- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
125-126

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Futa Toro ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

125

Fyhrwall-Fyllda pannor

126

F:s bricfe aus Italien an seine
eltern" (1883) och den af sonen Lukas
F. 1886 utgifna karakteristiken.
R-". (G-gN.)

Fyhrwall, Karl Oskar, skolman, historisk
författare, f. l dec. 1846 i Kunila,
Östergötland, blef student i Uppsala 1872, filos.
doktor 1880, var 1879 -82 lärare i Beskowska
skolan i Stockholm och är sedan 1882 lektor i
historia och filosofi vid Gäfle högre allmänna
läroverk. Hans historiska författarskap, som rör
sig inom den svenska handelslagstiftningens
område, omfattar följande arbeten:
Tjärhan-delskompanierna (i "Hist. bibi.",
1880), Om det bottniska handelstvånget (i
"Hist. tidskr.", 1882) samt Bidrag till Gefle
stads Jtistoria och beskri/ning (1901). I Gäfle
har F. ifrigt verkat äfven som kommunalman.

Fykocecidier (af grek. fykos. alg. och cecidier,
se Gallbildning), bot., gallbildningar på växter,
förorsakade af alger.

Fykocyän, bot. Se Alger, sp. 569, och M y x o
p h y c e æ.

Fykodomätier (af grek. fykos, alg), bot. Se D
o-m a t i e r.

Fykoerytrin, bot. Se Alger, sp. 569, och
Rhodophyceæ.

Fykofein, bot. Se Alger, sp. 569, och P h æ o-p
h y c eæ.

Fykokröm, bot. Se M y x o p h y c e æ.

Fykokromacéer, bot. Se M y x*o p h y c e æ.

Fykologi (af grek. fykos, alg, och lo’gös,
lära), vetenskapen om algerna. - F y k o l ö g,
algkännare.

Fykomycëter, bot. Se P h y c o m y c e t e s.

Fykopyrrin, bot., ett hos dinoflagéllaterna
förekommande rödbrunt füra’ärnne. Jfr A l ff c r,
sp. 569.

Fykoxantin, bot. Se Alger, sp. 569, och P h æ
o p h y c e æ.

Fylaktëriér (af grek. fylaklërion. skyddsmedel,
amulett), hebr. tefillin, böneremmar eller
böneremsor, kallades (Matt. 23: 5) de med
påskrifna bibelspråk (5 Mos. 6: 4-9, 11:
13-21, 2 Mos. 13: 3-10; 11-16) försedda och i
tärningsformade kapslar inlagda pergamentsremsor,
hvilka fariséerna på Kristi tid vid förrättandet
af sin morgonbön med läderremmar bundo öfver
pannan midt emellan ögonen och om vänstra armen
midt emot hjärtat. Jfr G. Kleins afhandling om
"totaphoth" i "Jahrbücher fur protestantische
theologie", VII, s. 680. G. K-n.

Fylarchos (grek. <&täao%og, lat. Phyla’rchus),
forngrekisk skriftställare från Aten, Sikyon
eller Naukratis under senare hälften af 3:e
årh. f. Kr., författade bl. a. ett större
historiskt arbete (Hi-storiai, i 28 böcker,
omfattande åren 272-220 f. Kr.), hvilket tjänat
såsom källa för senare grekiska och romerska
historieskrifvare. Fragment däraf äro intagna i
C. Mullers "Fragmenta historicorum græ-corum", I.
A. M. A.

Fyle (grek. fyle}, "stam"- 1. folkafdelning
hos forntidens greker, motsvarande romarnas
tribus, men med bibegrepp af en i de flesta
fall visserligen blott diktad härkomst från en
gemensam stamfader. Enligt sitt begrepp, men
ingalunda alltid i verkligheten, var således
fylen, likasom dess underafdelningar, fratrier
(se d. o.) och släkter, att betrakta såsom en
vidgning af familjen. Dorerna, hvarhelst de
uppträdde, voro fördelade i tre fyler: Hylleis.

