Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falcone, Aniello - Falconer, William - Falconer, Hugh - Falconet, Étienne Maurice - Falconetto, Giovanni Maria - Falconidæ - Falconiformes - Faldur - Fale Bure - Fale hin unge - Falekvarna - Faleme - Falerii - Falernum vinum - Falernvin - Falerts (Fahlerz) - Falguiére, Jean Alexandre Joseph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
största beundran - en ryktbarhet, hvars berättigande
eftervärlden ej till graden kan närmare kontrollera,
enär intet enda säkert arbete nu för tiden är kändt
af denne konstnär, hvars berömmelse togs i arf af
lärjungen Salvator Rosa. C. R. N. O. G-g.
Falconer [fä^ne], William, engelsk skald, f. 1732
i Edinburgh, d. 1769 genom skeppsbrott, skildrade
med åskådlighet och kraft sjölifsscener i dikten The
shipwreck (1762; nya uppl. 1764 och 1872), som mottogs
med mycket bifall. F. författade vidare den politiska
satiren The demagogue (1764) samt det gedigna
arbetet Universal marine dictionary (1769). Biogr.
af Carruthers 1858. Se vidare J. Friedrich, "Falconers
Shipwreck’; (1901).
Falconer [få’kno], Hugh, engelsk paleontolog, f. 1808
i Skottland, d. 1865, studerade medicin i Aberdeen och
Edinburgh, reste 1830 såsom biträdande läkare till
Ostindien, där han mest sysselsatte sig med botanik
och 1832 öfvertog öfverinseendet öfver botaniska
trädgården i Saharanpur. Därifrån företog han först en
geologisk undersökning af Sivalikbergen och sedermera
en botanisk undersökning af Himalayabergen. 1837
deltog han i A. Burnes expedition till Peshawar
och Kashmir samt återvände 1838 till Saharanpur
med rika botaniska, geologiska och paleontologiska
samlingar. 1842 återkom han, på permission, till
England samt utnämndes 1848 till direktor vid
botaniska trädgården i Calcutta och professor i
botanik vid Medical college i samma stad. 1855 bosatte
han sig i England. Skrifter: Fauna antiqua Sivalensis
(9 dlr, 1846-49), som F. utgaf tills, med Cautley,
Palæontological memoirs and notes (1868; utg. af
Murchison) m. fl.
Falconet [-kana’], Étienne Maurice, fransk bildhuggare,
f. 1716, d. 1791, var elev af Lemoine i Paris och
blef, 23 år gammal, medlem af akademien för gruppen
Milo sönderrifves af lejonet (i Louvre). F. utförde
flera monumentala verk - äfven kyrklig skulptur. 1766
kallades han till Petersburg, där han vistades i tolf
år och utförde Peter den stores ståtliga ryttarstaty
(brons). 1779 blef F. direktör för konstakademien i
Paris. Han var äfven författare (Réflexions sur la
sculpture, 1761, m. m.). Hans (Œvres utkommo 1781 ff.
(G-g N.)
Falconetto [-kåne’ttå], Giovanni Maria,
italiensk målare och arkitekt, f. 1458 i Verona,
d. 1534. Såsom målare - han sträfvade jämte
Dom. Morone, F. Buonsignori och Liberale da Verona
m. fl. att från Mantegnas stränga stil nå fram till
venezianernas vekare formgifning och rikare färgskala
- skapade han verk mest i dekorativ riktning,
såsom takfresker i Blasius-kapellet i S. Nazaro e
Celso i Verona och de allegoriska framställningarna
med tyska släktvapen i S. Pietro Martire i samma
stad. Hans stafflibilder äro sällsynta. Märkligast
är Sibyllan, inför Augustus förutsägande Kristi
ankomst (i museet i Verona), som förråder påtagliga
intryck af Botticelli. Såsom arkitekt tillhör han
fullt högrenässansen. Hans förnämsta arbeten i
byggnadsväg äro de båda vackra trädgårdshusen bakom
det nuv. Palazzo Giustiniani i Padua, uppförda 1524
för den bekante "lefnadskonstnären" L. Cornaro (se
d. o.), Porta S. Giovanni (1528) och Porta Savonarola
(1530), starkt påverkade af Roms triumfbågar,
midtpartiet af Palazzo del Capitanio med sin härliga
portal m. fl. byggnadsverk därsammastädes, alla af
utprägladt monumental karaktär.
