Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Foderväxter - Fodja. Se Fokaia - Fodor-Mainvielle, Joséphine - Fodral - Fodring, Foring, Foderhästar - Fodvig. Se Fotevik - Foe, De. Se Defoe - Foedus, fördrag, förbund. - Foederati, förbundne, bundsförvanter. Jfr. Civitas - Foeniculum, bot. Se Fänkål - Foenum græcum, bot. farm. Se Trigonella fænum græcum - Foenus, zool. Se Evaniidæ - Foersom, Peter Thun - Foersom, Kristen Martin - Foerster, tyska författare oxh vetenskapsmän. Se Förster - Foësius, Annucius (Foës, Anuce) - Foetal. Se Foetus - Foetus, foster. - Foetal l. fetal, som angår l. rör foster eller fosterlif. Se Foster - Fofanov, Konstantin Michajlovitj - Fog, bygnk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af de flockblomstrigas (umbellaternas) familj, en
viss betydelse som foderväxter. H. J. Dft.
Fodja. Se Fokaia.
Fodor-Mainvielle [fådår-mavie’11], Josephine, iransk
sångerska, f. 1793 i Paris, dödsåret okändt, lefde
från 1794 i Petersburg, hvarest hon 1810 debuterade
på hofteatern. 1812 gifte hon sig med skådespelaren
J. B. Mainvielle och reste med honom till Stockholm
(1813), Köpenhamn, Hamburg och Paris, hvarest hon
1814 tog anställning vid Théâtre italien. 1816-18
vistades hon i London, sedermera omväxlande i
Paris, Italien och Wien, hvarunder hon sjöng Rosina,
Desdemona, Sémiramide m. fl., tills hon 1825 angreps
af en heshet, som slutligen tvang henne att draga
sig tillbaka till privatlifvet. Hennes röst var ej
blott kraftig, utan äfven utomordentligt mjuk och
rund. Hennes utsökta föredrag tjänade till förebild
för Henriette Sontag. A. L.*
Fodral (ty. futteral, af futter, foder, af
mesogöt. fôdr, svärdsslida, balja), särskildt gjord
beklädnad för åtskilliga lösören, till skydd mot damm,
sol, fuktighet o. s. v.; omhölje, öfverdrag.
Fodring, Foring, Foderhästar, kam., i äldre
tider en pålaga, som utgjordes på det sättet,
att allmogen, efter öfverenskommen turberäkning,
till utfodring mottog ett antal af konungens eller
de förnämste andlige och världslige ämbetsmännens
hästar. Detta kallades hästelopp. Efter egaren
till djuren uppkommo benämningarna kungshästar,
slottshästar (äfven kallade årliga hästar),
biskopshästar, lagmanshästar, fogdehästar. Med
tiden förvandlades fodringsskyldigheten till en
årlig afgift, hvilken såsom en ständig skatt blef
införd i jordeböckerna, där den återfinnes såsom
räntetitel under jordeboksräntan och är antingen
satt i penningar eller förvandlad till någon
annan persedel, såsom fodernöt, fodermalt m. m.
Kbg.
Fodvig. Se Fotevik.
Foe, De._Se Defoe.
Foedus [fedus], lat., fördrag, förbund. -
Foederati, förbundne, bundsförvanter. Jfr Civitas.
Foeniculum [fe-], bot. Se Fänkål.
Foenum græcum [fenum], bot. farm. Se Trigonella
fœnum græcum.
Foenus [fénus], zool. Se Evaniidæ.
Foersom [för-]. 1. Peter Thun F., dansk skådespelare och
skriftställare, f. 1777. d. 1817, blef student 1793
och ingick 1799 som skådespelare vid k. teatern samt
visade sig i synnerhet framstående i hjälteroller
(ypperst som Hamlet}. Sitt rykte vann han dock
främst som öfversättare af Shakspere (4 dlr,
1807-16; 5:e d. afslutades af P. F. Wulff, 1818;
öfversättningen omfattade 10 skådespel). I synnerhet
var F. en mästare i att återgifva den shakspereska
humorn, och Falstaffs-figuren fick genom honom
sin typ i Danmark. Efter F:s död utkom ett band
(mindre betydande) originaldikter (1818). Jfr
T. C. B. Bondesen, "Skuespilleren P. Foersom,
Shakespeares tolk" (1907).
