- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
557-558

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fleetwood, Georg - Fleetwood, Charles - Flegel, Eduard Robert - Flegethon l. Pyriflegethon - Flégier, Ange - Flegma 1. Slem - Flegma 2. Kem. - Flegmasi, Phlegmasia, med. Se Inflammation - Flegmon - Flegreiska fält l. Brinnande fält - Flegyas - Fleischer, Heinrich Leberecht

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

terrangen för den samma år till Cromwell
afsände ambassadören Krister Bonde och genom
sina familjeförbindelser underlätta dennes
mission. Dessutom hade han i uppdrag att värfva
soldater.
illustration placeholder

F. kvarstannade efter Bondes hemresa
(sept. 1656), döljande sin egenskap af svenskt
sändebud, samt förhandlade 1657-58 jämte den på hösten
1657 utsände Friesendorff om en mot de katolska
makterna riktad off- och defensiv allians. Först
i sept. 1660 lämnade F., som 1656 utnämnts till
generallöjtnant, definitivt London och återvände till
Sverige, där han 1665 utnämndes till krigsråd. Om
hans diplomatiska underhandlingar i London se Guernsey
Jones, "The diplomatic relations between Cromwell and
Charles X Gustavus of Sweden" (1897), och J. Levin
Carlbom, "Sverige och England 1655-aug. 1657"
(1900). F:s betydande korrespondens med svenska
regeringen under denna tid förvaras i Riksarkivet.

2. Charles F., den föregåendes yngre broder,
engelsk krigare, d. 1692, tog vid inbördeskrigets
utbrott tjänst i parlamentets här och blef 1644
öfverste lör ett rytteriregemente samt spelade
1646 som ifrig independent en framträdande roll
under tvisterna mellan hären och parlamentet. 1650
utmärkte han sig mot skottarna vid Dunbar, blef 1651
medlem af statsrådet och förde s. å. närmast under
Cromwell befäl i slaget vid Worcester. Cromwells
dotter Bridget, som s. å. blef änka efter Ireton,
ingick 1652 äktenskap med F., hvars politiska
inflytande därigenom hastigt ökades. Han sändes
samma år som befälhafvare till Irland, där han
sysslade med koloniseringen af Connaught och i hög
grad gynnade de protestantiska sekterna. Hemkommen
från Irland 1655, intog F. sedan till protektorns
död en ledande ställning vid dennes hof, blef
s. å. en af de 12 "major-generals" Cromwell
då utsåg (se Cromwell, sp. 883), var medlem af
dennes kortlifvade öfverhus och påstods af ryktet
t. o. m. ha varit påtänkt af Cromwell till dennes
efterträdare såsom protektor. Under Richard Cromwells
protektorat var F. en tid arméns högste befälhafvare,
men förlorade småningom sitt inflytande inom hären
till Lambert och Monck samt afsattes af parlamentet
i dec. 1659. Vid restaurationen undslapp F. alla
efterräkningar och tillbragte sin återstående
lefnad i sträng tillbakadragenhet. Hans
släktgren utslocknade på 1700-talet.
V. S-g.

Flegel, Eduard Robert, tysk Afrikaresande,
f. 1855 i Vilna, d. 1886 i Brass vid Nigerdeltat,
var till yrket köpman och kom i denna egenskap till
Väst-Afrika. 1879 for han uppför Binue, 200 km. längre
upp än någon dittills kommit, och 1880 uppför Niger
till Gomba och därifrån till Sokoto samt nådde 1882
på en alldeles ny väg Jola och på återresan till
Ngaundere i aug. Binues källor. Med understöd af
Afrikanska sällskapet och Tyska kolonialföreningen
sökte han öppna Binueområdet för den tyska handeln,
men förekoms af det engelska Nigerkompaniet.

Flegethon l. Pyriflegethon, grek. (Πυρpleyéftcov)
(af pyr, eld, och flegein 1. flegethein,
brinna, flamma), lat. Pyriphlegelhon, en af
de floder, hvilka, enligt den forngrekiska
religionsläran, genomströmmade underjorden,
i synnerhet ofta omtalad af latinska skalder.
A. M. A.

Flégier [flejie], Ange, fransk tonsättare, f. 1846 i
Marseille, lärjunge till Bazin och Ambr. Thomas vid
Pariskonservatoriet, har skrifvit orkesterstycken
(bl. a. sviten Scènes antiques), instrumentala duor,
trior och kvartetter, marscher, pianostycken, körer,
kantater och omtyckta solosånger m. m.

Flegma, grek. 1. Slem, förment kallt slem i blodet
såsom (enligt forngrekernas mening) orsak till
många sjukdomar och till flegmatiskt temperament
(se Temperament), tröghet, säflighet, brist på
liflighet. - 2. Kem. Se Destillera. - Flegmatiker,
en som har ett flegmatiskt temperament. - Flegmatisk,
trög, lugn och säflig, senfärdig och föga stark i
sina känslorörelser, likgiltig.

Flegmasi, Phlegmasia (af grek. flegein, brinna),
med. Se Inflammation.

Flegmon (grek. flegmone, eg. hetta),
patol., varbildning (se d. o. och Bakteriologi,
sp. 718). - Flegmonös, som åtföljes af varbildning,
t. ex. flegmonös gastrit.

Flegreiska fält (lat. Campi phlegræi) 1. Brinnande
fält kallades fordom, med anledning af markens
vulkaniska natur, företrädesvis en i södra Italien
vid Kampaniens kust, v. om Neapel, mellan Cumæ och
Capua liggande slätt, den nuv. dalen Solfatara. Jfr
Agnano. A. M. A.

Flegyas (grek. Φλεγυας, lat. Phlegyas), grek. myt.,
en son af Ares och Chryse, konung öfver flegyerna
i Orchomenos i Beotien, dödades af Apollon, emedan
han uppbränt dennes tempel. A. M. A.

Fleischer [flåYjer], Heinrich Leberecht, tysk
orientalist, f. 21 febr. 1801 i Schandau. vid Elbe,
d. 10 febr. 1888. F. tog teol. ämbetsexamen i
Leipzig, studerade 1824-28 i Paris orientaliska
språk under ledning af Silvestre de Sacy och fick
1831 anställning vid Kreuzschule i Dresden. 1836
tillträdde han professuren i orientaliska språk
vid universitetet i Leipzig och utöfvade där ett
utomordentligt stort inflytande.
illustration placeholder

Inom den arabiska
filologien ansågs han med rätta som sin
tids förnämsta auktoritet och införde
en verklig metod i denna vetenskap. Hans egna arbeten
äro mönstergilla, men ännu större betydelse ega hans
många kritiska granskningar, hvilka stundom svällde
ut till gedigna afhandlingar. F. var äfven en bland
stiftarna af tyska orientaliska sällskapet i Halle
och Leipzig (1845) och redigerade i flera år dess
tidskrift, "Zeitschrift der deutschen morgenländischen
gesellschaft". De viktigaste af hans arbeten äro
Abulfeda, Historia anteislamica (med latinsk öfv.,
1831), Catalogus codicum manuscriptorum orientalium

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free