Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forstena l. Forsstena - Forstena-släkten, gammal västgötsk frälsesläkt - Forstena-släkten. 1. Anders Lennartsson (Lindersson) - Forstena-släkten. 2. Torsten Lennartsson (Lindersson) - Forstena-släkten 3. Om Lennart Torstenson, den föregåendes son, fältherre, och dennes ättlingar se Torstenson - Forster, Hans - Forster, Johan Reinhold - Forster, Johann Adam Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”af Västergötlands fornminnesförening och befolkning”
samt aftäcktes vid gården 3 sept. 1903. Om
monumentet och dess tillkomst se en uppsats af
Nordin i ”Vestergötlands fornminnesförenings
tidskrift”, II, 4–5 (1904).
Forstena-släkten, gammal västgötsk frälsesläkt,
uppkallad efter sätesgården Forstena (se
d. o.); dess medeltidsgenealogi är emellertid ganska
osäker. Som släktens äldste med visshet kände stamfar
uppger Kröningsvärd Sven Hansson i Todene, väpnare,
hvilken lefde vid 1400-talets midt. Hans son Hans
Svensson till Saleby omtalas 1490 som häradshöfding i
Vartofta härad. Dennes son Peder Hansson d. ä. slöt
sig under befrielsekriget tidigt till Gustaf Vasa
och var under de första åren af dennes regeringstid
medlem af riksrådet. Dennes sonson, Peder Hansson
d. y., var på 1590-talet kunglig befallningsman i
Arboga och Kungsörs län samt blef 1602 ståthållare
på Nyslott och öfver dess län. Från en annan son
till Sven Hansson, Brun Svensson till Häggetorp,
hvilken omtalas 1489, härstammar den sedermera på
riddarhuset introducerade ättegrenen. Han hade
sönerna Lindorm Brunsson till Bronäs och Torsten
Brunsson till Forstena, af hvilka den förre omtalas
som riksråd åren 1510-15 och den senare 1524 och 1532
innehade slottslofven på Älfsborg, 1534 var lagman i
Västergötland och vid förvaltningens nyorganisation
1540 blef ett af Gustaf Vasas regementsråd. Den
sistnämndes son Lennart Torstensson till
Forsstena var knekthöfvitsman i Västergötland och
stupade 1564 vid belägringen af Bohus slott. Såväl
hans broder Kristofer Torstensson som dennes son
Torsten Kristoferson omtalas som befälhafvare på
Älfsborg; den senare blef 1621 ståthållare i Älfsborgs
län och på Dal samt introducerades jämte sin kusin
Torsten Lennartsson (se nedan) 1625 på riddarhuset
under n:r 2 bland adliga ätter. Af ättens öfriga
medlemmar märkas:
1. Anders Lennartsson (Lindersson)
till Restad, son till knekthöfvitsmannen Lennart
Torstensson (se ofvan), krigare, kom vid unga år
till hertig Karls hof, omtalas 1593 bland dennes
fältöfverstar och hade som sådan väsentlig andel
i Karls seger vid Stångebro (25 sept. 1598), där
han och Samuel Nilsson anförde de trupper, som stred
vid Stora Stång. Anders Lennartsson fick 1599
befälet på Älfsborg, satt vid Linköpings riksdag i
domstolen öfver de anklagade herrarna och utnämndes
s. å. till marsk. 1602-03 förde han jämte Arvid
Stålarm högsta befälet öfver den svenska styrkan i
Livland samt deltog som krigsöfverste äfven i
1605 års fälttåg. Han slog sig då med 4,000 man
fram från Reval till Pernau, där Karl IX landstigit,
samt åtföljde sedan denne på tåget söderut. Efter
lysande tapperhetsprof stupade han 17 sept. s. å. i
det olyckliga slaget vid Kirkholm. Före drabbningen
hade den erfarne krigaren, efter hvad Messenius
berättar, tillrådt konungen att med hänsyn till
truppernas trötthet uppskjuta anfallet.
