- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
625-626

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flores 1. (Floris) Nederländsk ö - Flores 2. Den västligaste ön bland Azorerna (se d. o.) - Flores 3. Departement i Uruguay - Flores 4. En västlig förstad till Buenos Aires. Se San José de Flores - Flores, Juan de - Flores, Juan José de - Flores, Benancio - Flores Cinæ, farm. Se Maskmedel - Florescu, Joan Emanuel - Flores García, Francisco, pseudonymen Córcholis - Flores och Blanzeflor, medeltida riddardikt. Se Eufemiavisorna och Florios och Platziaflora - Florestan I - Flores zinci. Se Oxidum zincicum - Floretin - Florett

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

7′ ö. lgd. F. är 375 km. i ö.-v., men ingenstädes
öfver 55 km. bred samt skiljes i v. från Rindja
genom det smala Molosundet och i ö. från Solor och
Adoenara genom Lobe Tobisundet. Arealen är
15,174 kvkm. (med biöarna, af hvilka Rindja är
störst, 15,539 kvkm.), hvaraf på den västligare, till
guv. Celebes hörande delen komma 4,745 kvkm.
och på den östra, till residentskapet Timor hörande,
10,429 kvkm. Östra delen lyder under en nederländsk
resident i Endeh, medan i västra delen regerar
sultanen af Mangarai, som lyder under sultanen af
Bima på Soembawa. Ön är ännu föga känd, de vilda
bergstammarna hindra resande att intränga i det
inre. I östra och södra delarna förhärska tertiära
bildningar med en mängd vulkaner, bland hvilka
de mest bekanta äro Rokka (2,420 m.), Keo
(2,000 m.), Api (1,450 m.) och Lobe Tobi
(2,170 m.), samtliga på södra sidan. Den
sistnämnda är nu slocknad, men flera uppsända ännu
rök. I sin midt har ön en kamhöjd af 1,000 m.;
betydligt lägre äro landskapen Mangarai i v. och
Endeh i midten; ö. om det senare intränger
Geliting bay djupt i landet (från n.). Produkter äro
koppar, svafvel, salpeter, sandelträ, kanel, sköldpadd
och ätbara fågelbon. Befolkningen är endast
omkr. 250.000 inv. (16 inv. på 1 kvkm.) och
utgör en blandning af malajiska, javanska, buginesiska
och portugisiska invandrare; i det inre ha papua
bibehållit sig i två stammar. Vid kusterna äro fisket
och produktion af salt viktiga näringskällor. Handeln
är obetydlig, mest byteshandel. Hamnarna besökas
sällan af några fartyg, och holländarnas inflytande
är mycket ringa.

2. Den västligaste ön bland Azorerna (se d. o.).

3. Departement i Uruguay. 4,519 kvkm. 17,086
inv. (1904), 3 inv. på 1 kvkm. Hufvudort är
Torongos l. Trinidad, med 4,000 inv.

4. En västlig förstad till Buenos Aires. Se San
José de Flores
.
J. F. N.

Flores [flå′räs], Juan de, spansk författare, lefde
i slutet af 15:e och början af 16:e årh., sevillanare,
åtnjöt stor popularitet äfven utom Spanien
hufvudsakligen genom sina sentimentala riddarromaner.
Hans Amorosa historia de Aurelio é Isabella, hija
del rey de Escosia
öfversattes till italienska, franska
och engelska, La historia de los dos enamorados
Flores y Blanceflor
(1512 och 1604) till italienska
och tyska. Största ryktet vunno La historia de Grisel
y Mirabella
etc. (1524 och 1526), öfv. till engelska,
hvarur Shakspere hämtat stoff till åtskilliga scener
i ”Stormen”, och Triunfo de Amor.
Ad. H–n.

Flores [flå′räs], Juan José de, president i
Ecuador, f. 1801 i Venezuela, d. 1864 som guvernör
i Guayaquil. Han slöt sig med ifver till resningen
mot Spanien, tjänade under Bolivar, hvars
generaladjutant han var, och erhöll öfverbefälet i Ecuador.
Efter segern öfver Peru vid Targui (1828) erhöll
han ståthållarskapet öfver Colombia samt var, sedan
Ecuador blifvit en särskild republik, president
därstädes 1831–35, 1839 och slutligen 1843–45.
Sistnämnda år tvangs han af en revolution att lämna
landet, men gjorde upprepade försök att återvinna
makten (se därom Ecuador, sp. 1322-23).

