Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finkelnburg, Karl Martin - Finkelolja. se Alkohol, sp. 608 och Brännvin, sp. 426 - Finkenwerder - Finknät - Finksläktet - Finlaij, R. Se Finlay - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta fack en omfångsrik skriftställarverksamhet.
R. T-dt.
Finkelolja. Se Alkohol, sp. 608, och Brännvin, ´
sp. 426.
Finkenwerder, ö i Elbe, s. v. om Hamburg, delad mellan
Preussen (Hannover) och staden Hamburg. Omkr. 4,300
inv. Skeppsvarf.
Finknät, sjöv., nät, som uppbars af på relingen
sittande klykor l. stöttor och i hvilket manskapets
kojer samt stundom äfven säckar "stufvades"
(nedlades). Däraf bildades sålunda en skyddsmur emot
fiendens handgevärskulor. Finknätet började användas
i slutet af 17:e årh., men har sedan ersatts af fasta
trälårar. - Jfr Bastingering. O. E .G. N.*
Finksläktet, Fringilla, zool., tillhör fågelfamiljen
Frinyillidæ och ordn Passeriformes. Man har
uppdelat detta släktes arter i flera grupper, som
stundom uppfattas som skilda släkten och af hvilka
följande tillhöra den skandinaviska faunan:
I Näbben mot spetsen mer eller mindre konisk, icke
tunn eller hoptryckt.
A. Näbben kullrig med böjd rygg:
Husfink-släktet (Passer) med arterna: Gråsparfven (P. domesticus) och Pilfinken
(P. montanus).
B. Näbben rak, nästan fullkomligt kägelformig,
endast vid spetsen något nedböjd.
a. Öfvernäbben bakom spetsen inskuren: Finksläktet
i trängre bemärkelse (Fringilla) med arterna
Bofinken (F. coelebs) och Bergfinken (F.
montifringilla). Bergfinken l. Norrkvinten
skiljer sig från bofinken (se d. o.) förnämligast
genom sin hvita bakrygg. Hannen, som är omkr. 17
cm. lång, har (om sommaren) hufvudet, bakhalsen
och främre delen af ryggen svarta, strupen,
bröstet och skulderfjädrarna rostgula; de öfriga
undre kroppsdelarna hvitaktiga. Honan har hufvudet
och nacken ofvan askgrå, strupen och bröstet rostgula
med grå anstrykning; de öfriga undre kroppsdelarna
ljusgrå. Bergfinken har i Sverige om sommaren sitt
stamhåll i den högre nordens skogs- och fjälltrakter,
i synnerhet i björkskogar. Om vintern finnes
den i södra Europa och Indien. Dess lefnadssätt
är mycket likt bofinkens, men dess sång är mycket
underlägsen dennes. "Boet är byggdt af mossa
med inblandad spindelväf, innanför mossan med
ett lager af torra grässtrån och innerst fodradt med
fjäder, tagel eller hår" (Kolthoff och Jägerskiöld).
Äggen, vanligen 6, likna bofinkens. Köttet har
en något besk smak.
b. Öfvernäbben utan eller med ytterst
obetydlig inskärning bakom spetsen:
Hämplingsläktet (Linota) med arterna Grönfinken (L.
chloris), Hämplingen (L. cannabina) och Gulnäbbade
hämplingen (L. flavirostris). Se vidare
Hämplingsläktet.
II. Näbben mot spetsen tunn och mycket hoptryckt med
skarp ryggkant: Sisksläktet (Acanthis)
med arterna Grönsiskan (A. spinus), Gråsiskan
l. Alsiskan (A. linaria) och Steglitsan
(A. carduelis). Se vidare Sisksläktet.
Hithörande fåglar äro dels flyttfåglar (finkarna),
dels stannfåglar (husfinkarna), dels stann- och
strykfåglar (siskor och hämplingar). De flesta
bygga sina bon i träden; husfinkarna, som ha sitt
ständiga tillhåll i människans närhet, bygga ock
vanligen sina bon under hustak e. d. Släktet har en
vidsträckt utbredning i den palearktiska regionen.
L–e.
Finlaij, R. Se Finlay.
Finland (fi. Suomi l. Suomenmaa), storfurstendöme.
Läge och storlek. F. är beläget ung.
mellan 60° och 70° n. br. samt 19° och 33° ö. lgd
fr. Greenw. Den nordligaste punkten ligger vid
bäcken Skoarrejoks inflöde i Tana älf, 70° 6′ n. br.
och 27° 58′ ö. lgd, den sydligaste udden, Hangö
udd, når med sin spets till 59° 48′ 39″ n. br. Sjön
Unusjärvi, ytterst i ö., är belägen vid 32° 47′ ö.
lgd, och Signilsskärs klippor, som äro landets
västligaste punkt, ligga vid 19° 30′ ö. lgd. F. gränsar
i n. till Norge, mot hvilket Tana älf är naturlig
gräns på en lång sträcka, i v. till Sverige med
Muonio- och Torne älfvar samt Bottenviken, Kvarken,
Bottenhafvet och Ålands haf som naturliga gränser,
i s. och ö. till Ryssland, med Finska viken och
Ladoga som naturliga gränser. Gränslinjen går i
öfrigt genom ödsliga trakter, här och där markerad
af något mindre vattendrag eller något berg, eljest
upphuggen i skogen eller stakad från fjäll till fjäll.
Ytinnehållet utgör enligt finska landtmäteristyrelsens
beräkningar 371,481 kvkm., oberäknadt F:s andel
i sjön Ladoga, enligt general Strelbitskys däremot
endast 366,788 kvkm.
Naturbeskaffenhet. Ytan är småkuperad
samt upptagen af barr- eller blandskogar och hagar,
myrar och mossar, smärre bergbackar, vida sandmoar
samt otaliga sjöar, men endast föga odlad
mark. Den är i det stora hela enformig, men har
att uppvisa en rikedom på natursköna enskildheter.
– Berggrunden är danad under urtiden, sedan
hvilken tid F., enligt hvad man vet, mycket länge
varit höjdt öfver hafsytan, hvarför vittringen varit
enorm, och de nuv. bergen äro att anse såsom
försvinnande rester af en gång vida högre toppar
och ryggar. F. torde jämte Skandinaviska halfön,
Kola-halfön och ryska Karelen ursprungligen utgöra
en s. k. horst, d. v. s. ett kvarstående parti af
jordytan, kring hvilket omgifningen sänkt sig. Denna
del af vår jord ha geologerna kallat Fennoskandia.
Bergarterna äro hårda och kristalliniska (granit,
diorit, diabas, rapakivi m. fl. eruptiva bergarter
samt gnejs, skiffer o. a. hårda bergarter af
sedimentärt ursprung). Sedan dessa aflägsna geologiska
tidsåldrar ha inga bergskedjor vidare bildats, men
den vulkaniska kraften fortfor att verka in i den
s. k. paleozoiska tiden, från hvilken F:s yngsta
eruptivbergarter härstamma. Sedermera har landet
varit underkastadt höjningar och sänkningar, och
särskildt ha vid danandet af dess yta s. k. dislokationer
och förkastningar verkat ingripande. Än ha
långsträckta partier af ytan sjunkit (s. k. sänkningsgrafvar,
i hvilka dalar och sjöar uppkommit), än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