2. Torsten Lennartsson (Lindersson) till
Forstena, den föregåendes broder, blef vid unga år
"kammardräng" i Sigismunds hof, följde honom till
Polen och omtalas vid konungens återkomst 1593
som kammarherre och stående i hög gunst trots sin
lutherska tro. 1598 stred han på
Sigismunds sida i slaget vid Stångebro, följde
den besegrade konungen ur landet och skall ha
med lifsfara räddat honom vid skeppsbrottet vid
Hele utanför Danzig. Genom sin broders bemedling fick
han 1599 hertigens tillstånd att återvända hem. 1602
blef han fogde öfver Väne, Flundre och Ale härad
samt ståthållare på Älfsborg efter brodera Anders
Lennartsson, hvilken då sändes som fältöfverste
till Livland. Året därpå var Torsten Lennartsson
inblandad i de stämplingar i Västergötland,
hvilka förenades af de båda Göran Posse (Nilsson
och Knutsson). Då deras af Jens Bonde förmedlade
förbindelser med Polen upptäcktes, flydde Possarne
och Torsten Lennartsson öfver Danmark ut till
Polen. Hans gods Forstena öfverlämnades då af Karl
IX åt brodern och hotades, då denne 1605 stupade
ogift, med indragning, men skyddades för hans son
af styffadern Anders Olofsson (Oxehufvud). Genom
dennes och sonen Lennart Torstensons bemedling
erhöll landsflyktingen, som varit bosatt i Danzig,
omsider af Gustaf Adolf tillåtelse att återvända hem
(sannolikt sommaren 1624). Han afled på Restad,
nära 70 år gammal, 3 mars 1631. Jfr Ödberg, "Om
fältmarskalken Lennart Torstensons föräldrar" (i
"Minnen från Västergötland", 1900).
3. Om Lennart Torstenson, den föregåendes son,
fältherre, och dennes ättlingar se Torstenson.
V. S-g.
Forster, Hans, tysk murar- och byggmästare,
arbetade i Sverige sedan 1640-talets början och
dog i Stockholm 1653. Han uppförde Kristine kyrka
i Falun (tornet fulländades först 1659 af ett par
andra byggmästare), fullbordade S:t Jakobs kyrka i
Stockholm med tornbyggnaden (1645) och var verksam
vid flera andra byggnadsföretag. -rn.*
Forster. 1. Johann Reinhold F., tysk naturforskare,
f. 1729, d. 1798, beklädde 1753-65 en prästerlig
befattning i närheten af Danzig, men förde efter 1765
länge ett kringresande lif och åtföljde bl. a. kapten
Cook på dennes andra upptäcktsresa (1772-75). Han var
1780-98 professor i naturvetenskap i Halle. F. egde
en grundlig naturvetenskaplig bildning och behärskade
många språk. Han författade bl. a. Liber singularis
de bysso antiquorum (1776), Observations made during
a voyage round the world (1778), Zoologiæ rarioris
specilegium (1781) och Geschichte der entdeckungen
und schiffahrten im Norden (1784). (Se F:s bild i
medaljongen å sp. 913).
2. Johann Adam Georg F., den förres son, tysk
skriftställare och revolutionär, f. 1754 i närheten
af Danzig, d. 1794 i Paris, åtföljde sin far på Cooks
andra upptäcktsresa (1772-75), var sedermera professor
i naturvetenskap i Kassel 1778-84 och i Vilna 1784-87
samt utnämndes 1788 till bibliotekarie i Mainz. Mot
slutet af sitt lif blef F. en entusiastisk och verksam
anhängare af franska revolutionens läror. När Custine
efter Mainz’ eröfring tillsatte en provisorisk
regering i staden (nov. 1792), blef F. dennas
vicepresident. Han var i mars 1793 vicepresident i
rhen-tyska nationalkonventet och afgick s. m. såsom
detta konvents ombud för att underhandla om Mainz’
införlifvande med Frankrike till Paris. F., hvars
prosa förbinder fransk lätthet med engelsk värdighet,
räknas bland Tysklands klassiska författare. Hans
förnämsta skrifter äro A voyage round the World
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
