- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
195-196

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filarete, Antonio, eg. Antonio Averulino - Filargi, Pietro, påfve. Se Alexander V - Filaria medinensis - Filaria sanguinis - Filarmikrometer. se Astronomiska instrument, sp. 297 - Filarsubstans. Se Cell, sp. 1381 - Filateli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

und die werke des Antonio Averlino, genannt
F.” (1888).
C. R. N. (O. G–g.)

Filargi [-a’rdji], Pietro, påfve. Se Alexander
V
.

Filaria medinensis Gmelin, zool., pat., Linnés
Gordius medinensis och nyare författares Dracunculus
medinensis
Lister, ofta kallad Guineamasken
(tyskarnas Fadenwurm), tillhör egentligen
tropikernas stränder och vattensamlingar, men är
funnen äfven vid Kaspiska hafvet. Vid Ganges’ stränder,
Persiska viken, sydliga delen af Röda hafvet,
Guineakusten och närgränsande delar af Afrikas
västkust förekommer denna plågsamma inhysing hos
människan; från Syd-Amerika, dit den kommit med
negrerna, skall den numera vara åter försvunnen.
Man antager, att de ”ormar”, hvilka enligt Mose
angrepo israeliterna under deras vandring genom
öknen vid Röda hafvet, voro guineamaskar.
Plutarchos beskrifver denna mask under det grekiska
namnet ”drakontion mikron, som äter sig in
under huden hos människorna vid Arabiska viken,
rullar sig samman i musklerna och förorsakar svåra
smärtor”. Honan af guineamasken, som hör till
nematodernas ordning, har en trådlik kropp, hvars
längd funnits växla mellan 30 och 80 cm. eller
t. o. m. däröfver, med en tjocklek af 0,5 till
högst 2 mm. Främre ändan är afrundad; munöppningen
begränsas af två läppar, bakom hvilka
utstå sex papiller; bakändan är något tillspetsad och
utrustad med en 1 mm. lång tagg. Tarmkanalen med
undantag af främre delen är tillbakabildad; största
utrymmet i kroppshåligheten upptages af den långa
lifmodern. Den senare upptäckta hannen är mycket
mindre än honan (4 cm lång); den bakre kroppsändan
är böjd eller upprullad i spiral. I de
trakter, där guineamasken är endemisk, angriper
den människor af alla raser. Den lefver i svulster
å kroppsytan, hufvudsakligen i benen (särskildt vid
fotleden). Väl inkommen under huden växer masken
hastigt, och inom ett år efter dess inträngande
börja svåra symtom framträda, såsom olidliga
smärtor och bulnader, förorsakade af snyltgästen,
som ibland vandrar från en kroppsdel till en annan.
Högst sannolikt intränga embryonerna ur vatten i
människokroppen. De små embryonerna lefva i
stillastående vatten eller fuktig jord samt uthärda
flera timmars uttorkning, utan att däraf dödas;
man har vidare iakttagit, att embryonerna vandra
in i sötvattenskräftdjur och i dessa ömsa huden
samt antaga annan kroppsform. – De från tropiska
länder hemförda berättelserna om denna farliga,
trådfina mask ha sannolikt föranledt den hos
menige man utbredda tron, att den i våra
vattensamlingar förekommande, fullkomligt oskyldiga
”tagelormen” l. ”tagelmasken” (Gordius aquaticus
L.) äfvenledes är farlig för människor.
L–e.

Filaria sanguinis (efter upptäckaren äfven kallad
F. Bancrofti), en rundmask (nematod), som i
tropikerna är en farlig parasit. Honan är 15,
hannen 8 cm. lång. Masken lefver i lymfkärlen,
särskildt i pungen och de nedre extremiteterna, kan
förekomma i ganska stort antal och ge upphof till
af lymfstas förorsakad elephantiasis (se d. o.). Ur
dess ägg utvecklas 0,35 mm. långa larver eller
embryoner, som i stor myckenhet kunna spridas
öfver hela kroppens lymf- och blodkärl. Särskildt
ofta intränga de i urinapparatens fina kärl och i
de grofva lymfstammarna i bukhålan; genom
tilltappning af kärlen uppkommer blod- och
lymfstockning, och till sist inträffar bristning af
blod- eller lymfkärl. Därigenom åstadkommes ofta
tillblandning af lymfa eller blod till urinen och
tarminnehållet, chyluri (se d. o.), chylöst diarré,
blodpinkning och blodigt diarré. – De senaste
årens undersökningar ha visat, att larverna från
människan upptagas af ett särskildt slags myggor,
som insuga dem med blodet. I myggan genomgår
larven på 2–3 veckor ett nytt utvecklingsstadium
och är därefter färdig att infektera en ny människa.
Sannolikt sker detta, liksom vid malaria, direkte
vid myggans stick.
G. F-r.

Filarmikrometer (af lat. filum, tråd). Se
Astronomiska instrument, sp. 297.

Filarsubstans (af lat. filum, tråd). Se Cell,
sp. 1381.

Filateli (af grek. filos, vän, och ateleia,
skattefrihet, i öfverförd bet. ”frimärke”), kännedom
om och hopbringande, i ordnade samlingar, af de för
postförsändelsers frankering i skilda länder och under
olika tider använda postvärdetecken. I afseende å
dessa skiljer den åt filateli hängifne, filatelisten,
mellan märken och s. k. helsaker, såsom frankokuvert,
brefkort och kortbref. I allmänhet ega frimärkena
m. m. för filatelisten större intresse i den mån de
blifvit vid postförsändelses behandling använda och
sålunda äro försedda med poststämpel. Filateliens
vagga var England, där snart nog efter frimärkenas
(se d. o.) införande lusten väcktes för samlande
af de efter hand allt talrikare frimärkstrycken,
först - mera planlöst - hos ungdomen, senare - mera
strängt metodiskt - hos de äldre. Filatelien utbredde
sig sedan till Amerikas förenta stater, Belgien och
Frankrike - hvarest ordbildningen ”Philatelie” först
lär kommit i bruk - samt något senare till Tyskland
och de skandinaviska länderna m. fl. Det är ett i sin
art vidsträckt forskningsfält, inom hvilket filatelien
numera rör sig. Antalet olika slag af frimärken, som i
rörelsen förekommit, är högst ansenligt. Vårt svenska
postmuseum t. ex. eger - förutom en synnerligen vacker
kollektion af Sveriges frankotecken - omkr. 22,000
olika utländska frimärken. Det bör betonas, att för
den utbildade filatelisten gäller det icke blott
insamlandet af så många slags postvärdetecken som
möjligt, utan äfven deras klassificerande i olika
serier, emissioner, underafdelningar och typer,
sammanställandet af prof å olika frimärksupplagors
ofta mycket svårskönjbara skiljaktigheter i afseende
å färger och mönster m. m., vissa vid tryckningen
uppkomna nyanser m. m. Sist, men icke minst,
utgör upptäckandet af de allt oftare framträdande
falsifikaten en - äfven ur rent postal synpunkt -
viktig del af det arbete, den moderna filatelien satt
sig före. Man kan sålunda förstå den professionelle
filatelistens anspråk att få sin verksamhet i viss
mån jämställd med de rent vetenskapliga metoderna. Om
det emellertid för icke-filatelisten erbjuder en
viss svårighet att fullt uppskatta värdet af denna
verksamhet, måste dock medgifvas, att filatelien i
sin fulländade, moderna skepnad icke saknar en viss,
kulturhistorisk läggning. - Redan en helt vanlig
frimärkssamling på ett och annat tusental nummer kan
vara rätt dyrbar. En kollektion af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:30 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free