Den i Rom under tolf års tid utbildade
F. egnade sig såsom arkitekt uteslutande åt
utförande af byggnader i stor stil och vägrade
envist att åtaga sig anspråkslösare arbeten.
O. G-g.
Falconidæ, zool. Se Falksläktet.
Falconiformes, zool. Se Dagroffåglar.
Faldur [-or] kallas den till de isländska kvinnornas
festdräkt hörande hufvudbonaden, ett slags hjälm af
hvitt flor, framtill sammanhållen af ett förgylldt
diadem och baktill prydd med en lång hvit slöja
(se bild till art. Bröllop, sp. 462). B. N-g.
Fale Bure. Se Bure.
Fale hin unge. Se Bure och Bure gille.
Falekvarna, f. d. socken i Skaraborgs län, har helt
och hållet uppgått i Slöta socken.
Faleme, biflod från v. till Senegal, uppstår
af flera källfloder ung. under 12° n. br., har
nordvästlig riktning, får under regntiden på många
ställen en bredd af 200-300 m. och är då, ehuru med
svårighet, farbar omkr. 140 km., men är för öfrigt
obetydlig. Omkr. 20 km. ofvanför Bakel förenar den
sig med Senegal. Längd omkr. 550 km.
Falerli, stad i Etrurien, vid den (sedermera anlagda)
flaminiska vägen (nu Civita Castellana). Invånarna
kallades falisker och lågo, såsom bundsförvanter
till eller beroende af Veji, i strid med Rom. Enligt
en (mindre bestyrkt) sägen skall romerske
fältherren Camillus ha belägrat staden 394 f. Kr.,
hvarvid en skolmästare förrädiskt fört till hans
läger flera förnäma barn, som Camillus ädelmodigt
återsändt. Säkert är, att invånarna omkring den tiden
trädde i förbund med Rom. Under det stora italienska
kriget afföll F., men kufvades lätt 293 f. Kr.
B. Tdh.
Falernum vinum, lat., Falernvin, af drufvor från
den falerniska bygden i Kampanien pressadt vin, som
i forntiden gällde för Italiens bästa, näst vinet
från Cæcubum, och prisas högt af Horatius. Det
dracks vanligen uppblandadt med vatten eller honung.
B. Tdh.
Falernvin. Se Falernum vinum.
Falerts (Fahlerz), ty. (af fnty. fahl, grå,
och erz, malm), miner., en grupp af i tetraedrar
kristalliserande, blygråa och metallglänsande
mineral, som utgöras af arsenik- eller
antimonsvaflighetens salter med koppar-, silfver-
eller järnsulfuret. Till denna grupp hör vanlig
falerts, 3 Cu3 SbS3+Cu Zn2 SbS4,
freibergit, 3 Ag3 SbS3+Cu Fe2 SbS4,
spaniolit, 3 Cu3 SbS3
+ CuHg2 SbS4, tennantit, 3Cu3 AsS3+CuFe2AsS4,
m. fl. Den vanliga falertsen, tetraedriten, som
på grund af sin kopparhalt förarbetas på koppar,
uppträder på gångar i äldre sedimentära bergarter i
Rhens skifferområde, vid Klausthal i Harz, vid Pribram
i Böhmen, i Thüringen, Cornwall o. s. v., men också i
trakytiska bergarter, t. ex. vid Kapnik. En i Sverige
anträffad varietet af falerts är aftonit (med
omkr. 6 proc. silfver) från Gärdsjön i Värmland.
A. Hng.
Falguière [-giär], Jean Alexandre Joseph, fransk
bildhuggare och målare, f. 7 sept. 1831 i Toulouse,
d. 19 april 1900 i Paris, studerade hos Jouffroy och
vann 1859 Rom-priset. Han hade redan 1857 debuterat
på Salongen med statyn Theseus som barn och vann
stor framgång med Segraren vid tuppfäktningen
(en naken springande yngling, 1864, i brons i
Luxembourg-galleriet). 1868 vann han Salongens
hedersmedalj med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