Flores [flå′räs], Benancio, president i
Uruguay, f. 1809, väckte först uppmärksamhet 1853
såsom deltagare i upproret mot presidenten Giro och
blef dennes efterträdare 1854. Då hans parti,
”colorados” (de ”röde”) l. de liberale, snart dukade
under för ”blancos” (de ”hvite”) l. de konservative,
måste han redan 1855 nedlägga sitt ämbete och
1858 fly till Buenos Aires. 1865 lyckades han med
brasiliansk hjälp åter komma till makten i Uruguay
och slöt s. å. förbund med Brasilien och Argentinska
republiken mot presidenten Lopez i Paraguay samt
utmärkte sig i flera träffningar under kriget mot
detta land. Han mördades på anstiftan af blancos
19 febr. 1868. – Hans broder, Don Manuel F.,
utsågs då af senaten till provisorisk president, men
afled plötsligt redan 22 febr. s. å., såsom man
misstänkte af gift. Jfr Uruguay (historia).

Flores Cinæ, farm. Se Maskmedel.

Florescu, Joan Emanuel, rumänsk general
och politiker, f. 1819, d. 1893, idkade militära
studier i Frankrike, medverkade under sin
svärfader Georg Bibescos hospodartid i Valakiet på
1840-talet till utbildandet af dess militärväsen och
deltog på rysk sida (som öfverste) i kriget mot Turkiet
1854. Under furst Kusa och Karl I var han flera
gånger minister, bl. a. krigsminister i Catargius
ministär 1871–76, då han inlade stora förtjänster
om den rumänska härens organisation, men jämte
sina kolleger ställd i anklagelsetillstånd, fick han ej
deltaga i dess insats i rysk-turkiska kriget 1877–78.
Han blef 1890 senatens president och bildade i
mars 1891 ett liberal-konservativt kabinett, som
emellertid redan i dec. s. å. trädde tillbaka för
Catargius nya ministär.
H. B–n.

Flores Garcia [flå′räs garthi′a], Francisco,
pseudonymen Córcholis, spansk teaterförfattare,
tidningsman och politiker, f. 1846 i Malaga. Såsom
ung var F. metallarbetare i Bordeaux, samtidigt med
att han skref lyrik, hvaraf första samlingen utkom
1866. Såsom politiker tillhörde F. Salmeróns parti
och var under republiken guvernör i Ciudad Real. F.
är fullständigt autodidakt, men har genom trägna
studier ersatt bristen på universitetsbildning och har
aldrig skattat åt dålig smak. Af hans sedeskildringar
och noveller förtjäna nämnas Galería de
tipos
, La camara oscura och Cosas del mundo.
Sedan 1877 har han skrifvit uteslutande för teatern
massor af stycken i olika genre, af hvilka de bästa
äro El 11 de deciembre, komedi på vers, Un defecto,
Se desea un caballero, El nacimiento de Tirso, Los
vidrios rotas, Galeotito, Meterse en honduras,
Virnelas locas, Ganar el pleito, Guzmán el Malo, El
oro de la reacción, La gente de bronce, El paraiso,
La carta de una mujer, La pastora, Juicio de faltes

(1889), El primer actor (1891), El rey de los
animales
(1892), Doña Juanita (1895), Las travesuras
(1897) och Rosario (1899).
Ad. H–n.

Flores och Blanzeflor, medeltida riddardikt. Se
Eufemiavisorna och Florios och
Platziaflora
.

Florestan I [-sta’], furste af Monaco, f. 10 okt.
1785, d. 20 juni 1856, var son till Honoré IV och
efterträdde 1851 sin broder Honoré V. Se vidare
Monaco.

Flores zinci. Se Oxidum zincicum.

Floretin, kem., en kondensationsprodukt mellan
floretinsyra (en oxifenylpropionsyra) och floroglucin
(se d. o.). Floretin själf förekommer bundet vid
drufsocker i glykosiden floridzin.
H. E.

Florett (fr. fleuret, af it. fioretto}. fäktk., ett
slags fäktvärja, som nyttjas vid undervisning i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free