Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1501-1502 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Feijó, Antonio de Castro - Feijoa - Feijóo y Montenegro, Fray Benito Jeronimo - Feilberg, Henning Frederik - Feilitzen, von - Feilitzen, Karl Fredrik Johan von - Feilitzen, August Gustaf Reinhold von

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

y Montenegro (se denne), f. 1860 i Ponte do Lima
(distriktet Vianna do Castello), blef 1893 sitt
lands chargé d’affaires i Stockholm och Köpenhamn
samt befordrades 1902 till envoyé extraordinaire et
ministre plénipotentiaire vid svenska och danska
hofven. F. hängaf sig tidigt åt skaldekonsten
och intog en plats i den grupp af lyriker, som i
Portugal motsvarar de franske "Parnassiens". Hans
första diktverk, Sacerdos magnus (1881) och
Transfigurações (1882; på alexandriner), afspegla
tankelifvets stämningar hos den unge drömmaren,
hvars naturdyrkande panteism och intryck af
en Schopenhauers, en Leopardis "världssmärta"
förmälas med varm tro på framåtskridandet i Comtes
och Spencers anda. Blidt elegiska och affattade
i växlande, klangfulla versslag äro däremot hans
formfulländade Lyricas e bucolicas (1884), där
känslorna, framför allt kärleken, besjungas. I
Cancioneiro chinez (1890) efterbildar han idyller
från den kinesiska poesiens klassiska ålder. F:s
nästa diktsamling Ilha dos amores (1897) utgör en
uppgörelse med skaldens ungdom och ger uttryck åt en
besviken och hemlös själs resignation. Hans senaste
arbete, Bailatas (1907), utgifvet under pseudonymen
Ignacio d’Abreu e Lima, visar en ny sida af hans
skaldekynne, näml. humorn. Anonymt har han utgifvit en
portugisisk öfv. af A. Strindbergs "Lycko-Pers resa"
(1906). Åtskilliga af hans dikter äro öfversatta
till svenska af Göran Björkman, bl. a. "Fallna blad"
(1893).
G. B.

Feijoa, bot. Se Orthostemon.


Feijóo y Montenégro
[feichå’å i], Fray Benito Jeronimo, spansk
skriftställare och benediktinmunk, teol. doktor
och professor, f. 1676 i byn Casdeiniro nära Orense,
d. 1764 i Oviedo. F. var i besittning af en omfattande
lärdom, förde under hela sitt lif en ihärdig kamp
mot tidens vidskepelser och fördomar, var i mångt
och mycket en föregångsman, arbetade för utsträckt
folkbildning, kvinnans rättigheter, uppträdde
reformerande på det kyrkliga området och intog en
mycket avancerad politisk ståndpunkt. Hans skrifter,
som omfatta filosofi, historia, statskunskap,
filologi, naturalhistoria, geografi, matematik,
fysik, astronomi, medicin, litteratur och konst,
äro samlade i hans encyklopediska arbete Teatro
critico universal (8 bd, 1726-39) och i Cartas
eruditas (5 bd, 1742-60), hvartill komma hans
poetiska arbeten, Desengaño y conversión de
un pecador och A la conciencia . 1876 utkom 5:e
uppl. af hans skrifter, som då utgått i tillsammans
en half mill. volymer. F. åtnjöt europeiskt rykte,
och hans arbeten öfversattes till italienska, franska,
tyska, engelska etc. F. förvärfvade stor förmögenhet,
som uteslutande användes till barmhärtighetsverk,
och han dog fattig. Hans staty är rest framför
nationalbiblioteket i Madrid. De bästa af hans
skrifter finnas i Rivadeneyras "Biblioteca de autores
españoles", vol. 56. Ad. H-n.

Feilberg, Henning Frederik, dansk folklorist, f. 6
aug. 1831 i Hilleröd, blef 1849 student och 1855
teol. kandidat, sedermera kaplan hos språkforskaren,
prästen E. Hagerup på Angel, fick 1859 egen
prästerlig befattning i Slesvig, men afsattes 1864 af
de tyska myndigheterna. 1868-91 var han kyrkoherde
i trakten af Ribe och har därefter uteslutande
egnat sig åt sina vetenskapliga arbeten. Redan
1863 gjorde han sig känd genom en skildring af
folklifvet i mellersta Slesvig, Fra heden, och 1889
utgaf han Dansk bondeliv, navnlig i Vestjylland
(2:a uppl. 1898; bd 2 1899). Ett senare stort verk
är Jul (2 bd 1904-05). 1886 började han utgifva
sitt hufvudarbete, Bidrag til en ordbog över jyske
almuesmål (bd I, A-H, 1893; ännu ej fullbordadt),
ett ypperligt och omfattande språkvetenskapligt verk,
som tillika ger en mängd upplysningar om allmogens
lif och tänkesätt. I flera afhandlingar (uti "Dania",
"Aarbog for dansk kulturhistorie", "Zeitschrift
des vereins für volkskunde" m fl.) har F. lämnat
värdefulla bidrag till belysning af vidskepelse,
sagohistoria o. d. 1894 blef han hedersdoktor vid
universitetet. Se biografi öfver F. af M. Kristensen i
"Dania", 1901. F. är en bland de förnämste kännarna
af allt, som hör till den nordiska folkloristiken.
E. Ebg.*

Feilitzen, von, svensk släkt, uppgifves härstamma
från en af de äldsta adliga ätter (von Feilitzsch)
i Voigtland, markgrefskapet Baireuth, och inkom 1620
till Sverige med Adam von F., hvilken 1628 fick godset
Tirsen i Livland i förläning. En af hans ättlingar
i fjärde led, majoren Johan von F., adlades 1818
med bibehållande af samma namn. Med hans son utgick
1893 den adliga ätten; från hans bröder härstammar
den ännu fortlefvande, ej på svenska riddarhuset
introducerade släkten von F.

1. Karl Fredrik Johan von F., af den icke
naturaliserade grenen, brorson till ofvannämnde
Johan v. F., skriftställare, f. 22 sept.
1802 i Slaka socken, Östergötland, d.
7 nov. 1876 i Stockholm, ingick 1818 i
krigstjänst, ur hvilken han 1830 tog afsked
såsom löjtnant. Därefter egnade han sig en tid
åt skötseln af sin egendom Haddorp i Östergötland,
men flyttade 1843 till Stockholm. F. skref
en del stycken i bunden stil. Ett varaktigt
minne af F:s kärlek till konsten och litteraturen
är Artisternas och litteratörernas pensionsförening
(1847), hvars egentlige skapare han var och
i hvilken han bestridde skattmästarbefattningen
ända till 1861.

2. August Gustaf Reinhold von F., den föregåendes
broder, sjömilitär, f. 6 april 1815 på
Haddorp, Slaka socken, Östergötland, d. 26 april
1898 i Stockholm, blef 1838 sekundlöjtnant vid
flottan och tjänstgjorde där oafbrutet
under 45 år med undantag af 2 3/4 år, då han var
disponent för Motala verkstad. 1871 förordnades han
till chef för Förvaltningen af sjöärendena,
utnämndes 1876 till konteramiral och var
1877-83, efter ofvannämnda ämbetsverks omorganisation,
chef för Marinförvaltningens militärafdelning
och ordf. i Marinförvaltningen. F. egnade sig
hufvudsakligen åt artillerivetenskapen; han
konstruerade en del vid flottan begagnade kanoner och
det första till krigsbruk i Sverige antagna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>