- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
563-564

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fleming, Klas Eriksson - Fleming, Lars Ivarsson - Fleming, Henrik Klasson - Fleming, Erik Henriksson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afslutandet af stillestånd med Kyssland (1593) afskeda
krigsfolket i Finland eller öfversända sin flotta
till Sverige. Han begaf sig tvärtom under sommaren
1593 med en del af flottan till Danzig, hvarifrån
han öfverförde konung Sigismund till Sverige. Efter
konungens kröning (1594) följde han honom till Polen,
hvarifrån han återvände försedd med ny, vidsträckt
fullmakt till Finland. Förhållandet mellan honom och
hertig Karl blef allt spändare. Hertigen sammankallade
ständerna till Söderköping (1595), men marsken vägrade
att infinna sig eller underkasta sig det beslut, som
där blifvit fattadt. Hertigen sände några adelsmän
till Finland för att förmå detta lands ständer till
lydnad. Ville F. icke foga sig efter Söderköpings
beslut, borde hans höfdingedöme beröfvas honom. Men
F. sammankallade i början af 1596 ett möte i Åbo,
där man förenade sig om det svar, att Söderköpings
beslut skulle underställas konungens afgörande
och att finnarna, allt enligt hans önskan, skulle
foga sig efter eller förkasta detsamma. Äfven andra
omständigheter vittnade om, att marsken beredde sig
till väpnadt motstånd mot hertigens planer. De få
finnar, som infunnit sig i Söderköping, förföljdes;
personer, som flytt från Sverige, fingo skydd i
Finland; och äfven sedan freden i Teusina blifvit
sluten (1595), afskedade marsken icke krigsfolket i
Finland, utan förlade det i borgläger bland bönderna
rundt kring landet. Allmogens klagomål hjälpte icke,
och slutligen reste sig bönderna i Österbotten. Vid
underrättelsen därom tågade F. mot slutet af 1596
till norra Satakunta, där han vid Nokia i Birkkala
socken slog en del af bondehären. Sedan upproret,
det s. k. klubbekriget, utbredt sig äfven till norra
Österbotten, inryckte marsken i början af 1597 i
detta landskap, där bönderna skyndade honom till
mötes, men 24 febr. 1597 i Ilmola ledo ett nederlag,
som med ens nedslog hela resningen. F:s makt var
nu mera befäst än någonsin, och han beredde sig
att med Finlands alla stridskrafter angripa hertig
Karl, då han öfverraskades af döden, natten mellan
12 och 13 april 1597. - F. framstår såsom en af
tidehvarfvets märkligaste personligheter genom
den orubbliga hängifvenhet, hvarmed han förfäktade
konungens rätt gentemot hertig Karls visserligen
fosterländska, men revolutionära sträfvanden.
M. G. S.

3. Lars Ivarsson F., friherre till Nynäs, den
föregåendes kusin och son af riksrådet Ivar F.,
var sändebud till Danmark 1553 och ståthållare på
Viborgs slott. Han blef friherre vid Eriks kröning
och 1561 guvernör i Estland och dog i Reval någon af
dagarna 25-27 febr. 1562 (ej 1561). F:s friherrliga
gren utgick med hans son.

4. Henrik Klasson F., ättling i 5:e led af. den
i släktöfversikten nämnde Magnus Klasson och son
till ståthållaren Klas Hermansson F., krigare,
diplomat, landtmarskalk, f. 15 aug. 1584 på
Åkersholm, d. 7 nov. 1650, bevistade under
Gustaf II Adolfs befäl fälttågen mot Danmark och
Ryssland samt afslöt såsom svensk fullmäktig freden
i Stolbova, 1617. S. å. blef han ståthållare öfver
Viborgs och Nyslotts, fästningar och län, 1620
landshöfding i Ingermanland, 1622 öfverste för hela
finska rytteriet och 1628 viceamiral. Jämte riksrådet
F. von Scheiding och E. Gyllenstierna affärdades han
1634 såsom sändebud till ryske storfursten i Moskva.
Han fick uppbära regeringens skarpa tadel, emedan
han ej
utan höjda "tärepenningar" velat åtaga sig detta
uppdrag. Såsom landtmarskalk ledde han ridderskapets
och adelns öfverläggningar vid riksdagarna 1643 och
1644. I mars 1644 underlade sig F. med några hundra
man hela Jämtland och förmådde invånarna att svärja
Kristina tro och lydnad.
illustration placeholder

F. efterlämnade en stor
förmögenhet, som han förvärfvat dels i krigen,
dels på affärsspekulationer. A. B. B.*

illustration placeholder

5. Erik Henriksson F., friherre till Lais, den
föregåendes son, riksråd, president, landtmarskalk,
f. 19 febr. 1616 på Edeby, troligen i Salems socken,
Stockholms län, d. 19 april 1679 på Riksten i Botkyrka
socken. Han åtföljde 1634 under titeln kammarherre
sin fader på beskickningen till Moskva. 1635 blef
han auskultant och 1637 assessor i Bergskollegium,
hvarpå han 1639-42 gjorde en vetenskaplig resa
till Tyskland, Holland (där F. 1640 inskref sig vid
Leidens universitet), Spanska Nederländerna, England,
Skottland och Frankrike samt underrättade sig om
bergverkens tillstånd och drift i dessa länder. 1643
befordrades han till kommissarie i Bergskollegium
och rikets bergslag, 1651 till landshöfding öfver
Stora Kopparbergs län - platsen dåmera förenad med
ledamotskap af Bergskollegium - samt 1652 till
president i Bergskollegium och kammarråd. 1654
var F. landtmarskalk vid riksdagen i Uppsala, där
drottning Kristina afsade sig regeringen, och 1655
vid riksdagen i Stockholm, för hvars behandling af
reduktionsfrågan hans kännedom om bergväsendet och
finanserna gaf honom särskilda förutsättningar. Såsom
medlem af Bergskollegium hade han under de föregående
åren upprepade gånger måst uppträda mot drottningens
slöseri genom afsöndringen af med hänsyn till
bergslagernas behof förbudna orter. På riksdagen
intog han såsom en klok och försiktig man en medlande
hållning, men fick mot dess slut skäl att klaga öfver
konungens och ständernas brådska att komma dädan,
hvarigenom besluten delvis blefvo provisoriska,
oklara samt svåra att verkställa. F. blef 1654
upphöjd i friherrligt stånd med rätt att skrifva sig
friherre till Lais, som dock blott var titulärt
friherreskap, 1655 riksråd, med bibehållande
af sitt presidentsämbete, och s. å. kommissarie
i Reduktionskollegium. Under förmyndarstyrelsen
(1660-72) tillhörde F. i allmänhet sparsamhetsvännerna
och sökte främja reduktionsarbetet. Han insattes 1668
i den kommission, som kort före detta års riksdag
inkom med en fullständig redogörelse för statsverkets
ställning, den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free