Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1259-1260 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Faggor - Faggot, Jakob - Faggot, Fagot - Fagiuoli, Giambattista - Fagnano, Giulio Carlo de´Toschi di - Fagne, La - Fagocytläran - Fagopyrism - Fagopyrum - Fagot - Fagott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"ha något i kläderna", "ha något i
barmen", "gå och bära på (eller dras med)
något". Jfr det norska verbet fagga,
"kludre noget sammen", vårdslöst sammanveckla.
R. G.


Faggot, Jakob, vetenskapsman, storskiftets
upphof sman, f. 13 mars 1699 i Vendels socken i
Uppland, d. 28 febr. 1777 i Stockholm, ingick
1721, sedan han fullbordat sina studier vid
Uppsala universitet, i Bergskollegium. 1726 blef
han e. o. ingenjör vid Landtmäterikontoret, i
hvars tjänst han utvecklade mycken verksamhet och
hvars öfverdirektör han blef 1747. På hans förslag
började Landtmäterikontoret 1734 utgifva kartor,
och ehuru det nya företaget hade att kämpa med stora
svårigheter, lyckades dock F. genom sin energi
och insikt öfvervinna desamma. Till följd af en
afhandling om Svenska landtbrukets hinder och hjelp
(1746) blef han ledamot i den kommitté, som efter
finska krigets slut (1743) tillsatts för att föreslå
åtgärder till Finlands upphjälpande. F. uttalade
sig för en grundlig undersökning af landet, innan
man skred till botemedel, och på hans förslag
anbefalldes Landtmäterikontoret att anordna en
sådan. En allmän uppmätning af finska bygderna
började då, storskiftet infördes, vattensjuka trakter
utdikades, nybyggen anlades och uppmuntrades m. m.,
hvilket allt blef af största betydelse för landets
kultur. Därjämte tillkommer honom förtjänsten att
ha infört den nya skiftesmetod, som fått namn af
storskifte (se d. o.). På grund af ett F:s memorial i
okt. 1748 tilläts i förordn. 1 mars 1749 eventuellt
storskifte i st. f. tegskifte, och F:s 1755 utgifna
betänkande Om allmänna tillståndets sjukdom och bot
föranledde storskiftesförordningen af 5 april 1757,
den egentliga grundförfattningen för det svenska
storskiftet. F. verkade äfven nitiskt för ombildning
af det under honom som landtmäteridirektör lydande
justeringsverket och för förbättring af mått- och
viktsystemen, men blef ej i tillfälle att fullständigt
genomföra sina reformförslag. För sin stora praktiska
duglighet anlitades han i en mängd ofta maktpåliggande
uppdrag. 1739 blef han led. af Vet. akad. och var
1742-44 dess sekreterare. Utom ofvannämnda skrifter
och åtskilliga uppsatser i Vet. akad:s "Handlingar"
skref han Rymdmätning, eller rön af mätekonsten
m. m. (1739), Förbättring på kornhusbyggnad (1758),
Systematiska begrepp om allmänna hushållningens
brister och botemedel (1763), Anledning till en riktig
myntfot (1766) m. m.

Faggot, Fagot [fä’get], eng. (eg. bunt, knippa),
engelsk järn- och stålvikt, = 120 pound avoirdupois =
54,431 kg.

Fagiuoli [fadjoåli], Giambattista, italiensk skald,
f. 1660, d. 1742, var medlem af De nios kollegium i
Florens. Hans mestadels burleska dikter utkommo under
titeln Rime piacevoli (1729 och 1733). En samling
lustspel, Commedie (1734-36), värderas äfven för
korrekt språk och ledig dialog.

Fagnano [fanjanå], Giulio Carlo de’ Toschi di F.,
italiensk matematiker, f. 1682, d. 1766, utgaf flera
värdefulla matematiska afhandlingar, hvilka han
1750 samlade och omtryckte under titeln Produzioni
matematiche. F. var den förste, som visade, att
summan eller skillnaden mellan två elliptiska bågar
under vissa villkor kan uttryckas under algebraisk
form, och gaf därigenom uppslaget till teorien för
de elliptiska funktionerna. Också plägar nämnda sats
vanligen efter sin upptäckare kallas Fagnanos
teorem. G. E.*

Fagne, La [fa’nj], fla. Venn, Veen (af kelt. fani,
träsk), område i Belgien, mellan Meuse och Sambre,
omfattar södra delen af provinserna Namur och Hainaut.

Fagocytläran (af grek. fagein, uppäta, och kytos,
cell). Se Bakteriologi, sp. 732.

Fagopyrism, toxik., en mycket egendomlig
förgiftningssjukdom, som angriper vissa husdjur
(får och svin, mera sällan getter, nötboskap och
hästar) efter förtärande af bohvete (Fagopyrum
esculentum), särskildt färskt sådant, skördadt vid
blomningstid. Åkomman uppträder emellertid endast hos
sådana djur, som ha hvit eller hvitfläckig pels och
som i det fria utsättas för direkt solbelysning. Hos
dem inflammeras de hvita partierna af huden,
som svullnar, blir het och kliar; i svårare
fall uppträda därå blåsor, t. o. m. varbildning
och brand. Äfven inflammation i ögats bindehinna
(konjunktivit) samt i svalg och luftvägar uppträder,
beledsagad af häftig oro, stundom stegrad till kramp
och raserianfall, efterföljda af bedöfning. Mag-
och tarmsymtom samt retning af urinvägarna äro
sällsynta. - För att förklara uppkomsten af denna
egendomliga förgiftning har man antagit, att i
bohvetet skulle förekomma något ämne, som vore i
stånd att "sensibilisera" huden, d. v. s. i hög grad
öka dennas känslighet för solstrålarna -, likasom
man med s. k. "sensibilisatorer" kan förstärka
fotografiplåtens känslighet för ljuset. Särskildt
fluorescerande ämnen (se Luminiscens) ha visat sig
ega förmågan att öka djurväfnaders känslighet gentemot
solstrålarna. Nu har i själfva verket dansken Koefoed
i bohvete påvisat ett ämne, fluorofyll, hvilket,
såsom namnet antyder, företer fluorescens. Det
är därför mycket troligt, att detta ämne, spridt
i blod och väfnader hos de ifrågavarande djuren,
leder till en höggradig skärpning af solljusets
retande inverkan på huden. Att blott hvita eller
hvitfläckiga djur angripas, torde bero på, att
endast i sådan hud solstrålarna förmå att tränga på
djupet med tillräcklig styrka för att kunna alstra
de beskrifna förändringarna. Iakttagelserna öfver
fagopyrismen och dennas orsak äro af mycket stort
allmänbiologiskt intresse med hänsyn till solljusets
verkan på lefvande väsenden. C. G. S.

Fagopyrum. Se Bohvete.

Fagot, eng. Se Faggot.

Fagott (it. fagotto, eg. bunt, knippa; fr. basson,
basinstrument), mus. 1. Ett blåsinstrument af trä,
i form af ett dubbelt rör med ljudhål och klaffar
samt S-formigt böjdt mässingsmunrör. Utanför
munrörets spets ligga de två rörbladen fria (liksom
på oboen), och blåsaren tar dem direkt mellan
läpparna, hvarigenom han får tonens uttryck i sin
makt. Instrumentet, som uppkommit så att säga genom
hopvikning af den ohandterligt långa bombarden,
representerar basen i träblåsargruppen. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>