Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 465-466 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fitzjames - Fitzmaurice, en af Englands förnämaste och rikaste adelssläkter - Fitzmaurice, William Petty, 1:e markis af Lansdowne - Fitzmaurice, Henry Petty, 3:e markis af Lan[s]downe - Fitzmaurice, Henry Thomas Petty, 4:e markis af Lansdowne - Fitzmaurice, Henry Charles Keith Petty, 5:e markis af Lansdowne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och slöt sig till èondés armé. 1801 fick
han återvända till Frankrike, där han lefde
i tillbakadragenhet till 1814. Då tog han
ifrigt bourbonernas parti och blef under
restaurationen öfverste vid nationalgardet och pär
af Frankrike. Under "de hundra dagarna" följde han
Ludvig XVIII till Gent. hörde sedan till "ultras"
i pärskammaren, där han på grund af sin bitande
vältalighet och hänsynslösa öppenhet fick stort
inflytande, bekämpade Decazes’ moderata ministär
och var ett af Villèlcs och Polignacs förnämsta
stöd. Efter julirevolutionen 1830 afgick han ur
pärskammaren och blef 1832 häktad som misstänkt för
stämplingar tillsammans med hertiginnan af Berry,
men frigafs af brist på bevis. 1835 och 1837 valdes
han till deputerad.

Fitzmaurice [fitsmå’ris], en af Englands förnämaste
och rikaste adelssläkter, som redan under medeltiden
innehade stora jordegendomar på Irland, i grefskapet
Kerry, och sedermera genom familjeförbindelser högst
betydligt ökat sin förmögenhet. Thomas F., 1:e earl af
Kerry, var gift med dottern och arftagerskan till den
berömde statistikern och nationalekonomen sir William
Petty (f. 1623. d. 1687), och hans son, John F., earl
af Shelburne, antog 1751 namnet Petty; numera kalla
sig släktens medlemmar Petty-Fitzmaurice. Sedan 1784
bär släktens hufvudman titeln markis af Lansdowne.

1. William Petty, 1:e markis af Lansdowne, mest bekant
under sin irländska titel lord Shelburne (son till
John F., se ofvan), statsman, f. 20 maj 1737, d. 7
maj 1805, blef 1761 medlem af underhuset, men tog vid
faderns s. å. timade död plats i öfverhuset. Han var
nära förbunden med lord Bute och användes af denne
till att öfvertala Fox att skaffa underhusets gillande
åt Parisfreden 1763. S. å. blef han handelsminister i
Grenvilles ministär, men afgick efter några månader,
då han ej lyckades få in Pitt d. ä. i kabinettet. I
Pitts andra ministär blef han "statssekreterare
för södra departementet" och fick som sådan äfven
ledningen af kolonialärendena. I likhet med Pitt,
hvilken han plägade kalla sin "läromästare i
politiken", sökte han genom en försonlig politik
åstadkomma en uppgörelse med de nordamerikanske
kolonisterna, men Pitts tilltagande sjukdom lämnade
honom utan stöd mot de öfrige ministrarnas och
konungens omedgörliga åskådning, och i okt. 1768
fick han afsked. Under hela 1770-talet tillrådde
han, såsom en af oppositionens främste talare och
efter Pitt d. ä:s död 1778 dess ledare i öfverhuset,
eftergifter åt kolonisterna samt inträdde i mars 1782
som inrikesminister i Rockinghams ministär, hvars
chef han blef efter Rockinghams död i juli s. å. Fox
lämnade då ministären, och Pitt d. y. inträdde som
skattkammarkansler. Nu afslöts ett provisoriskt
fredsfördrag med kolonierna, hvari Förenta staternas
oberoende erkändes (nov. 1782),
och fredspreliminärer aftalades med Frankrike och
Spanien, men fredsvillkoren förkastades af underhuset
(22 febr. 1783), och ministären Shelburne fick vika
för koalitionen mellan Fox och North. Den besegrade
premiärministern afböjde 1784 att inträda i Pitt
d. y:s ministär och upphöjdes då i stället till markis
af Lansdowne. Han understödde sedermera i det hela
Pitts politik, men sökte vid flera tillfällen (1793,
1797 och 1803) vinna öfverhuset för ett fredsslut
med Frankrike. - Han hade väsentligen ökat sin
släkts rikedomar genom sitt giftermål (1765) med
Sophia Carteret, arftagerska till earl Granville
(se Carteret 3), och inköpte 1767 af lord Bute dennes
ståtliga palats i London, nu Lansdowne house, som blef
en samlingsplats för Londons politiska och litterära
värld. Själf var han ständigt impopulär och misstrodd
(Burke t. ex. jämförde honom både med Catilina och
Borgia), men en senare forskning har gjort större
rättvisa åt hans statsmannablick och syftet med hans
oftast genom ett taktlöst framförande misslyckade
reformsträfvanden. Jfr Lord Edmond Fitzmaurice,
"Life of William, earl of Shelburne" (3 bd, 1875-76).

2. Henry Petty-F., 3:e markis af
Lansdowne, den föregåendes son, statsman, f. 1780,
d. 1863, valdes 1802 till medlem af underhuset
(han hette då lord Henry Petty) och blef i jan.
1806 vid föga mer än 25 års ålder skattkammarkansler
i "alla talangernas ministär" (under Grenville
och Fox), med hvilken han afgick i mars 1807.
I underhusets whigopposition var han sedan på
god väg att förvärfva en ledande ställning,
då han 1809 efter sin halfbroder död fick
taga säte i öfverhuset, till hvars talangfullaste
förfäktare af liberala grundsatser han sedan räknades.
Han uppträdde bl. a. för slafveriets afskaffande,
katolikernas emancipation, frihandelsvänlig
ekonomisk politik och undsättningsåtgärder för de
utarmade arrendatorerna på Irland. 1827 var
F. synnerligen verksam för åvägabringandet af
Cannings förbund med de moderatliberale, inträdde
i ministären som inrikesminister och kvarstod som
sådan äfven i Goderichs kortlifvade ministär (till
jan. 1828), hvarunder han inlade stor förtjänst
om kriminallagstiftningens förbättrande. Han
satt sedermera som lordpresident i Greys
reformministär (1830-34), i Melbournes båda ministärer
(1834 och 1835-41) och i Russells ministär (1846-52).
Utan särskildt ämbete kvarstod han i kabinettet
äfven under Aberdeen (1852-55) och Palmerston
(1855-58). Såväl vid representationsreformens
genomförande som vid spannmålslagarnas upphäfvande
var hans stora personliga inflytande
i öfverhuset af synnerligt värde för
regeringen. F. var enligt egen utsago
"en mycket moderat whig" med skarp blick för
nödvändigheten af liberala reformer; vid flera
tillfällen (1830, 1852, 1855) var han tillbjuden
premiärministerposten, men afböjde såväl den som
en 1857 erbjuden hertigtitel.

3. Henry Thomas Petty-F., 4:e markis af Lansdowne,
den föregåendes son, f. 1816, d. 1866, var
1847-56 medlem af underhuset och 1856-58 - med säte
i öfverhuset - understatssekreterare för utrikes
ärenden under Palmerston.

4. Henry Charles Keith Petty-F., 5:e
markis af Lansdowne, den föregåendes son,
statsman, f. 14 jan. 1845, efterträdde 1866 sin
fader i peersvärdigheten och slöt sig i enlighet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>