Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 25-26 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fénelon, François de Salignac de la Motte- - Fener. Se Fanar - Fenestella - Fenestella - Fenestrelle - Fenetidin. Se Fenacetin - Fenetol - Fenêtres d´enfer, fr. ("helvetesfönster"). Se Dräkt, sp. 932 - Fenfotingar, zool. Se Pteropoda - Feng - Fenge - Fenger, Peter Andreas - Fenger, Johannes Ferdinand

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

underligt, att Télémaque, hans mästerverk, under
långa tider tjänstgjort som skolbok. Af F:s verk
utkom en upplaga i 9 bd 1787-92. Senare uppl. äro
bl. a. en i 19 bd, 1809-11, "édition Lebel" i 33 bd,
1820-30, och "edition de Saint-Sulpice" i 10 vol.,
1851-52. "Télémaque" öfversattes till sv. 1721
af D. Granatenflycht och 1723 af D. Ehrenadler
(af den senares öfversättning inlöste adeln 1723
1,000 ex. för 6,000 dal. kmt); vidare äro tolkade
"Den heliga visheten" (1881; 3:e uppl. 1905);
"Gudlige betraktelser för hvar dag i månaden" (1857)
och"Samtal öfver vältaligheten" (1880). Litt.: Ramsay,
"Histoire de la vie et des ouvrages de F." (1723),
Querbeuf, "Vie de F." (i uppl. 1787-92), de Bausset,
"Histoire de F." (1808), Tabaraud, "Supplément aux
histoires de Bossuet et de F." (1822), Gosselin,
"Histoire littéraire de F." (1843), Sainte-Beuve,
"Causeries du lundi", II och X (1850 och 1854), Faguet
i "Études sur le XVII:e siècle" (1890), P. Janet,
"F." (i serien "Grands écrivains franç.", 1892),
Crouslé, "F. et Bossuet" (1894-95), Mahrenholtz,
"F." (1896), Boutié, "F." (1900), Sanders,
"F." (1901), S:t-Cyres, "F." (s. å.), Cagnac, "F.,
directeur de conscience" (1902) och "F., lettres de
direction" (s. å.) samt Funck-Brentano, "F." (s. å.).
J. M.

Fener. Se Fanar.

Fenestella Lonsd., paleont., ett under silur-, devon-,
karbon- och permtiden lefvande bryozosläkte. Den
af en mängd djurhus sammansatta kolonien är
solfjäderliknande eller trattformig, bildad af smala,
medelst tvärgrenar förbundna stammar
och därigenom nätliknande (fig. a).

Djurhusens
mynningar sitta i två rader, en på hvardera sidan om
en midtköl på stammens framsida (fig. b). I Gottlands
öfversilur finnas två arter. F. retiformis Schloth. är
ett ledfossil för den permiska zechstenen.
A. Hng.

Fenestella, romersk historieskrifvare,
d. år 19 e. Kr., författade annaler,
som gingo från Roms grundläggning till
republikens fall. Han synes snarare ha samlat
antikvariska och historiska uppgifter än lämnat
en sammanhängande framställning af statens öden.
R. Tdh.

Fenestrelle, by i italienska prov. Turin, ligger
vid den från Césanne öfver Col de Sestrières ned
till Chisonedalen och Pinerolo ledande alpvägen. 740
inv. (1901, som kommun 1,359 inv.). F. hörde fordom
till Dauphiné, men kom under spanska arfföljdskriget
(1708) till Savojen. Fästningen, som därefter
förstärktes, intogs 1796 af fransmännen och
förstördes, men orten har fått nya befästningar. De
utgöra en del af Dora Riparia-befästningsgruppen
såsom skyddande hufvudställningen Susa-Exilles från
kringgång i s. och bestå hufvudsakligast af tre fort
med annexverk. I ryggen spärras dalen af 2 fort. I
n. v. förbindes F. genom batteriet Serre-Mari med
Dell’ Asietta-ställningen (4 batterier), som förbinder
F. med Exilles. I närheten af F. ligga valdensernas
dalar. J. F. N. L. W:son M.

Fenetidin. Se Fenacetin.

Fenetol, kem., C₆H₅O(C₂H₅),
eteriskt luktande vätska,
etylester af fenol, framställes ur fenolkalium och
etyljodid.

Fenêtres de l’enfer [Mtr däfur],
fr. ("helvetes-fönster"). Se Dräkt, sp. 932.

Fenfotingar, zool. Se Pteropoda.

Feng, isl. Fengr, ett af Odens namn, hvilket betyder
"den fångande", troligen afseende hans rof af
skaldemjödet, som kallas fengr Oðins, "Odens fångst".
Th.W.

Fenge var enligt Saxo Grammaticus en jylländsk höfding
och broder till Horvendel, Amleths (Hamlets) fader,
som han af afund mördade, hvarpå han äktade hans
gemål Geruth, konung Röreks dotter. Amleth ställde
sig vansinnig, hvarigenom han lyckades att undkomma
alla försåt och fick tillfälle att genom ett strafftal
väcka en uppriktig ånger hos sin brottsliga moder. När
F. för Rörek och Geruth icke vågade att hemma bringa
brorsonen om lifvet, skickade han bort denne till
England med en hemlig uppmaning till engelske konungen
att låta döda Amleth. Denne uppdagade dock sveket,
återvände efter ett års förlopp och tog en fullständig
hämnd, i det han uppbrände F:s gård med allt folket
och dödade farbrodern med hans eget svärd. Efter F:s
död blef Amleth konung i Jylland. Horvendel är samma
namn som Aurvandel (se d. o.). - I Shaksperes
världsberömda dramatisering af Hamletssagan motsvaras
F. af Claudius. Th.W.*

Fenger. 1. Peter Andreas F., dansk präst, f. 1799,
d. 1878, 1829 kyrkoherde i Slotsbjergby vid Slagelse
och 1855 vid Vor frelsers kirke i Köpenhamn, räknades
som en af Grundtvigs äldste, besinningsfullaste och
själfständigaste anhängare. Han var i sin första
befattning en af ledarna för den religiösa väckelsen
i Väst-Själland och förde 1833 en kraftig strid mot
den rationalistiska riktningen i trakten. Under en
lång följd af år deltog han lifligt i diskussionen om
kyrkans angelägenheter. I synnerhet verkade han för
psalmsångens höjande genom en ny upplaga af Th. Kingos
psalmer 1827 samt genom en af honom själf redigerad
och i många kyrkor begagnad psalmbok ("Fengers
till-lägg", 1857; 7:e uppl. 1873). Han sökte äfven
framkalla nya psalmmelodier och affattade 1874 förslag
till ny altarbok. Se Fr. Barfod, "P. A. Fenger"
(1878).

2. Johannes Ferdinand F., den föregåendes broder,
dansk präst, f. 1805, d. 1861, vardt redan 1825
teol. kand. och 1828 licentiat samt täflade 1833
med K. T. Engelstoft om en professur i teologi vid
Köpenhamns universitet. 1834 blef han kyrkoherde
i Lynge vid Sorö och var snart själen i en
krets af nitiska, mest grundtvigianska präster i
sydvästra Själland. 1836-54 var han ordf. i danska
missionssällskapet och skref 1843 Trankebar-missionens
historia, hade en viktig del

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>