Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 569-570 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fleming, Otto Hermansson - Fleming, Klas Adolf - Flemin, Hans - Fleming, Flemming l. Fläming, Paul

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

11. Otto Hermansson F., friherre till Libelits,
den föregåendes brorson, riksråd, f. 20 dec. 1696,
d. 24 nov. 1778, ingick 1715 vid lifgardet,
där han 1740 blef kapten, och utnämndes 1748 till
öfverste i armén samt s. å. till svenskt sändebud
i Köpenhamn, där han 1750-51 fick genomföra
underhandlingarna om prins Gustafs förlofning med
Sofia Magdalena. F. deltog lifligt i Frihetstidens
politiska strider och tillhörde hattpartiet.
Vid 1746-47 och 1751-52 års riksdagar satt han
i Mindre sekreta deputationen. Vid sistnämnda
riksdag uppfördes han på rådsförslag och blef
1755 riksråd. I rådet röstade han för kriget mot
Preussen 1757, men synes i finansiella frågor haft
sundare åsikter än flertalet af sina modbröder,
ty 1758 afstyrkte han, ehuru förgäfves,
upprättandet af ett nytt växelkontor för
att reglera kursen; s. å. ville han äfven upphäfva
det stora införselförbudet af 1756. 1765 blef han,
i anledning af mösspartiets seger, entledigad från
rådsämbetet. Sedan hattarna, vid riksdagen 1769,
återfått makten, erbjöds honom att åter inträda
i rådet, men han vägrade att mottaga anbudet.
A. B. B. (S. C.)


12. Klas Adolf F., grefve, statsråd,
riksmarskalk, son af hofmarskalken Johan Kasimir F.,
f. 24 april 1771 på Lydinge gård i Uppland, d. 12
maj 1831 i Stockholm, kom 1781 till Uppsala,
där han fullföljde sina studier till 1794, då han
kallades till hofvet. Redan följande år utnämndes
han till öfverstekammarjunkare hos Gustaf IV Adolf,
som visade honom synnerlig vänskap och använde honom
i åtskilliga ceremonibeskickningar, hvarför också
Reuterholm, som började frukta för sin ställning,
betydligt fjäsade för honom. F. var konungen följaktig
på dennes ryktbara friarresa till Petersburg (1796),
där han synes ha stärkt Gustaf Adolf i beslutet att
afstå från förbindelsen med den ryska prinsessan. Vid
riksdagen 1800 var han ledamot af riddarhusutskottet,
men i det politiska lifvet inträdde han egentligen
först vid 1809 års riksdag, då han var ordf. först
i stats- och sedan i konstitutionsutskottet samt
revisor öfver riksdiskontverket. Vid riksdagen 1810
var han landtmarskalk och utnämndes i nov. s. å. till
statsråd, hvilket ämbete han beklädde till 1824, då
han blef president i Kammarrätten. F. utnämndes 1814
till En af rikets herrar, upphöjdes vid kröningen 1818
i grefligt stånd och blef 1824 riksmarskalk. Han blef
hedersled. af Vitt. hist. o. ant. akad. och Akad. för
de fria konsterna 1810, Landtbruksakad. 1812 och
Vet.-soc. i Uppsala 1821 samt led. af Sv. akad. 1799
och Vet.-akad. 1824. - F. var ifrig frimurare och
stod väl vid Karl XIII:s hof; som statsråd var
han en obetydande och eftergifven rojalist. Som
personlighet var han ridderlig, taktfull och
synnerligen hjälpsam. Han var i besittning ej blott
af en fin världsmannabildning, utan ock på vissa
områden, särskildt
historieforskningens och bibliografiens, af verkliga
kunskaper. Sitt dyrbara bibliotek testamenterade
han till Uppsala universitet. För sitt tidiga
inval i Sv. akad. ansågs han i första rummet ha
haft konungagunsten att tacka, men hans omfattande
litterära studier och synnerligen blomsterrika
vältalighet ha säkerligen också spelat en roll
därvidlag. Han var på den tiden ledare i det litterärt
musikaliska Stockholmssällskapet Nytta och nöje. Inom
akademien slöt han sig närmast till Leopold. Själf
tillgifven den franska smaken, var F. dock ej
ogynnsamt stämd mot den nya vitterheten. Af F:s
många tal vid skilda tillfällen är blott en mindre
del tryckt. - Lefnadsteckningar öfver F. förekomma
i Sv. akad:s Handl. XV (inträdestal af K. A. Agardh,
1833) samt i Vitt. hist. o. ant. akad:s handl. XV (af
E. G. Geijer, 1832). Jfr H. Schück, "Ur
Clas Flemings papper" (serien "Sv. memoarer och
bref", 1906), Brinckmanska arkivet, II,
och Trolle-Wachtmeisters "Anteckningar
och minnen" (utg. af Tegnér, 1889).
L. W-m.

Fleming, Hans, fästningsbyggare och arkitekt,
inkallades af Johan III till Sverige från
Nederländerna och blef 11 aug. 1590 byggmästare
på Vadstena slott samt fick 1603 inseende äfven
öfver Jönköpings slottsbyggnad och 1605 tillika
öfver Älfsborg, Gullberg, Nylöse och det nyanlagda
Göteborg. Redan 1603 hade F. dock tillkallats för
att bestämma, hvad som borde byggas å Älfsborg
och Gullberg, och i början af följande år hade han
utstakat den nya staden å Hisingen, till hvilken han
uppgjort ritning, liksom äfven till dess befästning,
men sistnämnda ritning blef dock ej följd, utan
konungen godkände med en del ändringar i stället en,
som uppgjorts af holländaren de Kemp, som därefter
blef byggmästare i Göteborg 1607.
F. återfick emellertid öfverinseendet öfver
sistnämnda stads- och fästningsbyggnad 1610.
1613 erhöll han ny beställning som byggmästare i
Jönköping och uppgjorde nu ritning till ny stad
därstädes samt till stadsbefästning, och sedan den
förra gillats af konungen, utstakade F. staden
och utdelade dess tomter samt öfvervakade sedan
bebyggandet; äfven F:s fästningsritning godkändes
med någon ändring, hvarefter befästningsarbetena
påbörjades. Han utarbetade äfven ritningar
till Jönköpings slott och dess förborg samt
1620 ny ritning till staden, hvilken senare
därefter stadfästes; och slutligen hade han
äfven att göra med nya Göteborgs anläggande.
Under tiden hade F. 1613 varit hertig Johan
behjälplig med Johannisborgs anläggande
och 1617 fått byggmästarbeställning
äfven för Kalmar och Borgholm jämte
rätt till stenhuggeri å Öland och till
utskeppning därifrån äfven till utrikes orter.
Han levererade sedermera stenhuggeriarbeten
till trappor, portaler o. d., bland annat till
Vaxholm och Stockholms slott. F., som redan
1612 kallas "Hans Gamal", synes ha, dött 1623.
L. W:son M.

Fleming, Flemming l. Fläming, Paul, tysk
skald, läkare, f. 1609 i Sachsen (Voigtland),
studerade medicin i Leipzig och begaf sig 1633,
med anledning af trettioåriga krigets oroligheter,
till Holstein. Han sändes 1634 med en beskickning
från den holsteinske hertigen till ryske tsaren och
persiske schahen. Efter sin hemkomst promoverades
F. i Leiden till med. doktor 1640 och dog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>