seminarium. – 2. Stad i nordamerikanska
staten Wyoming vid Union-Pacific-banan,
2,094 m. ö. h. 2,110 inv. (1900). Stenkols- och
järngrufvor, järnvägsvagnsverkstäder; boskapshandel.
        (J. F. N.)

E’vansville [e’vənṡvil], stad i nordamerikanska
staten Indiana, vid Wabash-Erie-kanalens utlopp
i Ohio. 59,007 inv. (1900). Liflig järn- och
kvarnindustri; spannmåls- och tobakshandel.

Evaporation (lat. evaporātio, af va’por, dunst,
ånga), afdunstning (se d. o. och Ångbildning).
Evaporera, afdunsta.

Evaporomēter (af lat. evaporāre, afdunsta, och
grek. me’tron, mått), meteor., afdunstningsmätare
(se d. o.).

Evari’stus 1. Evare’stus,  den helige, enligt liber
pontificalis
den femte romerske biskopen, omkr. 105
e. Kr.

Évasement [evasmã’], befästningsk.,
en embrasyrs yttre öppning.
        L. W-son M.

Evasiōn (af lat. evādere, undkomma), afvikande,
rymning; undanflykt. — Evasiv l. Evasōrisk, som
tjänar till undanflykt eller förevändning; undvikande.

Evasiv. Se Evasion.

Evasorisk. Se Evasion.

Evaux [evå], stad i franska depart. Creuse,
460 m. ö. h., i en dal, som genomflytes af
Tardes, tillflöde till Loires biflod Cher. 1,848
inv. (1901). Där finnas 18 varma termalkällor af
53°—38° C. samt ett par något svalare, hållande
järnbikarbonat. Mycket besökt, i synnerhet af
reumatiska patienter. Om källornas fornåldriga
bruk vittna ruiner af en romersk badinrättning.
        Ln.

Evdemonism. Se Eudemonism.

Evdo’kia Fedorovna. Se Eudokia.

Eve, Ephe, Evhe, ett till västliga sudannegrerna
hörande folk på Slafkusten emellan Volta och
Lagos och i landet innanför denna. Hit höra många
större och mindre stammar, hvilka hufvudsakligen på
språkliga skäl föras tillsammans, de s. k. eve-talande
folken. Deras betydelse sammanhängde med slafhandeln,
då de på grund af sin intelligens och renlighet
voro högt skattade som slafvar. Den mest betydande
stammen utgör hufvudmassan af befolkningen i Dahomey
(se d. o.). Evefolken äro fetischdyrkare. De dyrka
äfven djur, förnämligast ormar, enligt den vanliga
uppfattningen som ett slags skyddsandar. Jfr Henrici,
"Lehrbuch der Ephesprache, Anlo-, Anecho- und
Dahome-mundart" (1891), och Ellis, "Ewe-speaking
peoples."         E. Rld.

Evedal, brunns- och badort vid Helgasjön, 5 km. n. om
Växjö, 160 m. ö. h., har två järnkällor, hvilkas
vatten — af samma styrka som det vid Medevi —
begagnas till drickning och bad. Kurtid juni–aug. Utom
af fasta kurgäster och sommargäster besökes stället
mycket af Växjöbor och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0606.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free