- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
383-384

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fönster ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mot nordligt väderstreck vettande rum. Såsom
ett kraftigt medel att gifva rörelse åt våra
hyreskaserners fasader har det under de senare
åren måhända blifvit alltför mycket användt.

Ofvan meddelade utdrag ur fönstrets historia
höra alla under kapitlet om stenbyggnader. I
fråga om träbyggnader är väl historien ej så
lång och skiftande. Forntidens nordbor bodde i
enrummiga trähus, timrade af liggande stockar,
med enkelt sadeltak af klufna stockar, fästa
på åsar, som nådde från den ena gafvelväggen
till den andra. Dagern föll in i rummet genom
samma hål i taket, hvarigenom den midt på golfvet
anordnade ärilens rök drog ut. Den öfre delen af
rummet, som omslöts af de sluttande takytorna,
kallades "vind" och taköppningen vind-auga
("vindöga", hvaraf da. vindue och eng. window,
fönster). Då sedermera fönster anordnades i
stugans vägg, vändes de företrädesvis mot den
kringbyggda och omgärdade gården, för att man
skulle bättre vara fredad mot våldsmän. Det
är olämpligt att göra en timrad stuga hög,
ty äfven gammalt virke sväller och krymper i
fukt och torka. Ju flera stockar, ju större
rörelse hos väggen och ju större olägenheter
däraf. Låga rum måste ha låga fönster. Fönstren
i timrade stugor få därför helt naturligt en
låg, långsträckt form och måste afdelas med
en eller flera poster. Träbyggnader uppföras
numera oftare af stående spåntad plank. Man blir
då mera oberoende beträffande rummens höjd;
fönstren kunna göras högre. Så har ock skett,
och det tyvärr på ett sätt, som fullkomligt
rubbat jämvikten mellan hål och vägg och gjort
våra nutida bondgårdar, arbetarbostäder, mindre
villor och s. k. "egna hem" till något af det
smaklösaste något kulturland torde tunna uppvisa.
I. G. C.

Fönsterbeslag. Se Fönster, sp. 361.

Fönsterbleck. Se Fönster, sp. 367.

Fönsterbåge. Se Fönster, sp. 361.

Fönsterbänk. Se Fönster, sp. 367.

Fönstercell. Se Fängelse.

Fönsterflugan, zool. Se Husflugor.

Fönsterfoder. Se Fönster, sp. 367.

Fönsterglas. Se Fönster, sp. 357-361, och
Glasfabrikation.

Fönstermyggor, Rhyphidae, zool., en till gruppen
Crassicornia (se Flugmyggor) bland
myggorna hörande familj. Hit höra medelstora
(6-9 mm.) myggor med tydliga punktögon, antenner
af mellankroppens längd, cylindrisk bakkropp
och mer eller mindre fläckiga vingar. Hit
hör blott ett enda släkte, Rhyphus, hvaraf i
Sverige finnas 3 arter, som ofta anträffas
på fönster. R. fenestralis är brungul med
tre svarta längdstrimmor på ryggskölden och
brunfläckiga vingar. Larverna lefva under
barken på träd eller i ruttnande växtämnen.
G. A-z.

Fönsternisch. Se Fönster, sp. 367.

Fönsteromfattning. Se Fönster, sp. 373.

Fönstersmyg. Se Fönster, sp. 367.

Fönsterträdgård, trädg., i sin enklaste form,
består af en samling rumsväxter, uppställda
på ett bord, en fönsterhylla eller i själfva
fönsternischen. Stundom anordnas för densamma en
liten utbyggnad, som erhåller ljus äfven från
sidorna. För att skydda växterna från damm och
den vanligen alltför torra rumsluften kan man
anordna ett glasfönster äfven innanför dem,
en anordning, som visserligen är förmånlig
för växternas kultur, men minskar
den trefnad, som de eljest förläna rummet,
hvari de odlas. I sitt fullständigaste skick
är fönsterträdgården anbragt i en tät låda af
zinkplåt, i hvilken blomkrukorna nedsättas,
omgifna af fuktig mossa eller sand. Helst
bör lådans botten vara dubbel och rummet
mellan de båda bottnarna fyllas med vatten,
som kan uppvärmas af en liten fotogenlampa
eller en gaslåga. Anordningar för lämplig
luftning och skuggning böra icke saknas,
om ömtåligare växter skola odlas. I hvarje
soligt fönster kan man med lätthet odla
sådana växter som kaktéer, pelargonior,
fuchsior, vissa liljor m. fl. Omväxling
kan åstadkommas i fönsterträdgårdar genom
odling af hyacinter, tulpaner och andra
blomsterlökar under vintern, törnrosor på
våren, från kalljord inflyttade nejlikor och
heliotroper under hösten. I fönster med mindre
ljus odlas med fördel sådana bladväxter som
begonior, ormbunkar, Philodendron, Aspidistra
o. d. Utbyggda fönsterträdgårdar kunna, om de
äro svala, användas för kamelior, och om de
äro försedda med uppvärmningsanordning af ofvan
beskrifvet slag, kunna de hysa snart sagdt alla
slags varmhusväxter, t. o. m. orkidéer. Jfr
R. Christensen, "Krukväxtodling i boningsrum"
(1886).
C. G. D.

Fönsterväxt. Se Fönsterträdgård.

För. 1. Skpsb., ett fartygs främre del. Se
Förskepp. – 2. Sjöv., motsats mot akter,
nyttjas a) för att beteckna något, som tillhör
främre delen af fartyget, är beläget eller
skall utföras där, såsom förstäf, förmärsrå,
förbrassar, försegel, fir af för! o. s. v.; b)
i bemärkelse tätt intill, t. ex. hala för en
flagg
, ta’ för ett skot o. s. v.

Föra, socken i Kalmar län, Åkerbo härad. 4,245
har. 986 inv. (1907). Annex till Persnäs, Kalmar
stift, Ölands norra kontrakt.

Förankring. 1. (Ankare) Bygnk., den anordning
inom en byggnad, genom hvilken ett sammanhang
mellan olika delar åstadkommes genom inlagdt
järn, ankarjärn. Sålunda förankras trä- och
järnbalkar i ett bjälklag vid angränsande murverk
genom å balkarna fästa ankarjärn (bjälkankare).
Likaså infästas takstolar, konsoler,
järnpelare e. d. vid sina murunderlag genom
ankarjärn. Olika murdelar ankras ock samman,
såsom fasadbeklädnadssten, som förankras
sinsemellan samt vid bakomvarande murar genom
insatta järnkramlor – ett slags hakformiga
järn –, samt murade hvalf, hvilka sammanhållas
genom ankarjärn, om upplagsmurarna äro för svaga
för sidotrycket, m. m. (murankare). För bättre
sammanhangs skull inläggas stundom ankarjärn
(sträckankare) i murarna, vanligen öfver en rad
af fönster- eller dörröppningar. Ankarjärnen vid
en förankring bestå af själfva dragstången, som
stundom förses med en spännanordning med kilar
eller skrufförband, samt de s. k. ankarslutarna
eller plattorna, genom hvilka kraften från
stången öfverföres till murverket. Å medeltida
byggnader lämnades slutarna ofta synliga å
fasaden samt ornerades på ett eller annat
sätt. Se vidare "Baukunde des architekten"
(1905).

2. Fortif. Se Beklädnadsarbete. 1.
P. Ax. L.

Förare. 1. Krigsv., i äldre tider (redan under
1500-talet) benämning på underofficer. Sedermera
fanns en förare vid hvarje kompani. Benämningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free