Dymanes och Pamfyloi. I Aten funnos urspr,
fyra urgamla s. k. ioniska fyler, hvilkas namn,
Geleontes, Hopletes, Argadeis och Aigikoreis
(adliga, krigare, jordbrukare, herdar), mera tyda
på lefuadsyrke än på härkomst. Dessa gamla fyler
afskaffades (omkr. 510 f. Kr.) af Kleisthenes och
ersattes med en konstgjord, på territoriella
förhållanden grundad indelning i tio nya,
s. k. attiska fyler, uppkallade efter fornattiska
heroer (de s. k. epony-nierna): Erechtheis,
Aigeis, Pandionis, Leontis, Akaniantis, Oineis,
Kekropis, Hippothoontis, Aiantis, Antiochis. Till
dessa tio kommo (307 f. Kr.) två nya, hvilka
atenarna, för att smickra Antigonos och hans
son Demetrios Poliorketes, kallade Antigonis och
Demetrias. Vid förändrade politiska förhållanden
utbyttes dessa namn sedermera mot Ptolemais och
Attalis (efter Ptolemaios Filadelfos i Egypten
och Attalos I i Pergamon). Slutligen tillades,
på Hadrianus’ tid (123 e. Kr.), en trettonde
fyle, Ha-drianis. Fyle-inrättuingen låg till
grund såväl för borgarhärens organisation som för
besättandet af vissa ämbeten och för fördelningen
af de betydliga omkostnader, "leiturgier",
hvilka de förmögnare medborgarna, hvar i sin
tur, måste vidkännas, och ur hvarje fyle valdes
årligen femtio medlemmar till rådsförsamlingen.
’ A. M. A.

Fylgdarmän (isl. fylgftarmenn), män, som äro i
tjänst hos en konung eller höfding, hirdmän.

Fylgja (fno. fylgja) var enligt fornnordisk
tro ett öfvernaturligt väsen, som ledsagade
människan. Oftast omtalas fylgjor i djurgestalt,
och då detta djur tänkes svara mot människans
skaplynne eller lefnadsställning, är det troligen
människans själ, tänkt som skild från kroppen. En
krigisk man hade sålunda t. ex. en varg eller
björn till fylgja. Fylgjorna uppenbarade sig
för människor oftast i drömmar, men sagorna
förtälja ock, att de visat sig för människor i
vaket tillstånd. Att se sin egen fylgja ansågs
förebåda en snar död. Fylgjor i kvinnogestalt
uppträda i sagorna som skyddsandar för enskilda
och ätter. Den ännu gängse folktron om människors
"varsel" eller vålnad synes vara en rest af den
gamla läran om fylgjorna. Se Maj Lagerheim,
"Bidr. till kännedomen om fylgja-tron" i
"Sv. fornminnesför:s tidskr.", 12, s. 169). Jfr
Demon, Dis och Hamingja. Th. W. (B-e.)

Fylke (fno. jylki), egentl, skara, särskildt
krigarflock, härafdelning. Om fylke som
härafdelnins lämnas uppgiften, att norrmän så
kalla tolf rustade skepp med vapen och män och
60-70 man på hvart skepp. - Oftast förekommer
ordet i betydelse af ett landskap i Norge,
som utgjorde en militär och administrativ,
judiciell och borgerlig underafdelnine af
riket. I äldre tid utgjorde troligen vissa
fylken eller föreningar af sådana själfständiga
riken. Småkonungarna (f y Ikes konungarna)
förjagades i Norge af Harald Hårfagre,
som samlade de norska fvlkena till ett stort
rike. I Sverige har enligt Ynglingasaga In<rjald
Illråde brutit fylkeskonungarnas makt. " "
" Th. W. (B-e.)

Fylkeskonung. Se Fylke.

Fylla (Brassa ful l"t), sjöv. Se Brassa.

Fyllda blommor, bot. Se Fördubbling.

Fyllda pannor, veter., ett ledlidande, som består

i en ökad vätskeansamling i ledkapseln,
hvarigenom

denna blir sjukligt utspänd och buktar
fram på

i ställen, där den yttre betäckningen ej lägger
hinder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:29:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free