2. Kristen Martin F., den föregåendes brorson,
dansk skådespelare, f. 1794, d. 1850, var irån
1821 komisk karaktärsskådespelare vid k. teatern
i Köpenhamn samt utmärkte sig i synnerhet i
vådevillen och lustspelet såsom framställare
af kälkborgerliga roller (inalles 300 roller).
1. C.R. 2. E.Ebg.
Foerster [för-], tyska författare och
vetenskapsmän. Se Förster.
Foësius, Annucius (Foës, Anuce), fransk läkare och
hellenist, f. 1528, d. 1595, gjorde sig känd såsom
återställare af Hippokrates’ medicinska läror och
såsom utgifvare af en kritisk upplaga af hans
skrifter: Hippocratis medicorum omnium facile
principis opera omnia, quæ exstant (1595).
Foetal [fetäl]. Se Foetus.
Foetus [fetus], lat., foster. - Foetal l. fetal,
som angår l. rör foster eller fosterlif. Se Foster.
Fofanov, Konstantin Michajlovitj, rysk poet,
f. 1862 i Petersburg, saknade nästan elementär
uppfostran, men började tidigt skrifva vers och
anses nu som Rysslands mest produktive poet. Denna
formella lätthet att skrifva verkade visserligen
ofördelaktigt på originaliteten, och hans diktning
är ganska ojämn. Han är rent lyriskkonventionell
och väljer alltid sina ämnen ur fantasiens värld
eller från exotiska nejder, som han aldrig besökt
och därför tecknar något schablonmässigt, med
dunkla konturer och färger. Den musikaliska tonen
i hans lättflytande verser och det lättfattliga
känsloinnehållet ha emellertid gjort honom mycket
populär i vida kretsar. Någon "tendens" eller skola
finnes ej i hans diktning. Hans första diktsamling
utkom 1887, ett nytt band Stichotvorenija (Dikter,
1889), Tjeni i Tajny (Skuggor och hemligheter,
1891), Illusioner (1900) samt en stor samling
lyriska dikter, bestående af häftena Smådikter,
Rimmade studier, Prinsessan Snöhvit, Majfläktar och
Monologer (1896). Ett urval af F:s dikter utkom i tysk
öfv. af F. F. Fiedler (i Reclams univ. bibi.) 1900.
A-d J.
Fog, bygnk., den generella benämningen på mellanrummen
mellan stenarna i en mur, i ett hvalf, i ett
golf o. s. v. Fogarnas läge och behandling äro
i första rummet en konstruktionsfråga, beroende
af det använda materialets natur och styrka, af
den belastning muren är afsedd att bära samt af
ekonomiska förhållanden, men den är ock en för
byggnadsverkets utseende mycket viktig fråga. I
vissa fall söker man i möjligaste mån dölja fogarna,
i andra åter får det nätverk, som fogarna bilda,
utgöra utgångspunkten och grunden för byggnadens
förnämsfa arkitektoniska smycke (t. ex. Palazzo
Diamanti i Verona, d:o i Bologna, samt i allmänhet
alla "rusticerade" fasadytor, se Byggnadskonsten,
pl. XIV). Såsom exempel på förstnämnda tendens må
anföras egypternas och grekernas af väldiga block
uppförda monumentalbyggnader med stenarna lagda på
hvarandra "kallt", d. v. s. utan
murbruk i fogarna och dessa sammanslipade. För
att möjliggöra en effektiv sammanslipning äro i de
grekiska templen blockens fogytor urskålade i midten,
så att endast kanterna bilda anliggningsytor (se
fig. 1). Ännu i dag lär det vara svårt att urskilja
 |
| Fig. 1. Konstruktion af Par- thenons cellamur, visande anliggningsytorna äfvensom kramlor och dubbar. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
