- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
163-164

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fidias - Fidibus - Fiditier. Se Syssitia - Fidius dius l. Dius Fidius - Fidji-öarna l. Viti-öarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nästan öfvermänsklig höghet och den skönaste
draperibehandling; de vittna ojäfaktigt om F:s
snille. Det tredje och icke minst beundransvärda
minnesmärket af denna skolas konst är den långa,
kring hela templets utanvägg löpande reliefslinga, som
framställer Panatheneernas festtåg, och hvaraf ännu
omkr. 120 m. återstå, innehållande de yppersta och
mest växlande bilder af ryttare, vagnar, musikanter,
korgbärerskor, offerdjur samt flickor med skålar,
kannor, facklor och rökelsekärl, allt i en låg relief
af renaste och strängaste stil, som likväl ej hindrat
utvecklingen af frihet och lif (se Bildhuggarkonst,
pl. II). Som en direkt återspegling af ett F:s
originalarbete i brons har man vidare på senaste
tid trott sig kunna med säkerhet beteckna den sköna
Diadumenos Farnese i marmor, som numera finns i
London (se fig. 2). – Bildhuggarkonstens alla sidor
behärskades till fullkomlighet af F. Hans verk
förenade natursanning och lefvande uppfattning
med djup innerlighet i uttrycket samt en omedelbar
riktning åt det storslagna och ideala. Han är stor
i kompositionen, huru enkel än hans grundtanke är,
huru enkla ock de medel, genom hvilka han söker
uttrycka den; han är stor i den hjärtats oskuld och
den själens adel, som utmärka dessa skapelser af
hans ande; han är stor äfven i utförandet och den
outtröttliga sorgfälligheten i arbetet, hvilken kom
jämväl de ofvan nämnda gafvelgrupperna och relieferna
till godo, oaktadt de, högt ofvanom kolonnerna, aldrig
i forntiden kunde blifva föremål för den noggranna
undersökning, som de nu äro underkastade, ställda
omedelbart inför den moderne åskådarens blickar.

Litt.: Petersen, "Die kunst des Phidias" (1873),
Collignon, "Phidias" (1886), Springer, "Handbuch der
kunstgeschichte", I, omarb. af Michaelis (1904),
Furtwängler och Urlichs, "Denkmäler griechischer
und römischer skulptur" (s. å.), samt Baumgarten,
Poland och Wagner, "Die hellenische kultur" (1905).
C. R. N.

Fidibus, hopviken pappersremsa, med hvilken man
tänder en cigarr eller en tobakspipa. Ordet, som
först 1650 dyker upp i tyskt studentspråk, är af
oviss härkomst.

Fiditier. Se Syssitia.

Fidius dius l. Dius Fidius, rom. myt., fornromersk
gudomlighet, hvilken likasom Fides representerade
helgden af åtagna förbindelser och löften. I likhet
med öfriga genom personifikation af abstrakta begrepp
uppkomna gudomligheter har han föga själfständig
individualitet och förblandas ofta dels med den
ursprunglige sabinske Semo Sancus, dels med Hercules.
A. M. A.

Fidji-öarna l. Viti-öarna (eng. Fiji
islands
), en till Polynesien hörande ögrupp mellan
Nya Hebriderna i v. och Tonga-öarna i ö., mellan
15° 48’ och 21° 4’ s. br. samt 181° 38’ och 176°
51’ ö. lgd. fr. Greenw., den största, fruktbaraste
och med afseende på läget viktigaste ösamlingen
i Polynesien, bestående af i allt 255 öar (däraf
omkr. 80 bebodda) med en sammanlagd areal af 20,801
(med Rotumah 20,837 kvkm.). De största öarna äro Viti Levu
l. Stora Viti (10,644 kvkm.), Vanua Levu
(6,475 kvkm.), Taviuni (553 kvkm.) och Kandavu
(535 kvkm.). Nordväst om Viti Levu ligger Yasavakedjan,
ö. om Vanua Levu Ringgold-öarna,
s. om dessa östra gruppen, bestående
af Exploring-öarna och Lakeba-öarna,
och s. om Vanua Levu centralgruppen (bl. a. Ovalau,
se fig. 1, Ngau och Moala). De större öarna
äro bergiga och höga (M:t Freeland på Vanua Levu 1,750
m.), hufvudsakligen bildade af vulkaniska bergarter:
basalt, trakyt och vulkaniska agglomerat, men på
många bergshöjder har äfven korallkalk anträffats,
ett tydligt bevis för att öarna sent höjt sig ur
hafvet. På många öar har man äfven funnit såväl
sandsten som kopparmalm, järnhaltig sten, guld,
flinta och grafit. Förekomsten af dessa äldre
bildningar väcker den förmodan, att vi här ha att
göra med en sjunken kontinent, af hvilken, endast de
högsta topparna höja sig öfver hafsytan. Vulkanisk
verksamhet ger sig ännu till känna. Visserligen äro
de många kratrarna för längesedan slocknade,

illustration placeholder
Fig. 1. Hamnen Levuka på ön Ovalau.


men jordstötar äro icke sällsynta, och heta
källor finnas flerstädes. De mindre öarna äro
låga korallbildningar, betäckta med ett fruktbart
jordlager. Hela arkipelagen ligger i en fullständig
korallpark, och rundt om öarna ligga dels långt
i hafvet utskjutande kustref, dels barriärref,
i hvilka endast här och där trånga kanaler öppna
sig, hvilka till följd af häftiga och oregelbundna
strömmar äro svåra att passera. Utom på de små
korallöarna och vissa kustremsor på de större öarna,
särskildt nära flodmynningarna, finnas få jämna
platser, eljest öfverallt berg och dalar, toppar och
bråddjup, hvilka antaga de mest romantiska former
och nästan öfverallt äro klädda med en vacker och
rik växtlighet. Vattendragen äro många och ganska
stora i förhållande till öarnas omfång och lämna en
farbar väg till de bördiga trakterna utmed deras
stränder. Klimatet, särskildt under regntiden,
från nov. till april, är något enerverande för
européer, men icke ohälsosamt. Febrar äro knappast
kända. Dysenteri, som är mycket vanlig och den
allvarsammaste sjukdomen på öarna, säges ha varit
okänd före européernas ditkomst. Tuberkulos och
spetälska äro vanliga; af sistnämnda sjukdom är 1
proc. af infödingarna angripen. Medeltemperaturen
är vid kusten + 26° C.; under den torra årstiden
faller temperaturen ned till + 16°, men stiger
stundom under regntiden till + 50°. Sydöstra sidan
af öarna mottager vida större nederbörd än den
nordvästra, emedan den är vänd åt sydöstmonsunen,
som blåser större delen af året. Detta är orsaken
till den vida rikare vegetationen på öarnas sydöstra
del. Vegetationen är hufvudsakligen af tropisk
indomalajisk karaktär: tät skog med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:45:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbh/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free