Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 917-918 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spärrfort, eller tillhör ett system af
befästningsanläggningar, fortfästning, och
då för sitt försvar, som dock äfven bör kunna vid
behof utföras själfständigt, i allmänhet har att
lita till ett mer eller mindre verksamt understöd
från närliggande verk eller bakom varande enceinte:
detacherade fort l. gördelfort. Spärrfort och
liknande själfständiga mindre fästen ha sedan länge
användts för tillstängande af pass o. d., och redan
på 1600-talet förekom i vårt land fortbenämningen
någon gång för liknande befästningar.

Fig. 1. Fort (Kejsar Vilhelm II) vid Strassburg.

Detacherade
fort föreslogos däremot ej förrän under 1700-talets
senare hälft af Montalembert, som ville ha dem än
runda med yttre tenaljerad enceinte, än triangulära
eller fyrkantiga. Samtidigt föreslog ingenjör
d’Arçon äfven hvarandra flankerande detacherade verk,
s. k. lunettes d’Arçon, och under
första kejsardömet förordade ingenjörgeneralen Rogniat
detacherade verks anläggande. Dessa olika förslag
ledde dock tills vidare ej till något resultat,
utan först efter 1815 började med uppkomsten af
den moderna operationsfästningen de detacherade
forten, särskildt de enligt Montalemberts förslag,
komma till användning. De tyska forten lades till en
början nära enceinten och afsågo att gynna offensiven
utanför denna. Först senare kom man till insikt om
nödvändigheten af fortens framskjutande. De första
tyska forten fingo trapetsform, men denna öfvergick
snart till mer eller mindre ren lynettform. Äfven
österrikarna började nu anlägga detacherade
verk med tornformiga slutvärn, och slutligen
utgjordes verken endast af flervåniga torn, de
s. k. Maximilianstornen. Efter 1830 började man äfven
i Frankrike anordna fortfästningar med detacherade
verk af olika konstruktion, men i allmänhet dock
bastionerade. På 1860-talet byggdes i England flera
fort, som hade formen af en mot spetsen afplattad
och i ryggen sluten lynett. Samtidigt gafs åt forten
kring Antwerpen en reguljär trapetsform, under det
att tyskarna nu byggde fort i form af en redan med
afskuren spets och ryggen sluten med en bastionerad
linje; och österrikarna öfvergingo till fort med
lynettform och från kaponjär flankerad inåtböjd
rygglinje, men fransmännen bibehöllo sin bastionerade
forttracé. Öfverallt försågos emellertid nu alla
större och viktigare fästningar och särskildt de,
som hade karaktär af brohufvud, med en fortgördel
och blefvo sålunda moderna fortfästningar. Efter 1870
byggdes de tyska forten visserligen för både infanteri
och artilleri, d. v. s. för både när- och fjärrstrid,
s. k. enhetsfort, men den höga och tätt traverserade
hufvudvallen försågs dock med öfvervägande antal
artilleriuppställningsplatser. I Frankrike däremot
anordnades en bakre, högre vall för artilleri och en

Fig, 2. Ryskt fort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>