- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
1315-1316

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrikshald - Fredrikshald-Sunnanå järnväg - Fredrikshamn - Fredrikshof

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åter utdrefvos. Under Fredrikstens belägring
1718 vände Karl XII sig ej på allvar mot F. Under
fästningens beskjutning 1814 led staden däremot mycket
och ingick till slut ett slags vapenstillestånd med
svenskarna. Vid F. restes 1860 en vård

illustration placeholder

Fig. 2. Den af svenska armén 1860 vid Fredrikshald

resta vården till minne af Karl XII:s död.



(se fig. 2) till minne af Karl XII:s död (vården står
dock ett godt stycke norr om den plats, där konungen
träffades af det dödande skottet). Jfr C. O. Munthe,
"F:s og Fredriksstens historie indtil 1720" (1906).
L. W:son M.

Fredrikshald–Sunnanå järnväg, gemensam benämning för
norska statsbanelinjen Fredrikshald–Riksgränsen och
Dalslands järnväg (se d. o.), så länge dessa järnvägar
stodo under gemensam förvaltning och trafikerades
såsom en järnväg, d. v. s. till 1 juli 1896.
A. d’A.

Fredrikshamn (fi. Hamina), befäst stad i Viborgs
län (Finland), vid en bukt af Finska viken. 3,257
inv. (1906). Invånarnas taxerade inkomster uppgingo
1905 till 2,215,000 mk, hvaraf 650,300 upptogos
för hus och tomt, 837,900 för näring och yrke
samt 726,800 för öfrig inkomst. Stadens skuldbörda
var s. å. 852,000 mk och dess utgiftsstat 169,000
mk. Handlandenas antal var 32 och tulluppbörden
1897–1906 i medeltal 207,000 mk. Staden hade 1906 en
handelsflotta af 5 segelfartyg om 254 reg.-ton och
3 ångfartyg om 87 reg.-ton. Förnämsta exportvarorna
äro trävaror och träpapp samt fisk (obetydligt);
importen utgöres i första rummen af spannmål,
tobak och kaffe. Fabriksverksamheten är obetydlig. I
F. finnas en privat svensk femklassig samskola och en
privat finsk åttaklassig sådan. Till F. var förlagd
Finska kadettkåren (se d. o.). Jämte Vekkelaks bildar
F. Fredrikshamns och Vekkelaks imp. pastorat af 2:a
kl. i Fredrikshamns kontrakt af Nyslotts stift. Genom
Fredrikshamn–Ingerois privata järnvägslinje står staden
sedan 1901 i förbindelse med Finlands järnvägsnät.

Från midten af 1600-talet fanns i Vekkelaks en
obetydlig stad, hvilken h. o. h. förstördes under
Karl XII:s krig med Ryssland. Sedan Viborg genom
freden i Nystad (1721) afträdts till Ryssland,
önskade svenska regeringen leda östra Finlands handel
från Viborg till Vekkelaks och gaf därför denna ort
betydande privilegier (af 18 juli 1723). Staden,
som fick namnet F. efter Fredrik I, förklarades för
stapelstad och skulle åtnjuta 15 års frihet från alla
utskylder samt 8 års helfrihet från stora sjötullen
för utländska skepp. Uppstäderna Villmanstrand och
Nyslott blefvo marknadsplatser under F. Till följd
däraf uppblomstrade F. hastigt och blef särskildt
sätet för en liflig tjärexport. Men sedan staden
genom freden i Åbo (1743) förenats med Ryssland, gick
den hastigt nedåt, och äfven sedan "Gamla Finland"
1811 förenats med det öfriga landet, återvann den
endast i ringa mån sin förra betydenhet. 15 maj
1790 angrep Gustaf III med sin skärgårdsflotta
den vid F. förlagda ryska eskadern och gick med
seger ur striden. I F. slöt 17 sept. (n. st.) 1809
Sverige fred med Ryssland samt afträdde däri den
återstående delen af Finland, Åland och Västerbotten
till Muonio och Torne älfvar; svenska underhandlare
voro K. Stedingk och A. F. Skjöldebrand, ryska
N. Kumjantsev och D. Alopæus (jfr E. Hamnström,
"Freden i F.", 1902). Samtidigt med F:s anläggande
1722 påbörjades äfven dess befästningar efter en
af dåv. generalkvartermästaren grefve A. Löwen,
med biträde af kaptenen frih. Grundell utarbetad
plan, som var så vidlyftig, att 8,000 man sedan
kräfdes för verkens fullständiga besättande. Som
byggnadsmaterialier användes endast sand, torf
och faskiner, hvarjämte de torra grafvarna
palissaderades; rikets utarmade tillstånd
tillät nämligen, ej "ständigare verks"
utförande. "Fästningen" var färdig redan 1726,
men kunde ej betraktas annat än som "ett slätt
retranchement". Förslag till nya verk uppgjordes
1741, men tid och penningar för sådanas utförande
felades. När kriget s. å. förklarades, voro F:s
vallar så dåliga, att man kunde rida öfver dem. Efter
nederlaget vid Villmanstrand började man emellertid
söka iståndsätta försvarsverken. 1742 bestyckades
vallarna, och nya batterier byggdes åt sjösidan. Allt
var dock utan nytta. Sand vallarna rasade vid minsta
beröring, och f. ö. behärskades de från kringliggande
höjder. F. öfvergafs därför och brändes 28 juni 1742.
A. G. F. L. W:son M.

Fredrikshof, en statsverket tillhörig egendom i
Oskars församling på Östermalm i Stockholm, vid
Storgatans slut, midt för Djurgårdsbron. Tomten, som
förut tillhörde kronan, skänktes 1652 af drottning
Kristina till arkitekten Jean de la Vallée, som fick
tillstånd att där bygga ett värdshus, tillhörde efter
1668 fältmarskalken O. V. Königsmarck; sedermera
reducerades den. Fredrik I blef 1733 egare af stället
och lät där anlägga två trädgårdar samt uppföra ett
stenhus. Egendomen fick då sitt nuv. namn. Sedermera
öfvergick F. till presidenten friherre E. Broman och
längre fram till riksrådet friherre K. O. Hamilton,
hvilken där anlade ett stort orangeri. 1772 inköptes
F. till vinterbostad åt änkedrottning Lovisa Ulrika,
hvarefter det, på statens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:30 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0712.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free